Tankar om kristen tro…

Jesus jämför sig med vinstocken. Det texterna handlar om är att vi ska vara kvar i honom. För att han ska vara kvar hos oss.

Sen talar han om frukten vi ska bära. Episteln talar om hur det ska vi ska förhålla oss till varandra. Och till Gud, dessutom varför vi ska göra så.

De (texterna) berättar också för hur vi ska förhålla oss till bibeln och förståelsen av skriften.

Helt enkelt här har vi i tre korta texter fått hela det kristna livet uppenbarat för oss återigen. Det är så skriften fungerar. Som en matebok i lågstadiet. Vi får tal som vi ska ska räkan ut som tex.
På grannens äppelträd hänger det 5 äpplen
och på hans päronträd hänger det 3 päron,
hur många frukter har grannen då?

När vi har fått den uppgiften rätt får vi gå vidare till nästa uppgift.

Lisa har fyra blåbära och tio lingon. Hur många bär har Lisa?

Jesus ger oss små hintar om hur vi ska möta varandra och leva vår vardag i mötet med vår nästa och med vår broder eller syster i Kristus. Men han låter oss alla få övningsexempel på hur det fungarar.

Hur har det gått för dig?

För mig går det inte alltid så bra. Jag har svårt att lära mig och tycker att det svårt att ta till mig Gudsvägledning på alla plan i mitt liv.

Frågorna som dyker upp i mitt huvud när jag läser dessa texter är hur vet jag att jag inte är en av de grenarna Fadern ansar bort från Vinstocken?

Hur vet jag att jag bär frukt?

Svaret får vi faktiskt redan föra Söndagen då texten om tjänarna som fick silver mynt av sin herre för att förvalta dem så att de skulle föröka sig. Då fick vi reda på att det handlade om att förvalta alla gåvor från vår Herre.

Egenskaper .. Är det det som är frukten mina och dina egenskaper?
Eller är det så att frukten är resultatet hur du och jag använder dessa gåvor som vi har fått? Är frukten på idag hur bra ni lyssnar och tar till er Gudsord efter min utläggning/tolkning?

Det betyder ju i så fall att om ni slutar lyssna på mig så falerar jag i min väg till det eviga livet.
Snälla sluta inte lyssna, jag vill komma till himmelen och möta min Herre och Gud.

Nå, det kanske inte var så det var i alla fall. Det hänger nog inte på vad mottagaren gör med det mottagaren får.. Utan det handlar om hur frimodigt vi utför det vi har fått i uppgift att gör.

Att klara uppgiften är inte det som är avgörande utan din vilja att utföra den. Inte din förmåga att avhålla dig från allehanda synder utan att din vilja att bryta med dina synder och din uppriktiga ånger.

För att dra en liknelse, Var ända gång som vi faller för en frestelse så är det som vi rusade ut ur huset och dörren slog igen och låstes. Vi vet dock att någon är där inne och den smarta personen knackar på dörren för att få hjälp..

Men är ni någorlunda som jag så börjar ni med att leta igenom alla fickorna för att se om ni har nycklarna med. Och fick vi inte det, ja, då kanske ni har gjort som jag.. har en kopia gömd någon stans.. och det tar tid att leta efter den kopian.. det skulle ju vara pinsamt om ni var tvungna att knacka på och säga opps jag hamnade utan för..

Det smidigaste vore ju om ni fick nycklarna med er så kanske ni slapp att stå där med mössan i hand och be om att få komma in. Men det går inte min bröder och systar i Kristus.. Herren säger omvänd er och tro.. eller för att använda ord som passar in i vår liknelse.. Kacka på dörren i stället för att ödsla tid med att leta efter nycklar öppna fönster för att ta er in obemärkta igen.. Och knacka med frimodighet.. Det gör inget att det blev fel. Det som gör någon är om du inte vill ställa det tillrätta. Jag vet inte hur det är i era liv men i mitt liv fins det sakar jag helst skulle slipa eller ångra att jag har gjort.. Men sanningen är ju att jag har gjort det så då måste jag med frimotighet stå för mina fel och brister.. Men vare sig du eller jag behöver skämmas för våra fel eller bister så länge vi är beredda att gör upp med dem..

Vissa saker måste vi be för att få viljan att bryta med andra saker går lätt att ge upp..

Det min älskade bröder och systrar i Kristus är att bära frukt..

Att ha viljan och längtan och att aktivt jobba på det… som det så populärt heter.. och det vi längtar efter och jobbar på är att få leva av och med Kristus Jesus och vara hans vittnen i världen.

