Sitter här i min lilla lägenhet i Lagan, där jag bor och funderar över kyrkans framtid. Måste ju säga att jag blir frustrerad. Riktigt frustrerad. Det är som ingen eller rättare sagt väldigt få vill se problemen så som jag ser det. Har jag fel eller prioriterar jag fel saker i kyrkan?
De sista 5 årens problem kan sammanfattas i några centrala frågor för den kristna gemenskapen som kyrkan ändå är.
1. Det kyrkliga äktenskapet och människans sexualitet…
2. Dopet och dopkravet för att delta i Nattvarden.
3. Politikens plats i kyrkan.
4. Kyrkans roll i den världsvida kyrkan.
5. Objektiv eller subjektiv sanning.
6. Anpasslingen till samhället.
(Listan kan göras lång)
Jag känner mig rätt ensam efter som de röster som höjs, som delar mina slutsatser, inte delar min skäl till mina slutslutsatser. Som du vet har jag skrivit många gånger om samkönade äktenskap och säger ständigt att det är otänkbart i kyrkans regi. Men det har inte med homosexualitet att göra. Det har att göra med vad äktenskapet är för något. Ett skäll som ofta framhålls till förmån för samkönade äktenskap är att äktenskapet är inte något annat än en världslig ordning som kyrkan har antagit. Men det tror vi inte i Svenska Kyrkan och de som påstår det måste nog läsa inledningsorden igen. Det fins två alternativ i Svenska Kyrkans Handbok och dessa lyder så här (första delen bara):
alt 1: Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd… osv osv
alt 2 Äktenskapet är ett heligt förbund förordnat och välsignat av Gud.
Dessa är alternativen talar båda om att det är Guds ordning och samhällets. Som kyrkan och paren förvaltar till och för samhällets bistånd. Slutsats är alltså att det är inget vi kan göra åt om vi kallar oss Kristna och tror som kyrkan lär som vi står i. Att påstå något annat är helt enkelt inkonsekvent och felaktigt. Efter som vi tror och lär så som vi firar gudstjänster.
Dopet och kravet att vara döpt för att få ta emot Kristi Kropp och Blod är inte en så stor fråga än men det kommer att bli snart. Det är redan så att det surrar i Pastoralistitutes korridorer i Uppsala. Och när det surrar där så kommer det snart till resten av vår kyrka. Det går liksom inte att värja sig för alla galna upptåg som kommer där ifrån. Men kunskapen och förmågan att se det heliga fins inte där åtminstone inte om man får tolka de intryck som proklameras där.
En lärare i liturgi lär ha sagt att hålla ihop tummen och pekfingret under bön, efter beredelsen var en sexuellt vulgär rörelse, och så får man som präst inte göra. Ett sådant påstående är tecken på att två möjligheter fins, det ena är att hon inte kan något om liturgin och borde alltså inte ha det jobb hon har eller att hon mycket väl viste vad det betyder och där med hädar hon och borde därför. Det fins alltså inget mellanting om hon inte gör avbön. Det var ett exempel på deras okunnighet. Åhh förlåt, jag glömde ju tala om vad det faktist betyder.. jo prästen för ihop fingarna för att inga smulor av Kristus själv ska flyga runt och hamna på golvet.
Logiken är här mycket enkel Jesus Kristus är Gud själv och han har sagt att detta är hans kropp och hans blod. Om vi som kristna tro Jesus så kan vi inte handskas hur vi vill med Nattvarden och dess element. För då är det så det är..För det har Gud sagt. Och oavsätt vad jag själv tror (efter som kyrkan lämnar utrymme till meningsskiljaktigheter) så infogar jag mig i den ordning som är bevarade av det som är heligt och visar på korrekt vördnad. Efter som allt misshagade och misshandlade av oblater och vin i nattvarden måste ses som lika allvarligt eller enu allvarligare än gravskändning. Efter som Gud har sagt.
Vad jag och du tror blir alltså sekundärt här gäller det som Jesus har sagt om vi ska kunna kallas för Kristna. Nå lugn nu mina börder och systrar i Kristus som inte står i min liturgiska tradition vördnad kan visas på många sätt och mitt är inte allena rätt.
Och den subjektiva sanningen som vår Ärkebiskop Emeritus K-G Hammar pläderade för är för mig fullständigt absurt. Gud är Gud och därför fins det bara en sanning och det är Gud. Om jag nu inte tro på att Gud är Gud och där med Sanningen så är man helt enkelt inte kristen. Fader K-G du får ursäkta men det är en herisi du far med. Och den är så förrädisk efter som det låter sund ur ett filosofiskt perspektiv. Och nu är man på väg att gör liknande saker igen och igen. Denna gång med äktenskapet och nästa gång så är det nog äktenskapet igen. Varför ska nu begränsa äktenskapet till ett monogamt förbund? nej låt oss gifta oss med så många vi vill och med vilka vi vill.. Kanske jag kan få gifta mig med min katt..
Eller varför inte med mig själv. Jag lever ju ensam och har för avsikt att göra det resten av mitt liv (Detta är förstås undantaget min son får mitt tidigare äktenskap. Han får alltid komma och bo hos mig!). Bara jag och min katt. Nej, jag blir så upprörd och frustrerad över att det inte är så klart och tydligt för andra som det är för mig. Gud har givit mig nåden att slippa vara osäker på hur det ska vara.
Det betyder dock inte att min intuition alltid är rätt!
Läs också andra bloggar om: Äktenskap, hbt, Kyrkan, Mässa, Personligt, Svenska Kyrkan
Popularity: 1% [?]
