Tankar om kristen tro…

Jag är på väg hem till min nya hem. I Lagan, där jag nu mer bor och jobbar. På tåget så fick jag tillbaka för mycket så jag sa till att det kan ju inte stämma. Det handlade visserligen bara om 20 kr. Och jag tyckte nog att om jag lämnar 100:- och ska betala 62:- så är 60:- för mycket tillbaka.

Det stora var inte händelsen isig. Utan den tacksamhet som restaurangvagnsföreståndaren visade då jag hatt återbördat de 20:- som var för mycket.

I sammanhanget erinrade jag mig en filosofisk (läs etisk) fråga som vi (studenter) diskuterade ivrigt. Fråga löd ungefär så här: Om du hittar en 100:- sedel på marken så är du enligt lag skyldig att lämna in den till polisen (i Sverige). Hur skulle du göra?

I klassen på 34 studenter var det ingen som skulle lämna in hundralappen. Och det sig kanske inte kan betraktas som konstigt eller äns omoraliskt fast det är olagligt enligt Svea Rikets Lag. Vad vi alla hade för skäll till att behålla den var väldigt olika.

När vi ställde samma fråga men höjde insatsen till 500:- så var det några som ville lämna tillbaka de 500:- andra inte. Men så fort i la hundralappen respektive femhundralappen i en plånbok med namn skulle alla lämna iden till polisen. Någon var tjyaktig och skulle ta pengarna och lämna in den som tom till polisen. Men alla skulle lämna in plånboken.

Det blev nu en intressant diskussion om varför det var så här.. Samma pengar men i olika sammanhang.

Det enkla svaret blev förstås att det i Plånboks fallet så blev det personligt på en gång. Det var någon som hade blivit av med plånboken som med största sannolikhet skulle kunna identifieras.

Hur gör du och jag i dessa sammanhang? Idag fick jag se lite gran var mina gränser går.

Bloggar etiketter: gemenskapen, personligt

Motståndarna hävdar att vi traditionalister inte är så bibeltrogna heller. Så kan det kanske vara. Att ingen är så bibeltrogen längre. Men det som är den stora skillnaden är att vi som kallas för bibeltrogna använder oss av ett nätverk av bibletolkare det är aldrig min egen önskan som blir rådande.
Utan flera exegeter som är inne på samma spår som de övriga. Vist kan man ha avvikande åsikter från vad som exakt står i bibeln men ändå inte lämna den kristna gemenskapens och tolkningen grund.
Dels kan jag välja att ha en annan åsikt än kyrkan har. Min egen åsikt och tro som inte står i samma anda eller tolkning som tidigare. Att hävda att jag inte har lämnat kyrkan är ett formellt logiskt felslut efter som då ställer jag mig utan för gemenskapen själv. Då har ju jag valt att inte dela det som gemenskapen delar.

Idagens Svenska Kyrka tycks det var tvärtom jag tycker anorunda kyrkan måste anpassa sig till mig. Vilket är en mycket konstig syn på gemenskap tycker jag. Vi som gemenskap kan ändra vad vi vill det tror jag på. Men jag tror och andra sidan att för att vara en kristen gemenskap eller att ha gemenskap med andra kristna grupper så måste man anamma vissa grundläggande förhålningsätt och som jag ser det just nu så saknar svenska kyrkan i stort den grunden. Förändringar är det som står på tapeten.

Jag förstår också att alla förändringar är otäcka för många av oss som tycker det är otryckt.

