Tankar om kristen tro…

Nu har jag kommit hem från en lektion om alkohol och droger i en åttonde klass. Jag vet inte om det var bra, det var någon som upplevde det bra någon annan upplevde det som ett hot.

Att vara Guds utvalda är inte alltid lätt. Nå nu har jag iallafall blottat min strupe bland ungdomar som jag träffar mycket ofta. Hur vet man att man har gjort ett bra eller okej jobb?

Hur vet vi att vi/jag till hör Guds trogna skara? Jag är inte så säker alltid. Jag vet att jag gör så gott jag kan för att vara honom, Min skapare trogen, i att upprätt hålla de ordningar som jag uppfattar är hans ordningar. Jag vet att jag ofta låter tvärsäker när jag argumnterar för min sak eller för det som jag uppfattar är Kristi uppenbarelse här i vår värd. Men jag är inte alltid så säker som det låter.

En sak är jag alltid säker på dock. Och det är att jag tror det jag säger. Men är jag säker på att jag tror rätt eller har förståt rätt?

Nej det är jag inte. Jag gör bara det jag känner mig tvingad att göra för Guds rikes utbredande här på Jorden. Låter det som floskler? Kanske kanske inte. Jag är i alla fall säker på att jag tror det jag säger och skriver.

Skulle jag vilja ha det på något annat sätt än som jag tror? Ja, många gånger skulle livet vara mycket enklare för mig och en mindre stöte sten för vänner och bekanta om jag kunde uppleva tron på något annat sätt än jag gör.

Jag önskar att allt vore annorlunda. Ta tex alla viktiga moralfrågor som abort, äktenskapet, skilsmässa, samlevnad i olika former. Det vore så mycket lättare att ställa sig till det politiska etablisemanget och stämma in i kören ” Allt är ok, Jesus har dött för oss och återställt allt. Så vi behöver inte bekymra oss om hur vi lever och lär.” Men jag kan inte, jag vill för det skulle göra mitt liv enkelt och få mig dit jag vill när det gäller mitt liv och positon. Men Kristus dog för mig, då är det inte mer en på sin plats att jag offrar lite av min bekvämlighet för min tros skull.

”Jesus, jag kommer till dig för att jag är svag och otillräcklig.

Jag vill vara dig trogen och den väg du har valt för mig,

Gör mig ödmjuk inför ditt ord och inför människor som jag möter,
och deras tro. Så att jag kan vara ditt redskap i bland dem.

Amen ”

Bloggar etiketter: alkohol, personligt, ungdomar

Tack vill jag säga till alla som bidrog till att det blev en värdig begravning i mina ögon. Men det är otroligt att inte nuvarande biskopen av Göteborg var där. Ingen var, vad jag vet, officiellt från Svenska kyrkan. Alla andra kyrkofamiljer var där. Ett stort tack till våra kristna börder och systrar i andra samfund.
Dagen.se skildrar något från begravningen.

Läs också Ulf Ekmans tankar om begravningen.

Bloggar etiketter: biskopen, personligt, sorg

Dagen skriver idag om problemet som högkyrkligheten och OAS rörelsen och andra gruperingar i Svenska kyrkan upplever nu när biskop Bertil är hemkallad till himmelriket.

Det är som jag har skrivit tidigare inte möjligt att ersätta min/vår Biskop, han var den siste som tog strid för Evangeliet på ett sätt som ingen biskop idag gör.

Men det som är mest upprörande är att Dagen inte kan låta Biskop Bertils anhöriga och vänner ta avsked innan man börjar ringa runt till människor som Biskop Bertil har ståt mycket nära och fråga dem vem som kan ersätta Biskop Bertil. Min Biskop är saligen hemkallad Men avskedet och överlämnandet som begravning och rekviem mässan betyder har vi inte fått göra än. Med tårar i halsen och ett stort hål i hjärtat så måste dessa fäder och mödrar och systrar ytra sig i en fråga som inte kommer att avgöras än på länge. Det är en lång process att ersätta en Herrens tjänare så som Biskop Bertil var.

Så Dagen Vet HUT! Låt oss hinna torka våra tårar och slicka våra sår en stund. Det är inte en polikter som ska ersättas. Det står ingen på tur för att axla det ansvar och den kärlek som Biskop Bertil har visat oss.

