Tankar om kristen tro…

I dag är det är tystnadens kultur på tapeten. Aftonbladet skrev en artikel igår. Naturligtvis väcker den känslor, en präst som sexuellt utsätter en flika i konfirmandgruppen för trakasserier, skickar snuskiga sms, självproducerad nakenfilm, listan kan göras lång.

Lite längre fram i artikeln kommer det fram att det är i Stockholmsstift (SvK) som detta har ägt rum. Nå det bekräftar bara min bild av Stockholmsstift (SvK), som ett stift där den moraliska traditionen liknar Sodom och Gomora (moral etisk berättelse från GT).
Domkapitlet i Stockholm avvisar konfirmandens anmälan med att film och epost inte kan ses som bevis.

Detta upprör självfallet många, inklusive mig själv, men på POSKs blog skriver man. Jag tycker i stort det är rätt och riktigt det som skrivs av Carina Etander Rimborg, men det som fick mig att reagera idag var det twitter meddelande om inlägget: ‘Brott ska anmälas! Bryt tystnadens kultur!’ . Dyslektiker som jag är så läste jag tystnadspliktens kultur ska brytas. Nå hon fick min uppmärksamhet för att jag inte kan läsa och stava som andra.
Och när jag läste hennes bloggpost måste jag ju läsa vidare.

Och hittills har jag inte läst något som är upprörande utan alla har en politiskt korrekt uppfattning om att alla som utnyttjar sin ställning som präster/andliga ledare osv osv måste anmälas.
”So far so good”, men problemet liger inte där, om vi anmäler eller inte. Problemet är att det fins präster som utnyttjar sin ställning. Och om vi är noggranna i vår analys av Svk så märker vi nog att problemet är att Svk inte ställer några andra moraliska krav än det som sägs i prästlöftena vid vigning.
Det som sägs är att prästen måste levas så att Gud, kyrkan blir ärad och leva oklanderligt. Det är bra! Men om man inte vet vad som är oklanderligt så kan man inte leva oklanderligt.

I Dagen säger Ärkebiskop Anders Wejryd att ‘Kyrkans ansvar är att stå på de utsattas sida.’
Inte något konstigt i det häller, men som sagt problemet kvarstår.
Fler skrivbenter bloggar och tänker om detta:
Seglorasmedja
Jacob Sunnliden
Angelica Karlsson

Fortfarande förbryllande tycker jag att ingen slår huvudet på spiken. Tala om det som är det riktiga problemet!!
Som jag ser det så är det här ett problem som bottnar i att SvK inte har någon moral eller etik som är annan än samhällets. Allt handlar om hur vi ställer oss som kristna i förhållande till Gud och hans ord!
1958 gjordes det en grundläggande och svår ändra filosofisk felgrundat beslut när man bestämde sig för att införa kvinnliga präster. Man använde ord som jämställdhet orsak för att detta skulle göras. Man frågade sig varför kan inte kvinnor göra jobbet som präster? Vilket är frågor som i sig kan anföras i frågor om rättigheter. Att vara präst är ingen rättighet, det kan aldrig vara det häller. Min slutsats är att SvK började orientera sig utifrån människan i centrum. Vår rätt att ställa krav på Gud. Även om det inte var det man ville säga så är det konsekvensen det argument som man anförde. Det resulterar i att mer och mer förskjutning åt moralisk dekadens är möjlig.
Svk talar mer och mer om ‘mina behov’, snart ändrades äktenskapet och blev något annat än det bibeln talar om. Synd är vad jag bestämmer och Gud förlåter allt så jag är alltid saved. På 70-talet så blev skilsmässorna vanligare och vanligare bland präster. Självklart blir det allt några konservativa motståndare upprörda. Men efter effektiv bearbetning började man inom SvK finna sig denna livsstil som säger att om jag har lovat att älska någon i nöd och lust tills döden skiljer oss åt så är det inget jag behöver hålla inte häller som präst. Så mitt ja är inte ett ja utan alltid ett kanske. Det betyder att ingen kan lita på någon och då blir vi alltid ensamma och kyrkan kan inte vara den som står på de utsattas sida.

