Hon skriver bra. Hennes resonemang hänger ihop utfrån hennes antagande. Jag läste lite av henne nu på morgonen. Jag blir arg, hur kan hon dra sådana slutsatser? Nu läser jag lite till nu blir jag ur förbannad. Jag har inte längre några argument.
Det går 10 minuter jag slutar tugga fradga. Jag börjar fundera vad är det som gör att jag blir så arg? Jo följande att genom att dra de slutsatser Liza gör så för att inkludera och vara kärleksfull så automatiskt så blir en ganska stor grupp Kristna exluderade som bestrå av både hetrosexuella och homosexuella. Om jag får vara med eller inte är inte ett problem efter som jag inte har någonstöre betydelse efter som jag alltid har känt mig utanför på något sätt. Det fins alltid något som gör att man/jag faller utanför. Och det är det jag vill diskutera. Synd helvete och Djäluvlen är för mig yterst verkliga.
Som det står i Onsdagens kompletorion ‘Bröder! Var vaksamma ty er fiende djävulen stryker ibland er som ett rytande lejon.’ Detta är ett relt faktum för mig. Som ytrar sig på olika sätt.
När jag nu funderar på vad som gör mig så arg. Så är det just det att jag faktist syndar. Detta går på en 0,00001 millesekunder så är skadan redan sked. Jag blir högmodig och tänker ungefär så här. ‘Hon missar ju det här, och det här och det här för att inte tala om det här. ‘ Och jag måste ställa mig på knä och be Gud min skapare Jesus Kristus min frälsare om att se och bryta med mina synder, Jag ber också om medvetenhet för att själv förstå när jag felar eller bryter Guds bud.
Nåja, nu har jag svalnat lite till och ser på vad som hände. Det skade inte Liza föräns möjligtvis när och om hon läser detta.Vem är då jag att stå upp och hävad det jag hävdar. Nej återigen säger jag det. Ingen alls. Vad lärde jag mig av denna morgons ilskeövning? Att jag kan synda även om jag inte ser någon som hälst fel i omständigheterna.