Nu är det bara en enda sak att göra och det är att vaka och be för att se vem eller vilka som Herren sänder i vår väg för att ta det ansvaret och göra de uppgifter i vår gemenskap som Biskop Bertil hade. Dagen har idag bevisat att det är en tidning vilken som helst som Aftonbladet eller Expressen och inte en kristen tidskrift utan bara en skvaller blasska bland andra skräptidningar.

Bloggar etiketter: biskopen, dagen.se, personligt, sorg

Nja, inte ångest som psykiatrin skulle kalla den.. det är inte den formen av ångest. Utan den där ihålliga känslan som brukar leda till att man/jag gör överilade beslut och det blir total krishantering i flera veckor..

Promblemt är att jag är som en svamp. Runt om kring mig så mår vänner dåligt av olika orsaker. Det är alla personer som jag tycker mycket om och respekterar men de mår dåligt det är mycket i görningen i deras liv. Och jag suger åt mig som en svamp. Så nu mår jag inte så bra.. eller rättare sagt det är oki med mig. Jag är inte ensamma i detta men det blir lätt lite för mycket i mitt lilla tröga huvud. När jag går från klarhet till klarhet.

Jag blir orkeslös och tröt.. Jag vill inte ha det så.. Men så inser jag att det är höst. Dessutom så är det så att min bil gick sönder för ett par veckor sedan. Och jag fick tillbaka den härom dagen och jag var på besiktningen i går. Urk första räkningen var på flera tusen och nu kom nästa räkning efter besiktningen så fick jag 3 tvåor.. kostnaden för de tvårona var 2600 många tusen blir det.. urk.. för mig är det rätt mycket. Men nödvändigt. Och nu har bilen gått igenom igen.

Gott nu funkar bilen som den ska.. Nu är det bara lite små plock kvar.. Damsker och hjullager bak som ska fixas så är bilen i topptrim igen.. Nå det får vi ta en annan månad.. Det är inte kris som det är nu..

Men när det blir så blir jag trött och ledsen och klarar inte mycket.. I sådan perioder är jag en bräklig själ! Tack för alla goda vänner som fins där.. Och mitt jobb.. Nu börjar jag förstå att jag är rätt bra på mitt jobb. och det är inte dåligt det,

Gud är god mot mig. även om jag är låg..undrar om det är höstmörkret som gör det?

Nå det är kanske inte så farligt igentligen när jag tänker effter.. Livet är rätt Gött när jag försöker summera det.. Och till helgen får jag träffa min son!

Pax Et Bonum!

Bloggar etiketter: ångest, personligt

My Bishop was called to our Heavenly Father on Sunday morning once a week ago.
I had preached in two of our congregations when I arrived at the morning service in Berga parish, where I held our two fathers, and they told me that the bishop was dead.

Since I had the youth group, and I called a friend and father to tell him about our Bishop.

I had not understood yet … but the grief will be closer and closer .. Tears for My Bishop shows up. The last time we spoke was this summer in July .. we had an hour-long conversation.

I understand that many of us felt affinity with Bishop Bertil and that I am just another in a series of companions, but it does not help .. I feel what I feel and everything seems meaningless now that we do not have a bishop who dare to publicly take a stand for Christ in this way as Bishop Bertil did …

We must not betray his memory by becoming bitter, the feeling of futility is not absorbed. Our mission is to Be first and foremost loyal to Jesus Christ and no other. If we do that, we also pay tribute to Bishop Bertil’s memory.

dagen.se dagen.se StoraSyster i vassen Vardagstro in Swedish.

Bloggar etiketter: biskopen, personligt, sorg

… Strax före semestern predikade jag… Den predikan gick inte att publicera för den producerades inte digitalt.. Och är det något jag inte gör i min postilla så är det lilla extraarbetet det är att skriva in min predikan i efterhand.. Det blir aldrig av.. Jag finner inte tid eller så är jag helt enkelt för lat för det… Men temat för dagen blev ”att inte döma”. Något som jag tror just nu är genomgående i min predikningar är fokus på vår lojalitet till Kristus, Och hur vi får små små hintar hela tiden om hur vi ska förhålla oss till varandra och andra.

