Tankar om kristen tro…

Jag är alltid dom, dom andra, även om jag kallar oss för dom när jag pratar. Temat är att inte döma.

När jag säger att homosexuella, bisexuella som lever i samkönade relationer är synd. Så dömer jag inte. Jag kan inte göra det!

Jag är inte bättre på något vis. Snarare är jag sämre, en större syndare i mina tankar ord och gärningar. Jag har skrivit om äktenskapslagen (den värdsliga) och jag tycker att vi ska ha lag som är lika för alla oavsett vem jag väljer att leva med.

Men så kommer vi till det som är svårt att accepterar. Nämligen bibeln och kyrkan. Vi har inte möjlighet att göra det svenska kyrkans ledning och politiker vill. Det fins inte utrymme för det i Kristendomen utan att bli något annat.

Men jag förstår argumenten men det gör inte att de är rätt eller det som vi ska göra bara för att jag äntligen förstår.

Jag har nära vänner, mycket nära vänner som är homosexuella och bisexuella som lever i samkönade relationer. Och när jag möter dem på stan blir jag glad. Det är med glädje jag ser på mina bröder och systar. Orsaken är många till min glädje. Att se vänner slippa leva i ensamhet. Att se två människor visa ömhet och omtanke om varandra på ett djupare plan än gemenman. Det är en glädje att se och få vara med att del. Jag blir glad och varm i mitt hjärta.

Men och nu till det riktigt allvarliga i denna debatt.. Det är ett par ord/fraser som ständigt kommer tillbaka i den här debatten och några av dem är rättigheter, känsla, all kärlek är från Gud. Och det är här problemet börjar. För det första så är det allts vår känsla som Gud ska anpassa sig till. För det andra så är Gud en instans vi kan vända oss till för att få våra rättigheter bevakade. Och för det tredje så fins det inte längre någon annan kärlek än den sexuella.

Vilka alla är fel och i grunden något som inte hör hemma i en Kristen Kyrka eller i teologisk diskussion. fokus måst vara det omvända! Vad vill Gud. Jag har inga rättigheter i förhållande till Gud och kyrkan. (har jag det så är det inte längre kyrkan.) Det är en nåd att få tillhöra. Det är en ytterst exklusiv klubb att vara kristen.

Det fins inget inklusivt i kristendomen mer än inbjuda. Du är välkommen! Som du är men kom ihåg att frälsningen fins bara för dem som omvänder sig!

Alltså fins det bara en väg till det eviga livet och det är att försöka ända sitt liv med Guds hjälp. Jag är inte bättre. Gud älskar inte mig mer. Utan Gud älskar dig och mig lika mycket. Gud respekterar dina val. oavsett om du väljer att leva i sammkönade relationer eller inte. Det är inte det hänger på. Det hänger inte häller på om du lyckas avstå från sexuella relationer utanför äktenskapet (mellan man och kvinna), utan att du har en uppriktig vilja att leva så i förhållande till Gud.

Om du skiter i Gud så behöver du inte ta åt dig! För då handlar ditt liv bara om dig och dina rättigheter. Ditt ego är det som då står i Centrum. Jesus står i Centrum av mitt liv när jag lever det som bäst.. och jag faller dagligen och blir precis som alla andra en del av dem som inte är med på tåget mer än i min innersta vilja.

Nu händer det saker i hela den kristna kyrkan världen över och allt går mot en personlig egofixering som inte bara excluderar personer utan också excluderar GUD! Omvänd er och tro evegelium så ska ni bli fria från Synden och er vilja ska formas efter Guds vilja. Vilket är det som måste stå i Centrum för varje kristen människas liv.

Lehman reagerar. Dagen 1 2 3

Bloggar etiketter: hbt, omvändelse, personligt, sexualitet, självrannsakan, Synd

Idag får vi svaren i Svd, svaren på världens frälsning. Den nya jakten på framgång och rikedom. ”Ny?” tänker säkert många av er. Ja den är ny. Men innehållet i jakten eller drivkraften är inte ny. Egoism, bekräftelse behov, identifikations behov m.m. är inte nytt. Det som är nytt är informations flödet hur stor plats i hela Sverige världen universum det får.

Nå ja, för ca två tusen år sedan vadrad det omkring en man som har slagit alla före och efter honom kommand kändisar. Nämlingen Jesus från Nasaret. Han som inte steg upp i rampljuset för att han ville det utan för att var nödvändigt att gör det för att människan skulle få upprättelse för all ondska och självupptagenhet som människa ägnar sig åt. Jesus slår Marie Picasso med hästlängder. Hon kommer inte få några horder av människor som varje söndag världen över går till en plats för att fira hennes seger över de andra idoldeltagarna.

För er som inte viste det så har Jesus just det. Vist är tolkningarna och infallsvinklarna många men ändå går människor varje söndag.

Det finns de som påstår att vi kristna är dumma i huvudet för att vi tror något som inte kan stämma eller bara det att vi tror på en Gud gör oss korkade. Det tror jag inte alls snare så är det så att vi som tror och följer det vi tror på kan och blir ofta bekräftade och vi har större familjer (inte alltid biologiska) som fins där när vi behöver hjälp eller stöd i olika sammanhang. Senast idag kom en vän fram och talade om för mig att har bett för mig sista 6 åren. (jag hade det rätt jobbigt för ca 6 år sedan och framåt ett en stud)

Sådant värmer när gemskapen blir påtaglig. Att bli buren av många vänner för att de känner för mig oavsett om jag har gjort mig förkänt av det eller inte. Jesus lovar oss just det. Han lovar mig också att jag inte behöver skämmas för mina fel och brister bara jag ständigt jobbar på att förändra och förbättra.

Hans löfte håller. Det bär oavsätt hur jag ser på själva historien som bibeln berättar.

Bloggar etiketter: idol, marie picasso, självrannsakan, skam, Svd, Synd

Denna morgon har jag fått nåden att äta frukost med en broder från Östanbäcks kloster, under samtalet talade vi om förändring och den utveckling vi ser just nu. Munken från Östanbäcks kloster sa att förändring är som i en trädgård.

‘Det gamla livet ger plats för det nya, och det är inte alltid vi ser det posetiva som kommer.’ Någonstans just nu dör en gemnskap ett sammanhang och något nytt och oväntat plockar upp stafett pinnen. Det mesta uppenbaras när tiden är inne.

Pris vare Gud för det som går under och det som kommer.

Bloggar etiketter: kyrkan, östanbäcks kloster, personlig utveckling, självrannsakan, svenska kyrkan

Grattis alla Bröder i Kristus som nu måste fortsätta att leva i celibat.

Jag hoppas att ni känner att det är rätt för er.

Jag har ju som de flesta förstått rätt mycket gemnsamt med de rommerska bröderna och systrarna, men cellebatet är inte en av de saker jag delar romms övertygelse på.

Jag kan som prästson i SvK (Svenska Kyrkan) tänka och känna att det många gånger hade varait skönt att slippa ha en Far som var/är präst och på den grunden kan jag tycka att celibatet är bra för kyrkan och för prästen.

I överigt vet jag hur svårt och ensamt celebatet kan bli därför förespråkar jag ortodoxa kyrkans model.

Bloggar etiketter: celibat, kyrkan, personlig utveckling, politik, präster, romerska katolska kyrkan, självrannsakan, svenska kyrkan