Tankar om kristen tro…

Nådens är 2008 i december, tog jag kontakt med Ärkebiskopen Robert Duncan, som är Ärkebiskop i Anglican Church in North Amerika. För att se om det gick att fina samarbetsmöjligheter för oss klassiskt kristna i Sverige.

Det gick många turer fram och tillbaka. Telefonsamtal, email, gick över atlanten och många olika planer för möten gjordes, men var ända gång så grusades dessa planer. Så kom då möjligheten att träffa representanter för ACNA i maj i år.
Jag blev kallad till Tyskland för att möta dessa.. Men efter som min ekonomi är som den är så var jag tvungen att tacka nej.
Då blev jag bjuden på resan för de ville verklingen träffas.
Så sagt och gjort, jag satte mig i min lilla Renault 5a, och körde 108 mil på 16 timmar.
För att vara med på det tyska stiftets synod, och fick träffa Biskop Royal U Grote och Biskop Gerhard Meyer. För att beskriva situationen i Sverige som jag uppfattar den.

Dessa två biskopar beslöt sig då för att fråga mig om jag ville tillsammans med dem starta en mission i Sverige.
Jag tackade Ja, och blev kallad till Tyskland igen för att tjänstgöra som ungdomsledare och predikant på ett lägger som det tyska stiftet (REC) har en gång om året för tyska ungdomar som vill träna sig på engelska.
Sagt och gjort, jag åkte ner till Tyskland igen. Jag hade en fantastisk tid. Där träffade jag Biskop Meyer igen och en annan Biskop vid namn Biskop Sam Seaman. De bestämde sig för att göra mig till “Lay Reader” Lektor på Svenska.

Det betyder att den Reformerade Episkopalkyrkan fins och är närvarande i Sverige.

Bloggar etiketter: ACNA, anglican, personligt, REC, Tyskland, ungdommar

Romerska katolska kyrkan utreder sina egna präster. Konstigt att inte låta en oberoende utredare utreda fallen. Hur ska vi kunna lita på en organisation som säger sig vara den som har hela Sanningen när det hela tiden kommer nya mänskliga missbruk av den makt Romerska katolska kyrkan har.

Jag förvånas över har kalt kyrkan agerar och hur kan man säga sig förvalta den absoluta sanningen när man inte kan hantera sanningen. Ett en präst som är i livet, visserligen så gammal att han inte längre har några permanenta uppdrag, bedöms som skyldig. En sådan man ska inte vara präst. Men Biskop Anders väljer att inte gå vidare då offret inte vill. Konstigt tycker jag.. Då förvaltar man inte sanningen utan man bevarar sanningen utan förvaltarskap.

Samma kyrka har på sina utträddesblanketter en blänkare om att man nu utträder ur kyrkan och därför ställer sig utan för frälsningen som bara fins i Kristis kyrka. Vad är sant? Hur kan Romerska katolska kyrkan ha så hög svansföring när man inte når upp till det enkla att ta hand om de som är skadade och drabbade av henne.

Romerska Katolska kyrkan har visat sig vara en sköka bland andra skökor..

romerska katolska kyrkan måste tagga ner, höga ideal i en kyrka är inte fel. Men när man inte kan leva upp till dessa måste ödmjukheten komma.. och konstatera att det fins fel och brister i kyrkan och därför inte är den ende förvaltaren av den absoluta sanningen. Frälsningen inte fås av att tillhöra en världslig organisation. Utan den fås genom dopet och tron på Kristus Jesus och den längtat till Kristus varje kristen måste ha i sitt hjärta.

Libera, konservativ, traditionalist, bibelsprängd, liturgifreek, osv. är etiketter som placerar oss i olika fack. Men facket avgör inte vad min tro och mitt hjärta säger. Men det är det som är avgörande för frälsningen. Det ser vi i berättelsen om rövarna som kors fästes med Kristus… Att förvalta sanningen måste handla om att leva i ljuset och inte dölja något varse det är positivt eller negativt.. och det betyder att utreda dessa frågor själv vittnar om att det är en eller flera hundar begravna.

