Tankar om kristen tro…

Det är vad jag vill säga till er vars historia berättas av dn. Tack för att ni gör er privata upplevelse av alkoholens problem publik.

Till Karin, extra mycket tack. Din historia är smärtsam och otroligt påtaglig. Om det är någon tröst så hade du inte fått mera hjälp om det var din sambo.
Jag önskar att det stöd som ni behöver så småning om uppdagas.

Ett tips är Al-Anon för dig och dina barn. Hur du kan hjälpa din mamma vet jag inte. Men jag vet att du inte behöver skämmas för din mor. Är hon alkoholist så är hon sjuk!

Det betyder att den som ser ner på din mamma är den som borde skämmas och ser alltså ner på någon som har ett problem som personen ifråga inte kan lösa själv.

Hur man hjälper alkoholister är inte så enkelt men det fins massa hjälp att få. Vill man ha behandling så får man går tillsociala myndigheten.

Vill man ha annan hjälp så kan man ta kontakt med AA eller Al-Anon. Det fins fler former och andra grupper som kan hjälpa dig också. Men många alkisar som jag har blivt hjälpta med stöd från AA eller länkarna osv osv. Där har vi fått hjälp med att se vad som är problemt med alkoholen i våra liv. Sedan har vi fått se hur vi ska/kan lösa problemet. Nu är det inte så att alla kan bli nyktra (enligt mig) utan det är några det är förunnat.

Nykterhet handar om att våga se sig själv i ögonen och våga vägra skämmas för att jag är den jag är. Din mor är rätt gammal och jag kan inte annat än att önska att du får den hjälpen du behöver.

Nu till det riktigt tunga och smärtsamma att säga. Jag tror att den situation du befinner dig i, är av sådan art att du inte kan nå din mamma oavsätt om du har rätt i att hon har problem med alkohol eller inte. Det är viktigt att du tar hand om dig och dina barn så ni kan hjälpa din mor om det blir aktuellt. Min erfraenhet säger mig att viljan och förståndet måste komma inifrån henne själv, så att det är din mamma som kommer på att hon har problem med alkohol. I min öron så låter det som hon använder alkoholen till att bedöva sin sorg. Och att det än så länge fungerar vilket gör det nästa omöjligt att bryta ett sådant missbruk. Min erfarenhet från den typen av användande av alkohol är att de som står närmast inte kan bryta den problematiken efter som ni (nära och kära) står för nära för att kunna möta den som har alkoholberoendet på ett plan där personen i fråga inte känner sig dömd. Jag hoppas och tror att det fins en väg ur för dig men jag kan inte lova det.

Bloggar etiketter: alkohol, hopp, personlig utveckling, personligt, sorg

I går var det stiftgrupp med Biskopen av Strägnäs på PIUS i Uppsala. Samtalet som utspelade sig efter en utmärkt purjolöksåppa handlade om hopp och lidande i vårt tid med betoning på vad är vår uppgift som kyrka.

Vad som sades var mycket tänkavärda tankar kring prästens roll själavårdare här och nu. Vi kom fram till att det är inte tillåtet idag att lida då är man misslyckad (så uppfatar vi världens buskap utanför kyrkan om lidande). Sedan talade vi också om vad som är lidande och hur möter man människan i sitt lidande. Utan att vidare resonera kring samtalet så vill jag nu tala om hur jag uppfatar lidande. Och vad Kristus erbjuder oss.

Lidandet är för mig allt som gör att jag känner obehag eller smärta osv osv. Det betyder att jag inte gör någon skilnad på lidande oavsett om det är fysikt eller psyikiskt. Någon sa att i lidandet är allt hopplöst och när/om hoppet infiner sig så är det inte något lidande.

Jag och andra sidan sa att Jesus lovar oss att han ska återupprätta oss. om vi tror på honom. Hoppet står alltså i lidandet till Jesus Kristus världens frälsare. Han (Jesus) lovar oss syndernasförlåtelse som jag uppfatar som en befrielse från skamen (om vi ska tala i andra termer än de kyrkliga) Jag behöver inte längre skämmas över mina missgärningar. Och det är det här som är hoppet vi som kyrka och kristna har att erbjuda dig som inte kan tro. Upprättelsen som människa liger i att jag är villig att se och brytta med min synd.

Vad är då synd? Någon har talat om tillkomma kortande, någon annan talar om de synder som står upprade i bibeln.

Men jag säger eder Synd är det som för dig bort från Gud, var sig mer eller mindre. Vad är det som för mig bort från Gud?