Sedan fortsätter det bara utför. Den vägen vill vi inte gå in på. Men vi är redan där, är vi beredda att göra bot och ändra oss? Är vi beredda att säga till Jesus att vi som grupp har misslyckats med att vara trogen Honom som gav oss livet? Är vi beredda att om vända oss själva? Återvända till Gud?

Jag är rädd för att många inte är det, och är man inte det så fins det tyvärr ingen frälsning. Helt enkelt vill du inte ställa dig under Kristus och lyda honom så är du utanför, detta är den bibliska läran och så det är enkelt.
Gud älskar dig oavsett vad du har gjort eller gör, men Gud säger inte att det är okej att göra vad som helst. Kraven för att få vara med är små. Men vill man inte gå med på dem så har man sagt ‘Nej, Tack Gud!’ och då har man också ställt sig utanför Guds nåd.

Om jag nu upprör dig så låt mig ändå förklara hur det hänger ihop så som jag förstår det. Guds nåd strålar över världen som Solens ljus, och vill du stå i solljuset och känna värmen och få fin färg, så måste du göra så som Gud, genom Kristus och apostlarna lärt oss är rätt och fel.
Allt annat är gissningar och förhoppningar och säkert en del också sant, men vi vet inte det. Vi vet vad Gud vill enligt uppenbarelsen genom Bibeln och hur kyrkan genom år tusende har förvaltat detta. Alltså fins det bara än sak att göra. Och det är att gå tillbaka till det vi känner till.
Om SvK gjorde det så skulle det också lösningen på problemet i med dessa präster som inte klarar av att hålla sig till lagen. För då fins det ingen anledning att dölja det som är fel. Den enda gången det skulle vara möjligt är när man är rädd om sitt anseende och rädd för att inte stå för att kyrkan är automatiskt inperfekt då det handlar om att vi är människor som är delar av henne.
Det handlar inte om att moralisera eller att säga att allt är fel. Utan det handlar om att sätta Gud och Kristus i Centrum och hans vilja inte min! Att vara del av den Sanna Kristna Kyrkan handlar om att vilja låta Gud styra mitt liv och sätta min egen vilja åtsidan och stå upp för det som Gud vill.
Om något sedan anklagar mig för att vara dubbelmoralist efter som jag inte heller klarar av att leva så som Gud vill i alla lägen, jag ger efter för mina impulser och jag vill massa saker som inte Gud vill, och jag gör dem också. Men det är ju det nåden handlar om. Stå upp för det som är sant, gör det Gud vill och om du faller och gör något som inte är i enlighet med Guds vilja, erkänn det ångra dig (äkta i djupet av ditt hjärta) bekänn din synd. Försök ändra ditt beteende och tankemönster så att du inte faller för samma frestelse igen och igen. Detta är inte dubbelmoral.
Dubblemoral är att ändra mina etiska värderingar efter vad jag gör och kräva att min etik ska stämma överens med mina gärningar.
Men dubblemoral är också att inte försöka ändra mina gärningar efter min etik/moral.

Nå nu får det vara bra för denna gång. Gå med Gud!

Bloggar etiketter: dubbelmoral, etik, kyrkan, moral, präster, sexuella trakaserier

Jag skulle inte säga något, men jag kan inte låta bli. I Svenska Kyrkans Tidnings skriver prästen Ulla Karlsson. Jag skriver i min kommentar på SKT förljande:

Detta är en bekännelsefråga som behandlas av Ulla, hon behandlar frågan på ett sätt som är obegripligt eftersom hon är präst i en kyrka som förkunnar just försoningsläran som vital för hennes (kyrkans) uppdrag.

Detta är tragiskt men helt försåtligt, då vi har tagit bort allt som är heligt i vår kyrka ur ett filosofiskt perspektiv.

Vad jag menar är att vi lever i en tid då allt får i ifrågasättas i alla sammanhang. Oavsett vad som är hugget i sten eller inte.

Det är säker så som många tänker att det som är hugget i sten ändras efter tid och samhällets förståelse. Jag påstår att Ulla Karlssons tankar och vilja att förändra kyrkan ligger i linje med en förskjutning av Bibelns roll i våra liv som kristna i Svenska Kyrkan.