I Faderns och Sonens och den helige Andens namn..

Bloggar etiketter: GSMs-Postilla, kristendom, omvändelse, Synd

Jag är alltid dom, dom andra, även om jag kallar oss för dom när jag pratar. Temat är att inte döma.

När jag säger att homosexuella, bisexuella som lever i samkönade relationer är synd. Så dömer jag inte. Jag kan inte göra det!

Jag är inte bättre på något vis. Snarare är jag sämre, en större syndare i mina tankar ord och gärningar. Jag har skrivit om äktenskapslagen (den värdsliga) och jag tycker att vi ska ha lag som är lika för alla oavsett vem jag väljer att leva med.

Men så kommer vi till det som är svårt att accepterar. Nämligen bibeln och kyrkan. Vi har inte möjlighet att göra det svenska kyrkans ledning och politiker vill. Det fins inte utrymme för det i Kristendomen utan att bli något annat.

Men jag förstår argumenten men det gör inte att de är rätt eller det som vi ska göra bara för att jag äntligen förstår.

Jag har nära vänner, mycket nära vänner som är homosexuella och bisexuella som lever i samkönade relationer. Och när jag möter dem på stan blir jag glad. Det är med glädje jag ser på mina bröder och systar. Orsaken är många till min glädje. Att se vänner slippa leva i ensamhet. Att se två människor visa ömhet och omtanke om varandra på ett djupare plan än gemenman. Det är en glädje att se och få vara med att del. Jag blir glad och varm i mitt hjärta.

Men och nu till det riktigt allvarliga i denna debatt.. Det är ett par ord/fraser som ständigt kommer tillbaka i den här debatten och några av dem är rättigheter, känsla, all kärlek är från Gud. Och det är här problemet börjar. För det första så är det allts vår känsla som Gud ska anpassa sig till. För det andra så är Gud en instans vi kan vända oss till för att få våra rättigheter bevakade. Och för det tredje så fins det inte längre någon annan kärlek än den sexuella.

Vilka alla är fel och i grunden något som inte hör hemma i en Kristen Kyrka eller i teologisk diskussion. fokus måst vara det omvända! Vad vill Gud. Jag har inga rättigheter i förhållande till Gud och kyrkan. (har jag det så är det inte längre kyrkan.) Det är en nåd att få tillhöra. Det är en ytterst exklusiv klubb att vara kristen.

Det fins inget inklusivt i kristendomen mer än inbjuda. Du är välkommen! Som du är men kom ihåg att frälsningen fins bara för dem som omvänder sig!

Alltså fins det bara en väg till det eviga livet och det är att försöka ända sitt liv med Guds hjälp. Jag är inte bättre. Gud älskar inte mig mer. Utan Gud älskar dig och mig lika mycket. Gud respekterar dina val. oavsett om du väljer att leva i sammkönade relationer eller inte. Det är inte det hänger på. Det hänger inte häller på om du lyckas avstå från sexuella relationer utanför äktenskapet (mellan man och kvinna), utan att du har en uppriktig vilja att leva så i förhållande till Gud.

Om du skiter i Gud så behöver du inte ta åt dig! För då handlar ditt liv bara om dig och dina rättigheter. Ditt ego är det som då står i Centrum. Jesus står i Centrum av mitt liv när jag lever det som bäst.. och jag faller dagligen och blir precis som alla andra en del av dem som inte är med på tåget mer än i min innersta vilja.

Nu händer det saker i hela den kristna kyrkan världen över och allt går mot en personlig egofixering som inte bara excluderar personer utan också excluderar GUD! Omvänd er och tro evegelium så ska ni bli fria från Synden och er vilja ska formas efter Guds vilja. Vilket är det som måste stå i Centrum för varje kristen människas liv.

Lehman reagerar. Dagen 1 2 3

Bloggar etiketter: hbt, omvändelse, personligt, sexualitet, självrannsakan, Synd

Idag får vi svaren i Svd, svaren på världens frälsning. Den nya jakten på framgång och rikedom. ”Ny?” tänker säkert många av er. Ja den är ny. Men innehållet i jakten eller drivkraften är inte ny. Egoism, bekräftelse behov, identifikations behov m.m. är inte nytt. Det som är nytt är informations flödet hur stor plats i hela Sverige världen universum det får.