Jesus säger det ni har gjort mot en av mina minsta det har ni också gjort mot mig.

Jesus idetifera sig självt med den som är utanför. Den bibel text som vi oftast relaterar till är historien om Kvinnan vid sykarsbru.

Kvinnan är med stor sanorlikhet prostituerad och kalls där för äktenskapsbryterska. Hon går till brunnen när ingen annan går till brunnen för att slippa skämmas inför dem hon kan möta där. Jesus möter henne där och han säger att han ska inte dömma henne och han säger att hon ska gå tillbaka till sin by och inte synda mer.

Så som jag uppfattar den historien så betyder det att hon får helt enkelt ändra sitt liv för att nåden ska bita på henne. Hon måste sluta synda. Men hon behöver inte skämmas mer för det hon dittils har gjort. Vad är det hoppfulla i detta? Jo att vi är lovad att om vi vill bryta och se våra synder och ber om det så är vi förlåtna för det vi hittils har gjort. Och om jag skulle inte skulle ändra mitt sätt att leva men har viljan att bryta med mina synder uppriktigt i mitt hjärta (vilket betyder att bara Gud och jag vet hur det ligger till) så är mina synder förlåtna. Det fungrar som Annonyma Alkoholisters krav för medlmskap ”Enda kravet för medlemskap i Annonyma Alkoholister är en önskan att sluta dricka.” Sjäv hade jag svårt för den formuleringen och bit vis har jag det fortfrande. Hör jag kunnde inte förstå vad en önskan är. Efter många funderingar kring det så kom jag fram till att en önska är att vara med veten om sitt behov och sträva efter att uppnån det. Inte äns själv klart att jag med en ren och klar tanke kan formulera att jag vill.

Precis så fungerar Syndernas förlåtese för mig. Och det är trösterikt och hoppfult. (om det här är vad Luther menar med ”tron allena” så jag nog lutheran)

Tyvärr så är det inte slut där. Att det är frid och fröjd för jag är förlåten av Gud. Utan nu börjar det riktiga arbetet med mig och mina gärninger. Jag måste nu arbeta med mina syndfulla sidor så att jag slipper drivas från Gud och hans ljus. Men vi talar rätt sällan om Bot i vår Svenska Kyrka fast det är en nödvändighet för att våra liv ska bli fullt helgade av de löften som kristendomens Gud ger oss.

Åter ett ämne jag får återkomma till.

Bloggar etiketter: alkohol, hopp, personlig utveckling, svenska kyrkan, Synd

”Jag vill ha” utbrister 21-åriga Amanda Edström trånande och slänger upp en svart handväska från Longchamp lite nonchalant över axeln. Hon älskar att shoppa och särskilt svag är hon just för dyra märkesväskor: Prada, Louis Vuitton, Chloé…

Jag känner igen mig! Det är precis samma utryck som jag själv kommer med som hörs i artikeln Svd. Jag behöver inte en ny märkesvara från Prada, men jag behöver en ny dator from Apple eller kanske en ny mobil, en iPhone! Jag fyllde år nyligen och fick då en iPod Touch som är en iPhone fast utan Phone. Och jag var fantastiskt glad – i flera minuter.

Det påminner mig om en annan tid i mitt liv när jag vistades på stadens krogar, drack exklusiv whisky (gärna ett centerliterpris på 160:-). Jag doftade och jag smuttade ända tills jag hade fått i mig ca 3 cl av den fina, dyra och ofta mycket goda whiskyn.

Men vilka pengar jag lade ner på dessa drycker och exklusiva drömmar om rikedom och status. Det som var tråkigt var att jag inte kunde stanna där. Jag behövde mer alkohol. Så jag bytte ner mig några prisklasser.

Inte hjälpte det. Nästa dag vara det Grappa som gällde, eller varför inte vin. Alltid något nytt exklusivt för att putsa på min mycket trasiga image. Inget hjälpte. Orden “Jag vill ha, NU” blev vanligare och vanligare. Man skulle kunna sammanfatta det med berättelsen som vi alla så väl känner igen:

“Det var en gång en helt vanlig 3-åring som var med mamma eller pappa och handlade. De passerade godishyllan och treåringen såg det där godiset som morfar alltid hade köpt. Barnet frågade föräldern ”Kan jag få?” Och den trötta, slitna, heltidsarbetande föräldern sa: ”Nej, Älskling inte idag”. Varpå barnet kastar sig på golvet och skriker och sparkar så att hela affären hör.”