Debatt och att tänka kring banbrytande och om tolkning är inte alltid FEL. Men det blir rätt lätt fel då vi ändrar förutsättningar för vårt ifråga sättande. Det blev väldigt tydligt i äktenskapsdebatten då förespråkare argumenterarde för rättigheter. Vilket är fel utgångspunkt i alla debatter om vad kyrkan ska göra och agera. Kyrkan har ett ända uppdrag i världen och det är att vara Guds språkrör om vi ska använda en modern term.

Det betyder att Gud kommer först, vår uppdrag är att tolka skriften och traditionen så att i egen bön och reflektion står klart för oss vad som är Guds vilja i olika frågor. Detta kan förstås ifrågasättas med enkla påståenden som att ”Vi kan ju inte veta vad Gud vill efter som Gud inte talar till oss så tydligt”.

Mitt svar på det är att det spelar ingen roll. Det är Guds vilja som är intressant inte min eller din. Vad jag känner, längtar och vill har inte med vad Gud faktiskt vill. Och att vara Kristen handlar om att vilja ha en relation med Jesus Kristus, måste i någon betydelse handla om att acceptera att min vilja är sekundär och det handlar om att vilja lita på att Kristus Jesus vill mig och alla människor väll och att han vet vad som är bäst för mig och alla andra i alla tider nu och alltid och i Evighet.

Den tanke som genomsyrar Ullas debattartikel är just att det är obegripligt att Jesus skulle dö för mina synder skull och det är en grym tanke som är hissnade. En fyra årings sa en gång till sin mormor på långfredagen ”Momor, Det är tråkigt att Gud är död!”

Och så är det, obegripligt och osannolikt och grymt! Men det hindrar inte från att det är sant.. Ulla, hävdar dock att det är osant och oupplyst att tror på och hålla för sant. Jag påstår att det är tvärtom! Mitt liv skulle inte fungera utan att Gud har genom döden på korset gjort det möjligt för mig och dig att få upprättelse och att återvända till det som är rätt och riktigt är jag har gjort bort mig.

Det är klart att även jag skulle vilja att livet var annorlunda att mina felsteg inte var några fel steg utan en fråga om att utvecklas så som Ulla säger. Problemet med det är att då blir jag utelämnad till mig själv. Det blir helt plötsligt så att jag är fel inte bara har gjort fel. Efter som det inte fins något att omvända sig till.

Alltså utgår Ulla från att det är människan som sätter agendan i alla relationer, att det är vi och ingen annan som bestämmer. Är det så, då fins det inget hopp för de utsatta och behövande.
Eftersom vi människor är impulsiva men Gud består.

Läs också vad PÅSK Valblogg skriver.

Bloggar etiketter: försoning, Gud, kyrkan, svenska kyrkan, ulla karlsson

Nu har det gått rätt länge sedan jag skrev ca 2 månader. Och min växande känsla är att jag har inte något mer att tillföra i den kyrkliga debatten. Jag bor på en ort där jag inte känner mig välkommen tillhör en kyrka vars urkunder förfalskas. Det är inte många som tycks förstå vad som står på spel i vår kyrka. En stor massa verkar tycka det är mysigt med dessa förändringar som innebär att du och jag yterst blir ensamma och utan hopp.

Gemenskapen i Kristus är nu mera bara gemenskapen i kafferepet/kyrkaffet. Resultatet är att min plats vid bordet som Jesus givit mig inte fins kvar i Svenska Kyrkan.

Min fråga är vart ska man gå för att möta Kristus sådan han är när människor inte är beredda att låta sig genomsyras av hans kärlek på allvar.

Som ni hör/läser är min ton lika ledsen/bitter som vanligt.. Min röst fyls inte av envaglium. Vilket min röst borde göra. Efter som det vi alla behöver höra. Därför kära läsare, så slutar jag skriva på min blogg på obestämdtid. Om du är en av mina RSS läsare så kanske du får ett inlägg då och då.. men då är det bonusmatrial.

Det fins röster som gör detta bättre än jag.

Men en ska måste jag påpeka, och det är att jag inte tål dubbelmoral i still med de som i kör kritiserade mig för att sparka på en som ligger när jag talade om vad jag tyckte att Biskop Sven av Växjö borde drabbas av.. När det sen var avgjort var det flera som av de som kritiserade mig för mitt tydliga ställningstagande börja stämma upp i en kör som smutskastade biskopen. Det var inte jag som sparkade på en som ligger..