Nå ja, för ca två tusen år sedan vadrad det omkring en man som har slagit alla före och efter honom kommand kändisar. Nämlingen Jesus från Nasaret. Han som inte steg upp i rampljuset för att han ville det utan för att var nödvändigt att gör det för att människan skulle få upprättelse för all ondska och självupptagenhet som människa ägnar sig åt. Jesus slår Marie Picasso med hästlängder. Hon kommer inte få några horder av människor som varje söndag världen över går till en plats för att fira hennes seger över de andra idoldeltagarna.

För er som inte viste det så har Jesus just det. Vist är tolkningarna och infallsvinklarna många men ändå går människor varje söndag.

Det finns de som påstår att vi kristna är dumma i huvudet för att vi tror något som inte kan stämma eller bara det att vi tror på en Gud gör oss korkade. Det tror jag inte alls snare så är det så att vi som tror och följer det vi tror på kan och blir ofta bekräftade och vi har större familjer (inte alltid biologiska) som fins där när vi behöver hjälp eller stöd i olika sammanhang. Senast idag kom en vän fram och talade om för mig att har bett för mig sista 6 åren. (jag hade det rätt jobbigt för ca 6 år sedan och framåt ett en stud)

Sådant värmer när gemskapen blir påtaglig. Att bli buren av många vänner för att de känner för mig oavsett om jag har gjort mig förkänt av det eller inte. Jesus lovar oss just det. Han lovar mig också att jag inte behöver skämmas för mina fel och brister bara jag ständigt jobbar på att förändra och förbättra.

Hans löfte håller. Det bär oavsätt hur jag ser på själva historien som bibeln berättar.

Bloggar etiketter: idol, marie picasso, självrannsakan, skam, Svd, Synd

I går var det stiftgrupp med Biskopen av Strägnäs på PIUS i Uppsala. Samtalet som utspelade sig efter en utmärkt purjolöksåppa handlade om hopp och lidande i vårt tid med betoning på vad är vår uppgift som kyrka.

Vad som sades var mycket tänkavärda tankar kring prästens roll själavårdare här och nu. Vi kom fram till att det är inte tillåtet idag att lida då är man misslyckad (så uppfatar vi världens buskap utanför kyrkan om lidande). Sedan talade vi också om vad som är lidande och hur möter man människan i sitt lidande. Utan att vidare resonera kring samtalet så vill jag nu tala om hur jag uppfatar lidande. Och vad Kristus erbjuder oss.

Lidandet är för mig allt som gör att jag känner obehag eller smärta osv osv. Det betyder att jag inte gör någon skilnad på lidande oavsett om det är fysikt eller psyikiskt. Någon sa att i lidandet är allt hopplöst och när/om hoppet infiner sig så är det inte något lidande.

Jag och andra sidan sa att Jesus lovar oss att han ska återupprätta oss. om vi tror på honom. Hoppet står alltså i lidandet till Jesus Kristus världens frälsare. Han (Jesus) lovar oss syndernasförlåtelse som jag uppfatar som en befrielse från skamen (om vi ska tala i andra termer än de kyrkliga) Jag behöver inte längre skämmas över mina missgärningar. Och det är det här som är hoppet vi som kyrka och kristna har att erbjuda dig som inte kan tro. Upprättelsen som människa liger i att jag är villig att se och brytta med min synd.

Vad är då synd? Någon har talat om tillkomma kortande, någon annan talar om de synder som står upprade i bibeln.

Men jag säger eder Synd är det som för dig bort från Gud, var sig mer eller mindre. Vad är det som för mig bort från Gud?

Jesus säger det ni har gjort mot en av mina minsta det har ni också gjort mot mig.

Jesus idetifera sig självt med den som är utanför. Den bibel text som vi oftast relaterar till är historien om Kvinnan vid sykarsbru.

Kvinnan är med stor sanorlikhet prostituerad och kalls där för äktenskapsbryterska. Hon går till brunnen när ingen annan går till brunnen för att slippa skämmas inför dem hon kan möta där. Jesus möter henne där och han säger att han ska inte dömma henne och han säger att hon ska gå tillbaka till sin by och inte synda mer.