Läs mer på SvD.

Läs också andra bloggar om: Biskopen, döma, Jesus, osanning, Personligt, Romerska Katolska Kyrkan, Skandal

Bloggar etiketter: biskopen, döma, jesus, personligt, politik, romerska katolska kyrkan, skandal

Jag har länge sökt efter en gemenskap som går över teologiska och kyrkopolitiska gränser efter som vi alla lever i olika delar av gränslandet. Livet med Kristus förutsätter gemenskap på djupet, hjärta till hjärta, själ till själ.

I den typen av gemnskap går det inte att dra gränsen vid något fack som högkyrklig, lågkyrklig, evanglikal, liberal eller konservativ osv osv. Djupet handlar om att möta sin skapare och frälsare tillsammans. Det kan vi bara göra i miljöer där skapelsen står i centrum för mötet med varandra. Sådan gemenskaper brukar språket vara överflödigt.

Kärleken och respekten för var och en av oss blir naturlig för vi är älskade och sedda utan urskillning. Titlar, social status osv osv spelar ingen roll.

Vi som är skapade till Guds avbild måste också se varandra just så. Min syster och min bror är det därför jag är en del av skapelsen. Inte därför vi delar samma åsikter eller samma bakrund.

Just så är det på PC. Guds kärlek flödar över och blir påtaglig.

Bloggar etiketter: personligt, vittnesbörd

Nu har det gått rätt länge sedan jag skrev ca 2 månader. Och min växande känsla är att jag har inte något mer att tillföra i den kyrkliga debatten. Jag bor på en ort där jag inte känner mig välkommen tillhör en kyrka vars urkunder förfalskas. Det är inte många som tycks förstå vad som står på spel i vår kyrka. En stor massa verkar tycka det är mysigt med dessa förändringar som innebär att du och jag yterst blir ensamma och utan hopp.

Gemenskapen i Kristus är nu mera bara gemenskapen i kafferepet/kyrkaffet. Resultatet är att min plats vid bordet som Jesus givit mig inte fins kvar i Svenska Kyrkan.

Min fråga är vart ska man gå för att möta Kristus sådan han är när människor inte är beredda att låta sig genomsyras av hans kärlek på allvar.

Som ni hör/läser är min ton lika ledsen/bitter som vanligt.. Min röst fyls inte av envaglium. Vilket min röst borde göra. Efter som det vi alla behöver höra. Därför kära läsare, så slutar jag skriva på min blogg på obestämdtid. Om du är en av mina RSS läsare så kanske du får ett inlägg då och då.. men då är det bonusmatrial.

Det fins röster som gör detta bättre än jag.

Men en ska måste jag påpeka, och det är att jag inte tål dubbelmoral i still med de som i kör kritiserade mig för att sparka på en som ligger när jag talade om vad jag tyckte att Biskop Sven av Växjö borde drabbas av.. När det sen var avgjort var det flera som av de som kritiserade mig för mitt tydliga ställningstagande börja stämma upp i en kör som smutskastade biskopen. Det var inte jag som sparkade på en som ligger..

Så till Biskop Sven önskar jag nu Guds rikaste välsningser och lyckönskan till hans nya förvärv.

Pax från mig som inte orkar mer.

Gustaf

Bloggar etiketter: biskopen, förtröstan, framtid, kyrkan, personligt, politik

Jag har för ett pardagar sedan tagit avsked av min ingifta morbror. Mycket kan sägas om honom men jag hittar inte ordboken så jag finner rätt ord för att ge honom den minnesruna som han är värld.