Så till Biskop Sven önskar jag nu Guds rikaste välsningser och lyckönskan till hans nya förvärv.

Pax från mig som inte orkar mer.

Gustaf

Bloggar etiketter: biskopen, förtröstan, framtid, kyrkan, personligt, politik

Jag deklarerade för ett tag sedan att jag skulle lägga om kursen och tala om det som är positivt och inte sprida min förtvivlan och den rådvillhet som råder i den kristna världen i vårt land. Och jag måste säga att jag tycker att det är svårt att skriva positiva saker om Kyrkan och den kristna situationen i Sverige.

Nyheterna svallar över oss alla:

Ärkebiskop Rowan Williams ber om ursäkt
Biskop Georg Müller erkänner övergrepp….
Påven kan bli åtalad i England…

Listan kan göras längre… Och det är gott och väl att Biskopar och advokater försöker göra det som är fel rätt igen.. genom att rensa ut det som är fel och göra upp med det förflutna. Samtidig stämmer press och övriga media upp i körer som gör att det är omöjligt att gå vidare utan att skadan som reda drabbat oskyldiga nu drabbar ytligare oskyldiga.

Kyrka och sexualitet är och har nog alltid varit ett problem. Det kommer nog alltid att vara det. Men det som nu är det stora problemet är att Kristus kommer i skymundan för alla skandaler. Det är dessutom konstigt att Herr hDr i Teologi vid Lunds universitet får stå så när som oemotsagd i SVT i sitt program om sin tolkning av Kristen tro (Åh, Herre Gud). Han utrycker att Jesu död i sig inte var konstig och att hans uppståndelse inte har något med våra synder att göra.

Tystnaden bland våra kristna ledare är både konstig och slående. Kyrkan utan framtid är det som slår mig. Varför är detta så viktigt för mig?

Det handlar om en man som vandrade på vår jord för ca 2000 år sedan. Är det som bibeln berättar för oss sant så dog Jesus för dig och för mig för att du och jag skulle kunna få den upprättelse vi så väl behöver för att kunna ta hand om våra liv. Vi behöver upprättelse för att kunna gå vidare i våra liv och för att möta de människor vi sårat eller skadat på ett eller annat sätt. Detta är ett faktum som gäller oss alla.. Och Jesu roll i detta spel är att han gör det möjligt med sin offerdöd på korset, att du och jag ska kunna komma inför Guds ansikte utan att förgås. Detta gör Kristus för dig och för mig individuellt. Men som med alla gåvor och relationer kommer det en lista på regler och förordningar för att våra relationer ska fungera. Där ingår de sexuella reglerna, och där ingår andra etiska och moraliska regler som hur vi ska förhålla oss till dem som gör oss illa.

Alla är välkomna utan urskillning på vem du är. Och ingen har rätt att se ner på dig och dina livsval även om de står i strid med reglerna som vi alla har fått genom skriften och traditionen.

Så trotts allt är buskapet glatt och positivt.. men det försvinner i bruset av självhävdelse och narssistiska predikanter som kastar första stenen utan att ens reflektera över vad sin engen situation.

Därför är detta viktigt för mig och jag önskar att alla kunde förstå vad den faktiska skillnaden blir om vi tror på Jonas Gardells evangelium….

Bloggar etiketter: jonas gardell, kyrkan, osaning, personligt, politik, skandal

Jag tror inte det är sant.. men det är det vist…. Lars Ohly predikar i Sofia Kyrkan..
Nå ja, predikan kan det inte vara tala om.. Åtminstone inte i den bemärkelse som Svenska Kyrkan förstår ordet predikan.
Det kan nämligen inte en Ateist göra.
Ohly kan på sin höjd vittna om sin resa från kristen tro till Guds förnekade. Men nog är det spännande alltid.. men skamligt att man låter ateister tala i en Gudstjänst på det vistet.

dagen.se

Bloggar etiketter: kyrkan, predikan, vittnesbörd

Jag blir bara trött… När ska kyrkan förstå att inte handlar om hur många som kommer till kyrkan på en söndag utan det handlar om hur många vi når med Evangeliet om Jesus Kristus.