Så som jag uppfattar den historien så betyder det att hon får helt enkelt ändra sitt liv för att nåden ska bita på henne. Hon måste sluta synda. Men hon behöver inte skämmas mer för det hon dittils har gjort. Vad är det hoppfulla i detta? Jo att vi är lovad att om vi vill bryta och se våra synder och ber om det så är vi förlåtna för det vi hittils har gjort. Och om jag skulle inte skulle ändra mitt sätt att leva men har viljan att bryta med mina synder uppriktigt i mitt hjärta (vilket betyder att bara Gud och jag vet hur det ligger till) så är mina synder förlåtna. Det fungrar som Annonyma Alkoholisters krav för medlmskap ”Enda kravet för medlemskap i Annonyma Alkoholister är en önskan att sluta dricka.” Sjäv hade jag svårt för den formuleringen och bit vis har jag det fortfrande. Hör jag kunnde inte förstå vad en önskan är. Efter många funderingar kring det så kom jag fram till att en önska är att vara med veten om sitt behov och sträva efter att uppnån det. Inte äns själv klart att jag med en ren och klar tanke kan formulera att jag vill.

Precis så fungerar Syndernas förlåtese för mig. Och det är trösterikt och hoppfult. (om det här är vad Luther menar med ”tron allena” så jag nog lutheran)

Tyvärr så är det inte slut där. Att det är frid och fröjd för jag är förlåten av Gud. Utan nu börjar det riktiga arbetet med mig och mina gärninger. Jag måste nu arbeta med mina syndfulla sidor så att jag slipper drivas från Gud och hans ljus. Men vi talar rätt sällan om Bot i vår Svenska Kyrka fast det är en nödvändighet för att våra liv ska bli fullt helgade av de löften som kristendomens Gud ger oss.

Åter ett ämne jag får återkomma till.

Bloggar etiketter: alkohol, hopp, personlig utveckling, svenska kyrkan, Synd

Första advent, jag ligger i min säng på Koinonia i Uppsala och läser veckans händelser i The Anglican Communion.Jag fastnade för en artikel av Ruth Gledhill. Det som nu händer i C of E (Church of England) är diskussionen om samvetsklausulen.
Känslor som dyker upp i mig är bland annat sorg. Jag har länge haft en vision om ett tätare samarbete med C of E men det kommer inte att fungera om C of E kommer att behandla sina präster på samma sätt som SveK har gjort.Vart är vi i Kyrkan påväg?
Vi förhandlar just nu bort äktenskapet, vad kommer sedan?
Ska vi förhandla bort synden?
Ska vi förhandla bort Jesus?Det är åtminsten inte så långsökt som man kan tycka med tanke på vad SveKs tidning skriver om svenskar som har blivit muslimer.

Bloggar etiketter: anglican communion, anglikanska kyrkan, church of england, kyrkanstidning, personligt, sorg, svenska kyrkan, Synd, tradition

Hon skriver bra. Hennes resonemang hänger ihop utfrån hennes antagande. Jag läste lite av henne nu på morgonen. Jag blir arg, hur kan hon dra sådana slutsatser? Nu läser jag lite till nu blir jag ur förbannad. Jag har inte längre några argument.

Det går 10 minuter jag slutar tugga fradga. Jag börjar fundera vad är det som gör att jag blir så arg? Jo följande att genom att dra de slutsatser Liza gör så för att inkludera och vara kärleksfull så automatiskt så blir en ganska stor grupp Kristna exluderade som bestrå av både hetrosexuella och homosexuella. Om jag får vara med eller inte är inte ett problem efter som jag inte har någonstöre betydelse efter som jag alltid har känt mig utanför på något sätt. Det fins alltid något som gör att man/jag faller utanför. Och det är det jag vill diskutera. Synd helvete och Djäluvlen är för mig yterst verkliga.

Som det står i Onsdagens kompletorion ‘Bröder! Var vaksamma ty er fiende djävulen stryker ibland er som ett rytande lejon.’ Detta är ett relt faktum för mig. Som ytrar sig på olika sätt.

När jag nu funderar på vad som gör mig så arg. Så är det just det att jag faktist syndar. Detta går på en 0,00001 millesekunder så är skadan redan sked. Jag blir högmodig och tänker ungefär så här. ‘Hon missar ju det här, och det här och det här för att inte tala om det här. ‘ Och jag måste ställa mig på knä och be Gud min skapare Jesus Kristus min frälsare om att se och bryta med mina synder, Jag ber också om medvetenhet för att själv förstå när jag felar eller bryter Guds bud.

Nåja, nu har jag svalnat lite till och ser på vad som hände. Det skade inte Liza föräns möjligtvis när och om hon läser detta.Vem är då jag att stå upp och hävad det jag hävdar. Nej återigen säger jag det. Ingen alls. Vad lärde jag mig av denna morgons ilskeövning? Att jag kan synda även om jag inte ser någon som hälst fel i omständigheterna.

Bloggar etiketter: personlig utveckling, personligt, skam, Synd, vänskap