Han var en ordens man, journalist, kyrkopolitiker, pappa, farbror, morbror, morfar, farfar, bror och vän. Men det jag mins ett busfrö som pysslade med söta Practical Jokes. Som hemma hos mormor och morfar fans det en byrå som hade fina keramik gubbar som min morbror alltid vred ett halvt varv på. När han blev sjuk så märkte jag det på att figurerna inte blev vridna på. Mina kusiners far.. sorgen är blandad med lättnad. Kampen är över. Det är en konstig känsla när sorg och lättnad blandas,

Det blir som en när man blandar rött och blått. Det blir en ny nyans, vår familj har drabbats av sorg igen. Och jag, jag är som förstoppad. Jag vill gråta så jag kan få kanten på min känsla att mattas. Precis som en glasskärva som får ligga i på havsbotten en tid. Den försvinner inte av att jag gråter, men den blir formad och mjukare och går att leva med.

Problemet med sorg är att varje gång sorgen översköljer mig, när någon någon förlorat livet så är det som att plocka upp en ny skärva glas med skarpa kanter. Det som händer samtidigt är att kanterna på de gamla skärvorna. Men jag kan inte gråta. De personer som har stått mig närmast som jag har förlorat har alla dött i någon form av cancer.

Vägen jag går genom sorgens dal är via sentimentala teveserier som IR, Trauma, House och Greys Anatomy och jag ser en säsong i taget. Jag väljer ut de avsnitt som just handlar om cancer och förlust. Jag gråter och gråter, 45 min i streck. Kanterna på mina skärvor blir lite lite mindre skarpa.

Banden till de av min familj som är kvar blir tajtare och samtidigt jobbigare att bära. Hur kan jag inte förklara.

Men en ska är säker jag älskar min familj och jag önskar att jag hade förmågan att dela min smärta med dem, men den förmågan har jag aldrig haft, jag har alltid varit den soloflygande planeten i utkanten av solsystemet inte för att jag vill och inte för att någon av familjen har velat att jag skulle vara utanför.

Utan helt enkelt för att jag är för självupptagen för att förstå eller kunna ta emot mina närmastes kärlek och vänskap.

Bloggar etiketter: hopp, personligt, sorg, vittnesbörd

Jag deklarerade för ett tag sedan att jag skulle lägga om kursen och tala om det som är positivt och inte sprida min förtvivlan och den rådvillhet som råder i den kristna världen i vårt land. Och jag måste säga att jag tycker att det är svårt att skriva positiva saker om Kyrkan och den kristna situationen i Sverige.

Nyheterna svallar över oss alla:

Ärkebiskop Rowan Williams ber om ursäkt
Biskop Georg Müller erkänner övergrepp….
Påven kan bli åtalad i England…

Listan kan göras längre… Och det är gott och väl att Biskopar och advokater försöker göra det som är fel rätt igen.. genom att rensa ut det som är fel och göra upp med det förflutna. Samtidig stämmer press och övriga media upp i körer som gör att det är omöjligt att gå vidare utan att skadan som reda drabbat oskyldiga nu drabbar ytligare oskyldiga.

Kyrka och sexualitet är och har nog alltid varit ett problem. Det kommer nog alltid att vara det. Men det som nu är det stora problemet är att Kristus kommer i skymundan för alla skandaler. Det är dessutom konstigt att Herr hDr i Teologi vid Lunds universitet får stå så när som oemotsagd i SVT i sitt program om sin tolkning av Kristen tro (Åh, Herre Gud). Han utrycker att Jesu död i sig inte var konstig och att hans uppståndelse inte har något med våra synder att göra.

Tystnaden bland våra kristna ledare är både konstig och slående. Kyrkan utan framtid är det som slår mig. Varför är detta så viktigt för mig?

Det handlar om en man som vandrade på vår jord för ca 2000 år sedan. Är det som bibeln berättar för oss sant så dog Jesus för dig och för mig för att du och jag skulle kunna få den upprättelse vi så väl behöver för att kunna ta hand om våra liv. Vi behöver upprättelse för att kunna gå vidare i våra liv och för att möta de människor vi sårat eller skadat på ett eller annat sätt. Detta är ett faktum som gäller oss alla.. Och Jesu roll i detta spel är att han gör det möjligt med sin offerdöd på korset, att du och jag ska kunna komma inför Guds ansikte utan att förgås. Detta gör Kristus för dig och för mig individuellt. Men som med alla gåvor och relationer kommer det en lista på regler och förordningar för att våra relationer ska fungera. Där ingår de sexuella reglerna, och där ingår andra etiska och moraliska regler som hur vi ska förhålla oss till dem som gör oss illa.