Nå ja,, Hur som helst så tog jag upp äktenskapsfrågan. Det är ingen hemlighet var jag står i den frågan. Men min poäng denna söndag var inte slutsatsen om att äktenskapet ur ett kyrkligt och kristet perspektiv måste vara reserverat för Man och Kvinna eller om du så vill Kvinna och Man. Varför har jag talat om så många gånger så det går jag inte in på nu…

Utan det som var min poäng var att om jag är mot samkönade äktenskap för att jag tycker att det är äkligt eller för att jag mår illa när jag ser män som håller handen och vänslas.. så då är jag helt enkelt fördömande för då lägger jag en värdering på dessa människors val i deras situation. Om jag däremot är motståndare pga att min förståelse av bibeln är sådan så är det faktiskt inte så att jag dömer.. utan jag följer en föreskrift som är det ända vittnesmål vi har om hur Gud ställer sig i frågan. Det betyder alltså att jag kan mycket väl känslomässig tycka att Gud är mossig som inte förstår bättre eller att det är idioti att bibeln talar om sexuella relationer på det viset. Men det är åndå så det står och jag kommer inte runt det..

Min förståelse av kristendom är att följa honom och det vi har av honom, den som vi ofta kallar för den nya Adam. Han som blev sänd att rädda världen och för att återlösa världen. Det har alltså väldigt lite med att göra vad jag personligen tycker, känner och vill tolka skrifen. Och det som är problemet i den här frågan är inte samkönade äktenskap eller inte.. utan att det får vidare konsekvenser av hur vi får tolka, tycka och handskas med skriften.

opps nu kom jag in på frågan igen.. Förlåt det var inte meningen.. Min poäng var i alla fall följande.. att om någon tror att jag anser mig vara finare eller bättre en någon annan så känner man inte mig.. Och tror någon att jag anser att det fins någon som är större syndare än jag eller någon som begår större synder en mina har inte lyssnat tillräckligt på mig och min förklaring till varför jag står där jag står..

Har du nu läst så här långt är min meningsmotståndare så ska jag bara säga en ska till om vad jag säger i detta ämne från predikstolen. Jag säger alltid när jag har den här frågan uppe att det är upp till var och en av oss att fatta ett eget beslut i denna fråga efter som det är en stor och komplex fråga. Men jag måste ändå säga vad jag tror och står för.. För det är jag som predikar och min uppgift är att förkunna ordet och kyrkans lära rent och klart.. För att kunna göra det så måste mina börder och systrar veta var jag står, efter som detta är en fråga som berör alla och alla har möjlighet att välja sida så måste vi predikanter vara tydliga i frågor som denna.. Men fortfarande lämna öppet för att andra åsikter än våra egna..

Nå ja några tankar innan jag gick i sång i kväll..

Bloggar etiketter: äktenskap, bibel, hbt, personligt

Titeln på en film som gjordes på 40-talet någon gång, själv är har jag inte sett den men jag har sett ny filmmatiseringen av den filmen som heter ”You’v got mail!” En av min favorit filmer.
Jag brukar se den när jag misströstar och behöver fokusera på att förändring är möjligt i mitt liv. Den tröstar mig och inger mig hopp om att förändring är möjligt. Men ändå så blir jag ledsen och fastnar i min egen sorg över misslyckade förhållanden och längtan till ett liv som fungerar utan ensamheten. Och jag inser att relationer är till för dem som lyckas med livet på ett eller annat sätt inte för killar som mig.
Nå jag är nog inte helt misslyckad men jag ändå så jag lyckas ju inte med det jag försätter mig.
Det jag vet är äkta hos mig är min längtan till Gud och till Jesus Kristus, ensamheten är förtärande. Tankar som rusar i mitt huvud är räcker mitt jobb för att ge mig ett värdefullt liv?
Jag har nyligen bivit förtalad av min granne att jag missköter mina katter och våren var ständigt en kamp och människor har synpunkter på mitt religiösa utövande.
Konflikterna har varit många och jag, jag orkar inte. Det är för många konflikthärdar runt om mig som måste tas eller helt enkelt göras något med. Och jag fixar det inte jag önskar att någon talade om för mig hur det ska vara. Just nu orkar jag inte strida. Så är det bara! Jag är trött ledsen och ensam och samtidigt så säljer vår kyrkas ledare ut Kristus till högstbjudande och ingen gör något eller höjer rösten! Alla har blivit förlamade bara för att man har väntat så länge nu är det dags att göra upp med djävulen och hans heresier sluta tramsa med alla som inte har del av sanningen. Så enkelt är det.