Jag personligen älskar liturgiska kläder så… men om syftet är att locka fler till kyrkan så tror jag inte på att det har någon effekt och jag tror att det är fel anledning till att spöka ut sig i roliga kläder inför söndagen.

Syftet måste ju vara att personligheten hos de som har uppdrag i Gudstjänsten blir satt i skymundan just för att Kristus sak sättas i Centrum. Har man inte det som skäl då kan man lika gärna komma i Kaftan eller kostym.

Om det kommer fler människor till kyrkan för att jag har en ny långrock eller ett nytt röklin då är det bara att tacka och taemot.

dagen.se

Bloggar etiketter: kyrkan, liturgi

Vad ska man göra? Nu har det hänt som inte fick hända. Svenska kyrkan har svikt Gud och Guds ord. Goda kämpar som fr Bertil Murray, fr Fredrik Sidenvall, fr Dag Sandahl med fler har kämpat väl i kyrkomöteskampen om Sanningen. Men nu är det slut, nu får vi efter bästa förmåga bestämma oss om vi kan leva med detta eller inte. Kyrkomötets löften höll bara en vecka om vi får tro radio Kronoberg.
Det är med skam jag ser på vår kyrka och vad hon har blivit p.g.a. att vi omintetgjort Gud och Gudsordet och den suveränitet som bibeln och kyrkan gör anspråk på.

Splitringen är redan ett faktum. Hur går de kristna i Sverige vidare? Vad händer nu? Nå, det kanske vi inte kan veta än. Nu måste vi be och vaka för att veta vad som är rätt.

Bloggar etiketter: äktenskap, kyrkan

….Ja, eller hur??? Att påstå något sådant är ju nonsens! Låt oss titta lite på argumenten Unga humanister har för i sin insändare i dagen.se.

Först så är det ett argumenterade mot fr Åke Bonnier och hans replik till Omdopssermonin som kunde fås av Unga humanister på bokmässan (om jag är rätt underrättad så hände det på bokmässan). Vilket är rätt ointressant men sedan kommer det som är högst intressant.

Jag citerar: ”Avdopet betyder precis lika mycket för oss i Unga Humanister Väst som dopet betyder för den som inte tror på en kristen gud. Det vill säga ingenting. ” Intressant, låt oss argumentera på deras egen planhalva. Vad skulle hända om Gud fans när de gör så? Det har jag inga svar på. Men jag vet att jag tror att Gud fins, men det behöver inte betyda något. Och att respektera människor måste ju ändå handla om att göra sådant vi tror på och inte göra sådant som inte betyder något. För tänk om någon av dessa som lät sig avdöpas nu tror att det har ägarum och var en viktig handling för dem.Det är inte att respektera dem. Utan det är att förlöjliga dem som vill att avdopet ska ha en betydelse!

Jag citerar: ”Avdopet var ett sätt att uppmärksamma vad vi anser är ett problem i samhället.” Jag kan tycka att det är bra att Unga humanister manifesterar sina åsikter. Men att Barn dop skulle vara ett problem i samhället är inte heller korrekt beskrivning av problemet. Det är möjligtvis ett problem inom kyrkan. I synnerhet Svenska Kyrkan då. Men sedan 2000 så är ingen tvågsanslutning kvar. Alltså ett dilemma som gäller Svenska Kyrkan och dess interna angelägenheter inte samhället i stort.

De fortsätter:”Nämligen att spädbarn som döps blir medlemmar i en ideologisk organisation som de inte har en aning om vad den står för, och vars ideologi de statistiskt sett inte kommer att dela vid vuxen ålder.” Barn blir medlemmar på samma grund som alla barn blir medlemmar i organisationer nämligen med föräldrarnas goda minne. Svenska kyrkan letar inte upp spädbarn och tvingar in dem i svenska kyrkan. Utan det är så att föräldrarna väljer det åt barnen. Oavsett om föräldrarna delar den kristna övertygelsen eller inte. Föräldrar är också människor som har valt vad de anser är bäst för deras barn. Och att säga att kyrkan gör fel är respektlöst mot föräldrarna och därmed respektlöst mot människor och deras fria vilja att göra det de har laglig rätt att göra. Oavsett om det betyder något eller inte.