Mycket enkelt uttryckt så var det precis det som utspelade sig i mitt huvud varenda dag. Och den trötta föräldern i mitt huvud orkade inte hålla ordning på mitt självupptagna barn som i tid och otid kastade sig ner på marken och skrek.

Vart vill jag nu komma? Jag tror att svaret är mycket enkelt, för att ankyta till många debatter inom våra kyrkor just nu. Just nu så låter vi 3-åringen styra vår kyrka. Det är inte rätt mot kyrkan. Rubriken på dagens inlägg skulle vara “Acceptans – Jakt efter livet med guldkant”. Man försöker acceptera så mycket som möjligt och man har till och med slutat att få ihop det med bibeln. ”3-åringen” skriker: ”Jag vill!” och kyrkan accepterar. Och accepterar och accepterar. Som en curlingförälder.

Bloggar etiketter: personlig utveckling, personligt, shoppig, skam, Svd

Denna morgon har jag fått nåden att äta frukost med en broder från Östanbäcks kloster, under samtalet talade vi om förändring och den utveckling vi ser just nu. Munken från Östanbäcks kloster sa att förändring är som i en trädgård.

‘Det gamla livet ger plats för det nya, och det är inte alltid vi ser det posetiva som kommer.’ Någonstans just nu dör en gemnskap ett sammanhang och något nytt och oväntat plockar upp stafett pinnen. Det mesta uppenbaras när tiden är inne.

Pris vare Gud för det som går under och det som kommer.

Bloggar etiketter: kyrkan, östanbäcks kloster, personlig utveckling, självrannsakan, svenska kyrkan

Grattis alla Bröder i Kristus som nu måste fortsätta att leva i celibat.

Jag hoppas att ni känner att det är rätt för er.

Jag har ju som de flesta förstått rätt mycket gemnsamt med de rommerska bröderna och systrarna, men cellebatet är inte en av de saker jag delar romms övertygelse på.

Jag kan som prästson i SvK (Svenska Kyrkan) tänka och känna att det många gånger hade varait skönt att slippa ha en Far som var/är präst och på den grunden kan jag tycka att celibatet är bra för kyrkan och för prästen.

I överigt vet jag hur svårt och ensamt celebatet kan bli därför förespråkar jag ortodoxa kyrkans model.

Bloggar etiketter: celibat, kyrkan, personlig utveckling, politik, präster, romerska katolska kyrkan, självrannsakan, svenska kyrkan

Hon skriver bra. Hennes resonemang hänger ihop utfrån hennes antagande. Jag läste lite av henne nu på morgonen. Jag blir arg, hur kan hon dra sådana slutsatser? Nu läser jag lite till nu blir jag ur förbannad. Jag har inte längre några argument.

Det går 10 minuter jag slutar tugga fradga. Jag börjar fundera vad är det som gör att jag blir så arg? Jo följande att genom att dra de slutsatser Liza gör så för att inkludera och vara kärleksfull så automatiskt så blir en ganska stor grupp Kristna exluderade som bestrå av både hetrosexuella och homosexuella. Om jag får vara med eller inte är inte ett problem efter som jag inte har någonstöre betydelse efter som jag alltid har känt mig utanför på något sätt. Det fins alltid något som gör att man/jag faller utanför. Och det är det jag vill diskutera. Synd helvete och Djäluvlen är för mig yterst verkliga.

Som det står i Onsdagens kompletorion ‘Bröder! Var vaksamma ty er fiende djävulen stryker ibland er som ett rytande lejon.’ Detta är ett relt faktum för mig. Som ytrar sig på olika sätt.

När jag nu funderar på vad som gör mig så arg. Så är det just det att jag faktist syndar. Detta går på en 0,00001 millesekunder så är skadan redan sked. Jag blir högmodig och tänker ungefär så här. ‘Hon missar ju det här, och det här och det här för att inte tala om det här. ‘ Och jag måste ställa mig på knä och be Gud min skapare Jesus Kristus min frälsare om att se och bryta med mina synder, Jag ber också om medvetenhet för att själv förstå när jag felar eller bryter Guds bud.

Nåja, nu har jag svalnat lite till och ser på vad som hände. Det skade inte Liza föräns möjligtvis när och om hon läser detta.Vem är då jag att stå upp och hävad det jag hävdar. Nej återigen säger jag det. Ingen alls. Vad lärde jag mig av denna morgons ilskeövning? Att jag kan synda även om jag inte ser någon som hälst fel i omständigheterna.

Bloggar etiketter: personlig utveckling, personligt, skam, Synd, vänskap