Bloggar etiketter: film, jesus, personligt, The Shop Around the Corner

Den 22:a Juli blev jag full medlem i Societas Sanctæ Birgittæ. Blad det första gratulanterna jag möttes av är två väninnor den ena präst och den andra prästkandidat. Båda träffade jag enskilt vid tillfället. Med en sorg i tonen (åtminstone tolkade jag det så) sa båda: Vad säger man? Gratulera man eller…

Jag är lycklig och glad över att till höra denna bönegenskap. Min resa hit har varit mycket mycket lång. Och den har inte varit odelad positiv. Kantad av många inre och yttre bataljer. Och ett sökande efter att fina den gemenskapen som bär mig på ett djupare plan än som går att beskriva i ord. Om man har hört mig berätta om min resa någon gång så kanske man tycker sig höra en rätt ytlig historia som har sin hemvist i fransiskans spiritualitet. Och finner ett högkyrkligt sammanhang i SSB (som sälskapet förkortas). Vilket i mitt liv är den ända vägen för att finna min hemvist. Att ingå i ett sammanhang som är större än mitt eget är super viktigt, för att behålla perspektiven på vad det är att vara kristen.

Vad var nu deras kommentarer så påtagligt viktiga, just att de inte kunde gratulera på en gång utan var tvunga att markera sin sorg/ogillande i detta?

För det första så förstår jag deras känsla om jag har tolkat det rätt. Men jag tänker hur många vänner har inte vi som har gift sig med någon som vi kanske inte är så förtjusta i eller uppskattar och ändå gratulerar vi vår vän efter han/hon är glad och det är inte vår sak att döma. Men det är nog så att jag blir lite ledsen när mitt val på verkar andra negativt.

Om det är så att någon tror att mitt medlemskap i SSB är kyrkopolitiskt eller teologiskt så tror man fel. Jag är med där för att jag behöver en andlig gemenskap med fokus på Jesus Kristus där jag inte är excluderad.

Det är så många sammanhang där jag och de som ser kristendomen på det viset jag gör inte längre är välkomna i vår kyrka. Men här är jag välkommen. Här får jag vara som jag är utan att fundera på om jag passar in. Alla är med på samma villkor. Vilket gör att jag är buren varje vecka av bön. Tack vara det så fins det osynligt band mellan oss som är Medlemmar av SSB.

Hur ska man förklara det? Jag är inte säker på att jag kan det.. Det men det är något som är mycket mycket stort.

Nå det är så det är. Jag är SSB:are och jag är stolt och glad för det.

//Gustaf SSB

Bloggar etiketter: personligt

Jag är alltid dom, dom andra, även om jag kallar oss för dom när jag pratar. Temat är att inte döma.

När jag säger att homosexuella, bisexuella som lever i samkönade relationer är synd. Så dömer jag inte. Jag kan inte göra det!

Jag är inte bättre på något vis. Snarare är jag sämre, en större syndare i mina tankar ord och gärningar. Jag har skrivit om äktenskapslagen (den värdsliga) och jag tycker att vi ska ha lag som är lika för alla oavsett vem jag väljer att leva med.

Men så kommer vi till det som är svårt att accepterar. Nämligen bibeln och kyrkan. Vi har inte möjlighet att göra det svenska kyrkans ledning och politiker vill. Det fins inte utrymme för det i Kristendomen utan att bli något annat.

Men jag förstår argumenten men det gör inte att de är rätt eller det som vi ska göra bara för att jag äntligen förstår.

Jag har nära vänner, mycket nära vänner som är homosexuella och bisexuella som lever i samkönade relationer. Och när jag möter dem på stan blir jag glad. Det är med glädje jag ser på mina bröder och systar. Orsaken är många till min glädje. Att se vänner slippa leva i ensamhet. Att se två människor visa ömhet och omtanke om varandra på ett djupare plan än gemenman. Det är en glädje att se och få vara med att del. Jag blir glad och varm i mitt hjärta.