Mer fel från Humanisterna: ”Är man döpt så är man älskad av den kristna guden oavsett om man tror på honom eller inte, som om det vore en naturlag. Gravitation är en naturlag.” Nej man är inte älskad av den kristna Guden för att man är döpt. Man är älskad av den kristna Guden för att han älskar sin skapelse oavsätt om man är döpt eller inte precis som om det vore en naturlag. Så det skulle behövas läsas på lite mer om hur kristendomen fungerar tror jag…

Och de fortsätter: ”Den (Guden bloggistens anm.) är verksam oberoende av en själv vare sig man tror på den eller inte. Gud är däremot en idé, och idéer är enbart verksamma för den som tror på dem. För de som inte tror på Gud är han meningslös, oavsett om man är döpt eller inte.” Att påstå att Gud är en idé är ju att gå händelserna i förväg. Kan man bevisa att Gud inte fins? Jag har aldrig sätt ett sådant bevis utan konstaterar kalt att det fins möjlighet att Gud fins på samma sätt som att det fins möjlighet att han inte fins. Alltså håller inte det argumentet heller. Gud kan alltså helt enkelt verka om han fins oberoende av människan.

Yttligare säger de: ”Åke Bonnier tror på den kristna guden och dopet kanske betyder någonting för honom, men det betyder inte att han kan tillskriva den meningen till alla.” Åter igen så fins det ett grundantagande här som inte håller för granskning. Det fins bara en mening i dopet och den maningen kan inte ifrågasättas av människor som inte tror. Utan konsekvensen blir att dopet som troshanling blir omintetgjort. Men betydelsen försvinner ju inte för att jag inte delar den tror och den åsikt som dopet definieras av. Och jag måste ju säga att det är respektlöst att inte tro att människor är kloka nog att avgöra vad de själva tror.

Mer godis: ”Vi varken menar eller tror att dopet kan göras ogjort, för det finns ingenting att göra ogjort från början. För de som valde att avdöpa sig var dopet redan meningslöst.” Det är sant att det som är gjort går inte att göra ogjort. Men för att vara meningslöst ängar Unga humanister Väst mycket tid och energi på något som är meningslöst. Och det är respektlöst mot människor!

Heja Lars Karlsson: ”Som humanist respekterar man människor och inte idéer. Åke Bonnier kan kräva respekt som människa men han kan inte kräva att hans teologiska idéer ska respekteras.” Människan kan inte kopplas bort från sina idéer! Det är isäg att säga att jag respekterar kroppen och ändas kroppen. Så påstår man att man respekterar människan så måste man respektera den människans idéer för annars är ju inte hjärnan en del av av människan.

Nej det här börjar bli pinsamt unge Herr Karlsson! Din logik i din insändare till dagen håller inte. Och din respekt som du utger Unga humanister för att ha för människan är inte respekt utan möjligt viss ett erkännande att människan har rätt till sin egen vilja. Det är inte riktigt samman sak.

Apropå Åke Bonnier och hans argument och inlaga i denna diskussion vill jag bara säga att jag har inte läst den och kan därför inte uttala mig än. Det kanske kommer samma kritiska granskning av honom när jag hinner och Helige Andes vägledning infinner sig.

Artikeln citeras på unga humanisters hemsida.
Ung Herr Karlssons blogg.

Bloggar etiketter: kristendom, kyrkan, lars karlsson

Apartheid slutade inte i sydafrika för att de svarta stred för sina rättigheter. Den föll för att den stora massa insåg att det var ett system som inte var ok. Där är jag.. men tydligen inte du.

Några meningar från ett mail jag fick från någon som har varit min vän i över 20 år. Vi har nu inte talats vid på flera år och detta var det som kom när det stod klart för honom att jag sympatiserar med Frimodig Kyrka i kyrkovalet. Jag har alltid sett upp till honom så det var extra hårt att se hur han sprider fördomar utan att vara intresserad av att förstå.