Alla är välkomna utan urskillning på vem du är. Och ingen har rätt att se ner på dig och dina livsval även om de står i strid med reglerna som vi alla har fått genom skriften och traditionen.

Så trotts allt är buskapet glatt och positivt.. men det försvinner i bruset av självhävdelse och narssistiska predikanter som kastar första stenen utan att ens reflektera över vad sin engen situation.

Därför är detta viktigt för mig och jag önskar att alla kunde förstå vad den faktiska skillnaden blir om vi tror på Jonas Gardells evangelium….

Bloggar etiketter: jonas gardell, kyrkan, osaning, personligt, politik, skandal

Jag ska snart i väg och ha en presentation om hur jag upplever drogsituationen i Lagan. I egenskap av tidigare ungdomsledare i Svenskakyrkan i en av församlingarna i Ljungby kommun.

Tanken är att jag ska presentera lite hur jag ser på det som sker i vår kommun. Och jag måste säga att det är ett svårt uppdrag att säga något framförallt så är det ett tungt och jobbigt ämne som kräver hårda tag men samtidigt, så vet jag av bitter erfarenhet att det år svårt att nå fram till en person som redan har gått ner sig i sprit och drog träsket..

Och just nu är det 11- 14 åringar jag talar om. Vilket är ett mycket känsligt kapitel. Men jag får återkomma efter att har haft min pressentation.

Bloggar etiketter: alkohol, personligt

Nu har jag länge klagat på hur läget är och talat mycket om vad Kristendom inte är, och spytt galla över allt och alla företelser och offentliga personer som inte faller mig på läppen.

En av mina bästa vänner och jag var och fikade igår, och vi talade lite om hur läget och landet ligger och jag tror att det är dags att byta kurs på den här bloggen och tala om det som är positivt och visa på den framåtanda som ändå fins och kanske fördjupa mig lite i just det teologiska spörsmålet.

Så nu blickar vi framåt på den framtid som är ljus och klar..

Så nu går vi framåt och sen går vi bakåt igen som den gamla visan säger.

Bloggar etiketter: framtid, hopp, personligt

Sitter på ett kafe i Ljungby och kollar på den nya filmen Fame, Jag mins hur jag växte upp med Fame på lördagsförmiddagar och Gammelsmurf Benjamin Shorofsky, Lydia Grant som sa dom berömda orden ”You’ve got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying in sweat.”

Jag mins Leroy Johnson, Danny Amatullo, Doris Schwartz, Jesse Velasquez och farsineras av hoppet som serien utstrålade inte bara rollfigurerna utan för framtiden. Hur vi som var bara barn på den tiden 1980-talets början. Min fråga nu är vad hände? 30 senare hur ser det ut med vår framtid? Eller det som då var vår framtid?

Ärligt talat vet jag inte vad som hände.. Vattnet flöt under broarna, tiden försvan.. Vi är många som har stångat oss blodig för att nå fram några nådde sina mål, andra kom inte äns halva vägen. Vår skolgång präglades av denna anda välj och kämpa och du kommer att nå dina mål.. När du hitta din väg. Valen var många. Och löftena lika så.. Men en sak är säker det är inte enklare att vara ungdom i dag.

Bloggar etiketter: personligt, politik, vittnesbörd

Effter att ha legat förskyld i 1 vecka hemma nu.. så var jag ute i förgår för första gången och det gick rätt bra.. Predikade i Hallaryd och alla verkade nöjda.. Sen var det missionsaktion och det var rätt trevligt på fikat men jag gick hem när lottdragningen började. Har liksom inget att tillägga i ett sådant sammanhang.

Söndagen var trevlig hemma hos Kyrkherden och fick fin söndagmiddag.

Bloggar etiketter: personligt