Jag undrar hur det nu blev så här? Först är det ett gigantiskt pådrag för att Svenska Kyrkan ska förneka skriften och det gör Biskopsmötet Kyrkostyrelsen och sedermera kyrkomötet, till absolut ingen nytta.

Frågan är blir ju nu var det nödvändigt att driva det så långt? Om nu vigselförrättare måste prövas så kunde kyrkan ha låtit bli att ansöka om fortsatt vigselrätt efter som det ändå blir så att var och en ska prövas av statens i form av Kammarkollegiet.

Det blir alltså i förläggningen inte frågan om att Svenska Kyrkans samvetsklausur kan gälla efter som de som nekar att viga Samkönade par kommer med största sannolikhet inte att godkännas.

Vad var det här bra för? Är det bra för någon i Svenska kyrkan? Vi som är mer ortodoxa i vår tolkning av skriften och äktenskapet är mer eller mindre utfrusna ur Svk och det hade vi inte behövt vara om man hade haft den här ordningen från början. För då hade det inte krävts något beslut och häller inte någon formell om “modifiering” av Matteusevageliet som ärkebiskop Anders Wejeryd säger att det ska göras i Vigselritualet. (enligt DN) Ärligt talat med den här lösningen om det är sant som folkbladet rapporterar, så undrar jag om någon blev lurad på sin konfekt?

Läs också andra bloggar om: Svenska Kyrkan, vigselförrättare, vigselrätt, VF