Tankar om kristen tro…

Jag sitter på min kammare och funderar över vänskap. Jag har många goda vänner. Och en del mindre goda vänner. Jag har säker vänner som inte är vänner också oavsett om jag vet det eller inte. Jag har en vän som jag tycker mycket om men jag gillar inte sättet jag blir behandlad på av min vän. Min vän sätter mig på plats i tid och otid. Och jag har inte räknat ut varför. Vid några tillfällen har min vän frågat mig om vad jag tycker och när jag inte delar min väns vision eller åsikt så gör min vän klart för mig att det spelar ingen roll vad jag tycker utan det fins de som har större auktoritet än jag som håller med min vän.

Varför då fråga mig? Om jag inte kan tycka annorlunda så förstår jag inte varför man frågar mig över huvudtaget. Jag blir bara ledsen och sårad när jag får höra att min åsikt inte spelar någon roll efter som det är andra som håller med. Men vad spelar det då för roll att fråga mig?

Jag menar inte att jag måste bli åtlydd eller få med håll. Men är man inte intresserad av mina argument så behöver man inte fråga. Jag blir inte ledsen för att inte få tycka. jag blir ledsen när det jag tycker är efterfrågat och sedan grusat med marken. Pga att det jag tycket inte föll på läppen.

Min vän får tycka annorlunda än jag. Jag tror inte jag behöver hävda mig. Och jag behöver inte ha rätt och jag är van vid att vara en minoritet i sammanhanget. Jag blir helt enkelt ledsen och besviken. Samme vän har vid flera tillfällen påståt att vännen har stöd hos en annan vän i vår vänkrets och det har visat sig att det inte är sant.

Jag funderar på vad det är hos mig som framkallar dessa reaktioner hos min vän. Var hur och när har behandlat min vän så illa så att jag förtjänar denna behandling? Vad måste jag ändra på hos mig för att vår relation ska fungera? Jag vet att man blir blind på hemma plan. Man ser inte vad som skulle göra annorlunda. Jag hoppas vid Gud att jag kommer på något så att jag kan lösa den här växande konflikten. För gör jag inte det så går jag under. Och vår vänskap kommer att dö. Det tycker jag är synd och tråkigt på många sätt då jag tror mig veta att min vän tycker om mig och jag om min vän.

Men jag vet inte heller hur det ska gå att konfrontera min vän utan att anklaga. Jag vill inte anklaga. Relationen betyder mycket.

Jag ber:

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Amen

Bloggar etiketter: personligt, relationer, vänskap

Jag erkänner! Jag tittar på Ghost Whispere. Och hör och häpna jag tycker det är BRA.

Jag kan se tusen skäl för jag som Kristen inte borde tycka denna serie är bra. Den hadlar om Melinda Gordon som kan se Jordbunda själar eller som vi skulle säga spöken. Hela serien går ut på att Melinda hjälper spöken att gå över till andra sidan in i ljuset.

Och det är alltid rörande, så jag gråter minst 1 gång under dessa ca 43 minuterna varje vecka.

Denna mjuka hjältinna som sprider försoning mellan de döda och de levande så att de döda kan få gå in i det allra heligaste.

Det som är intressant är att det inte fins något som talar för eller mot den kristna tron utan bara språkbruket. Det som händer är att Melinda Gordon hjälper dessa vilsna själar till försoning som de inte kunde/han gör medan de var i livet. Sedan ser dessa andar (spöken) ett vackert ljus som de går till och försvinner från vår dimension.

Det som är avgörande om detta är program som är okristet eller kristet är ju var detta ljus leder.

Om det leder till vänsalen där vi alla ska få vänta på vår Herres dom eller om den leder någon annan stans. Jag måste erkänna jag är intresserad att dessa ting.

Bloggar etiketter: blogg, dumt, kristendom, personligt, relationer

I morgon begravs en av mina mentorer. Han som vi ska ta farväl av har varit kyrkvaktmästare och har lärt mig allt jag kan om kyrksilver och altarblommor. Han undervisade på ett sett som fick oss att pröva det han tyckte var rätt och ofta så var det så också. Han hade rätt men lät oss alltid bestämma själva vad vi tyckte var bäst.

Perfektionist till Guds Ära. Det var han. Jag ber för hans själ och sörjer hans bortgång djupt.

Bloggar etiketter: personligt, relationer

Det var en gång en skomakare som tillhörde Svenska skomakarskrået (Ssms). Skomakaren hade tillhört Metodiska skotillverkarskrået när han var ung gesäll. Metodiska skotillverkarskrået var en mycket mindre organisation och hade mycket yngre traditioner än Ssms.
Sonen, som inte hade sett något annat än Ssms, gick som lärling hos en annan skomakare och blev snart varse att Ssms inte var det enda skomakarskrået i världen. Orientaliska skomakarna och Italienska skomakarna var båda världsvida förbund och hade egna Stor-Skomästare.

Sonen fick lära sig att Svenska skomakarskrået var en utbrytargrupp från Italienska skomakarna och bestämde sig för att det inte fanns någon anledning att tillhöra en utbrytargrupp så han blev italienare. Åren gick och sonen kritiserade friskt det Svenska skomakarskrået för diverse saker, som att många av skomakarna i Ssms använde läderimitationer och ändå kallade det för läder. Då sa skomakaren att sonen var ju italienare och inte borde bry sig. Sen sa skomakaren också att sonen inte begrep eller att sonen var för arrogant och att han inte förstod.
Åren gick och skomakarsonen lärde sig snart att fadern aldrig skulle ge honom rätt. Inte ens när Svenska skomakarskrået började påstå att alla skomakare var tvungna att tillverka bara vänsterskor om någon vill ha det.
Så en dag verkade det som skomakaren hade fått nog. Så han skrev en insändare.

Bloggar etiketter: relationer

Fast Tube by CasperMin gode vän Ola J Hedin som bloggar, skickade mig denna via Facebook.Tack Ola jag gillar den verkligen, jag tror på god mått av självdistans och humor.

Bloggar etiketter: facebook, liturgi, relationer, youtube