I helgen samtalade jag med min mor och far om äktenskapsfrågan och jag visade mig vara rätt oresonlig. Jo det var jag nog. Men att instituera att jag är apartheid anhängare och odemokrat är lite magstarkt. Nu är det så att det här är inte ända påhoppet jag har fått i den här vägen. Utan det är fler sådan och jag har hela tiden försökt säga att min ståndpunkt inte handlar om människovärde eller rätt att vara med i kyrkan eller att ens leva i samkönade relationer. Jag kan inte avgöra hur innerst inne gör sina ställningstaganden. Det är inte min sak att avgöra. Jag behöver häller inte peta på någons flisa i någons öga som någon har försökt att få det att låta som.

Nej för mig handlar dessa frågor om Gudsord och om Gudsordets ställning i kyrkan och också om vem Jesus är till slutändan.

Någon frågade mig hur jag ställer mig till omgifte och sex före äktenskapet. Och för mig är det sam sak där.. det är inte okej hur som helst med omgifte och heller inte med sex utanför äktenskapet.

Jag talar gärna om dessa frågor också för det är viktiga frågor. Men jag hör också till dem som inte tycker att man ska behöva skämmas för att man har skilt sig eller haft sex före äktenskapet. Men gör det inte till mindre fel utifrån Guds ordet. Att vi alla är syndare är en självklarhet min synd är nog inte större eller mindre än din. Men vi är syndare och vi måste i en sund relation till Gud erkänna att vi handlar syndigt ibland.

Jag kan bara gå till mig själv och se mina fel och brister för att inse att jag inte står högt i kurs om vår syndighet skulle ge oss vårt värde som människor.

Nej jag finer tröst i mötet mellan kvinnan och Jesus vid Sykarsbrun. När Jesus säger till kvinnan som är häpen över att Jesus vill tala med henne, ”Dina synder är förlåtna, Gå och synda inte mer!” Jag klarar inte alltid av att inte göra om min synd utan upprepar den många gånger.. Men att abdikera för ett beteende eller en drift är att säga till Gud ”Dina villkor ställer jag inte upp på!” Och det har vi som del av Guds skapelse inte rätt att göra. Det är att säga till Gud ”Vi vet bättre än du!”. Det är det här som är problemet och det är det som gör att det inte är enligt mig möjligt att låta kyrkan ändra sin syn på äktenskapet. För det får stora effekter på andra områden.

Bloggar etiketter: äktenskap, facebook, kyrkan

Storasyster i Vassen skriver om kyrkskvaller. Vilket är slående för jag sitter här på min kammare första dagen på min semester och funderar på vad som har hänt i mitt liv. Läs hennes inlägg innan ni fortsätter läsa här..

Jag måste erkänna och bekänna att jag gjort mig skyldig till detta. Och jag antar att det snackas mycket om mig också… Efter som jag aldrig kan låta bli att sticka ut hakan. Senas har det i bloggosvären varit äktenskapsfrågan. Sista dagarna har jag varit utsatt för detta av som förtal och osanning och allt pga personerna som skvallrar som inte har någon aning om hur det egentligen ligger till.

Jag är på inte sätt bättre än någon annan i detta ärende. Men det är det här som är Svenska Kyrkans Stor Stora problem när det gäller arbetsplats förhållanden. Folk talar bakom ryggen på varandra och förväntar sig en agenda som är dold. Utan att egentligen vilja veta mer… om orsakerna till någons agerade och ståndpunkter.

Nu är det så att vi måste som Kristna försöka respektera andra och det betyder att vi inte snackar bakom ryggen på någon. Och med det menas enligt mig iallafall att jag kan inte säga något om någons person om jag inte kan stå för det inför den perssonen.

Jag har förstås som de flesta fallit i denna fålla att säga saker om personer som jag kanske inte borde.. Men vi i dessa tider av vår kyrka som slits mellan Librala och klassiskt kristna grupper så blir det änu viktigare för oss att inte tala illa om varandra som personer. Jag har god vänner i alla läger. Och jag står mycket klart och tydligt för en klassisk kristendom men det betyder inte att jag inte för den skull respekterar och är intreserad av att lyssna.

Och det är dags att gräva ner stritdsyxan på det personliga planet vår konflikt är mycket större än så och allvarligare. Vi måste som hela kyrkan stå upp för att att försvara ytrandefriheten och friheten att tro det evangeliget egentligen predikar. Om den möjligheten försvinner i Svk så har vi inte mycket till Kristen kyrka.

Bloggar etiketter: kyrkan, personligt, vänskap