Under 80 och 90 talet hörde vi talas om prästernas dubbla ansvarslinje. Kyrkan stod i statens tjänst. Denna ansvarlinje som var inför både stat och församling en svår balansgång för våra kyrkoherdar och präster i allmänhet. Nu är det ännu är det som man helt har glömt bort vad det är som statuerar kyrkan. Nämligen det apostoliska uppdraget Kristus själv ger oss i bergspredikaren och hur han leder apostlarna till att vara kyrka och hålla sig till en tradition och tolknings sätt som sedan har gått i arv. Det ansvaret måste Svenska kyrkan axla inte bara i enskilda församlingar utan också i stort. I kyrkomötet och kyrkoledningen. Ta äktenskapsfrågan nu talar man om att äktenskapet inte är ett sakrament och man kallar sig för Luthersk. Om jag förstår Luther så menar han ju att det fins två sakrament och 5 eller fler sakramentalier. Där två är direkt påbjudna av Jesus Kristus och de övriga är lika heliga men inte direkt påbjudna av Jesus i vår bibel. Det betyder som jag förstår det att vi har bara ett nytt begrep för vad som kallas Rommers Katolska kretsar kyrkans sakrament som är 5 till antalet heliga handlingar som är till gagn för allas frälsning så att säga.

Som jag uppfattar det så är precis det Dr Martin Luther också menar men han kallar dessa av kyrkan instiftade heliga handlingar för sakramentalier. I Svenska Kyrkans äktenskaps debatt har säger man ofta vårt äktenskap är inget sakrament och vi är Lutheraner. Men inget av dessa argument är hållbara efter som de tillhör de så kallade (enligt Dr Martin Luther) sakramantalier.

Bloggar etiketter: apostolisk succesion, blogg, gemenskapen, kyrkan, personligt, reformation, romerska katolska kyrkan, svenska kyrkan

Men inget kommer ut ur mina fingrar idag. Konstruktivt blir det inte. Så jag håller igen på tangenterna och säger bara till alla att ni ska ha en riktigt god Jul.

Bloggar etiketter: anglican, anglican church, anglican communion, anglikanska kyrkan, apostolisk succesion, blogg, facebook, gemenskapen

Jag vet inte vad ni tycker. Men jag gillar bilden som jag tog en dag under kyrkomötet.

Som visar en kyrka som har förlorat sikten uppåt pga grumliga och värdslig tankar.
Den står fortfarande på någon form av solid grund. Men på väg att försvinna i dimman.
Jag ber och önskar att vår Herre Jesus Kristus snart skall uppenbara sig och skingra dimman.

Bloggar etiketter: blogg, gemenskapen, hopp, kristendom, kyrkan, personligt, svenska kyrkan, svenskhet, tradition, tro

Idag fredag begravdes en god vän. Jag träffade honom under min tid på behandlingen jag gjorde för mina alkohol problem.

Det var i måndags eller var det förra fredagen som en annan vän som också gjorde behandling samtidigt med mig som ringde för att berätta nyheten att Han (min avlidne vän) hade dött.

Jag blev rätt tyst för för vår vän som var död var en man som spred mycket kärlek och omtanke okring sig. Han var en sådan där omtänksam människa. De sista åren han fick ägde rum utan en självisk tanke.

Jag skulle utan tvekan säga att han var min store bror. Som alla familjer har denna familj som min avlidne vän och jag tillhörde sina sidor. I den familjen vi tillhör är man brutalt ärliga mot varandra. Och ska sanningen fram så umgicks vi inte mycket de sista åren. Var det mitt fel? Nja kanske inte men en sak är säker det var inte hans. Många omständigheter gjorde att vi inte träffades så ofta.

Det som slog mig idag när jag klev in i kyrkan där begravningen var, var just det att jag har förlorat bror som betydde mer för mig än jag någonsin kunde inbilla mig. När jag väl satt där och såg de andra grabbarna som mangrant ställde upp och var där för vår vän så insåg jag vilka fantastiskt fina vänner/bröder jag har. Det var en mycket ljus och vacker begravning.

Han fick fem – sex år utan droger helt drogfri. Det är en glädje och en otrolig tacksamhet jag känner inför hanns död just det faktum att han fick ett värdigt avslut. Fri från det fängelse han var fast i i under större delen av sitt liv.

Tack för de år vi fick och de starka banden som är/var starkare än tid. Må du vila i frid.

Bloggar etiketter: gemenskapen, hopp, personligt, sorg, vänskap