Men och nu till det riktigt allvarliga i denna debatt.. Det är ett par ord/fraser som ständigt kommer tillbaka i den här debatten och några av dem är rättigheter, känsla, all kärlek är från Gud. Och det är här problemet börjar. För det första så är det allts vår känsla som Gud ska anpassa sig till. För det andra så är Gud en instans vi kan vända oss till för att få våra rättigheter bevakade. Och för det tredje så fins det inte längre någon annan kärlek än den sexuella.

Vilka alla är fel och i grunden något som inte hör hemma i en Kristen Kyrka eller i teologisk diskussion. fokus måst vara det omvända! Vad vill Gud. Jag har inga rättigheter i förhållande till Gud och kyrkan. (har jag det så är det inte längre kyrkan.) Det är en nåd att få tillhöra. Det är en ytterst exklusiv klubb att vara kristen.

Det fins inget inklusivt i kristendomen mer än inbjuda. Du är välkommen! Som du är men kom ihåg att frälsningen fins bara för dem som omvänder sig!

Alltså fins det bara en väg till det eviga livet och det är att försöka ända sitt liv med Guds hjälp. Jag är inte bättre. Gud älskar inte mig mer. Utan Gud älskar dig och mig lika mycket. Gud respekterar dina val. oavsett om du väljer att leva i sammkönade relationer eller inte. Det är inte det hänger på. Det hänger inte häller på om du lyckas avstå från sexuella relationer utanför äktenskapet (mellan man och kvinna), utan att du har en uppriktig vilja att leva så i förhållande till Gud.

Om du skiter i Gud så behöver du inte ta åt dig! För då handlar ditt liv bara om dig och dina rättigheter. Ditt ego är det som då står i Centrum. Jesus står i Centrum av mitt liv när jag lever det som bäst.. och jag faller dagligen och blir precis som alla andra en del av dem som inte är med på tåget mer än i min innersta vilja.

Nu händer det saker i hela den kristna kyrkan världen över och allt går mot en personlig egofixering som inte bara excluderar personer utan också excluderar GUD! Omvänd er och tro evegelium så ska ni bli fria från Synden och er vilja ska formas efter Guds vilja. Vilket är det som måste stå i Centrum för varje kristen människas liv.

Lehman reagerar. Dagen 1 2 3

Bloggar etiketter: hbt, omvändelse, personligt, sexualitet, självrannsakan, Synd

Storasyster i Vassen skriver om kyrkskvaller. Vilket är slående för jag sitter här på min kammare första dagen på min semester och funderar på vad som har hänt i mitt liv. Läs hennes inlägg innan ni fortsätter läsa här..

Jag måste erkänna och bekänna att jag gjort mig skyldig till detta. Och jag antar att det snackas mycket om mig också… Efter som jag aldrig kan låta bli att sticka ut hakan. Senas har det i bloggosvären varit äktenskapsfrågan. Sista dagarna har jag varit utsatt för detta av som förtal och osanning och allt pga personerna som skvallrar som inte har någon aning om hur det egentligen ligger till.

Jag är på inte sätt bättre än någon annan i detta ärende. Men det är det här som är Svenska Kyrkans Stor Stora problem när det gäller arbetsplats förhållanden. Folk talar bakom ryggen på varandra och förväntar sig en agenda som är dold. Utan att egentligen vilja veta mer… om orsakerna till någons agerade och ståndpunkter.

Nu är det så att vi måste som Kristna försöka respektera andra och det betyder att vi inte snackar bakom ryggen på någon. Och med det menas enligt mig iallafall att jag kan inte säga något om någons person om jag inte kan stå för det inför den perssonen.

Jag har förstås som de flesta fallit i denna fålla att säga saker om personer som jag kanske inte borde.. Men vi i dessa tider av vår kyrka som slits mellan Librala och klassiskt kristna grupper så blir det änu viktigare för oss att inte tala illa om varandra som personer. Jag har god vänner i alla läger. Och jag står mycket klart och tydligt för en klassisk kristendom men det betyder inte att jag inte för den skull respekterar och är intreserad av att lyssna.

Och det är dags att gräva ner stritdsyxan på det personliga planet vår konflikt är mycket större än så och allvarligare. Vi måste som hela kyrkan stå upp för att att försvara ytrandefriheten och friheten att tro det evangeliget egentligen predikar. Om den möjligheten försvinner i Svk så har vi inte mycket till Kristen kyrka.

Bloggar etiketter: kyrkan, personligt, vänskap