Tankar om Kristen tro...

Bara en annan blog om Kyrkan och tron...

Tag: alkohol

Druvjuice eller Vin i nattvarde..

Ja det är en viktig fråga. Druvjuice är inte vin det kan vi konstaterar. Jag tycker att det tragistk att vi byter ut vinet mot juice! Det hjälper inte någon. I Dagen rapporteras det om seger för Alkoholfria alterativ i nattvarden. Detta är en svår och kompliserad fråga vi är många som har åskiter och tankar i ämnet. Jag hör till dem som tror att druvjuice inte kan bli Kristi Blod och därför anser att det är fel att byta ut vinet mot juice. Sen är det också så att jag är nykter alkholist sedan flera år. Och jag menar att det är fel perspektiv utifrån alkoholistens sjukdom att byta ut nattvardsvinet. Om vi lämnar den teologiska frågan därhän just nu och ägnar lite tid åt mitt sjukdoms argument.
Alkoholisten vill att världen ska anpassa sig efter honom/henne. Det bara det gör att det är fel att ändra innehållet i nattvarden pga alkoholist argumentet. Det är så att oavsätt om vi är spritfria eller forfarande är aktiva alkoholister så är det sättet vi tänker på och agerar som avgör om vi i längden kommer att kunna hålla oss spritfria och nyktra. Att byta ut nattvardskalkens innehåll är alltså ett sätt att ta det ansvar jag har för min egen nykterhet ifrån mig. Om jag tar emot vinet som innehåller alkohol så är det mitt ansvar och om jag dessutom tar ett återfall pga detta så har jag allt ansvar för det själv. Jag kan inte skylla på min omgivning. Att ta ansvaret ifrån en alkoholist är det samma som att spela sjukdomen i händerna. Detta är inte ett Kristet sätt att hantera en sådan fråga.
Jag måste själv ha ansvaret för mitt tillfrisknade det har ingen annan rätt att ta för då tillfrisknar jag inte i längden. Fader Mikael Bedrup prästvigdes i Uppsala domkyrka och det är sorgligt att se att ansvarsfrågan inte är i fokus utan att han förväntar sig en curling kyrka som anpassar sig efter den grupp vi borde ta mest hänsyn till och det måste vara tuff kärlek som gäller annars blir vi inte nyktra.

Patrik Skogsberg på Hela Människan skriver i sin blogg följande inlägg 1, 2, och det är lika tråkigt och sorgligt att läsa.
Om man nu går över till det teologiska argumentet då. Är det avgörande med alkohol? Nej det tror jag inte men det är avgörande att det är vin inte juice. Om man har ett vin (utan alkohol) som är jäst och producerat på samma vis som vin med alkohol så är det inte något problem alls med alkoholfria alternativ.
Och jag tycker nog att vi behöver lite konsekvens i vårt tyckande och tolkande av den heliga skrift. Och det vi har utryckligen en uppmaning från Kristus att avända vin och inte något annat.
Jag som utryckt ett starkt motstånd mot samkönade äktenskap i Kyrkan (obs. i kyrkan) menar att det är tydligare i skriften att det är vin det är frågan om och inget annat än den fråga som gäller samkönades sexualakt i NT.

Läs också andra bloggar om: , , ,

Popularity: 1% [?]

Tack Lena och Karin.

Det är vad jag vill säga till er vars historia berättas av dn.
Tack för att ni gör er privata upplevelse av alkoholens problem publik.

Till Karin, extra mycket tack. Din historia är smärtsam och otroligt påtaglig.
Om det är någon tröst så hade du inte fått mera hjälp om det var din sambo.
Jag önskar att det stöd som ni behöver så småning om uppdagas.

Ett tips är Al-Anon för dig och dina barn. Hur du kan hjälpa din mamma vet jag inte.
Men jag vet att du inte behöver skämmas för din mor. Är hon alkoholist så är hon sjuk!

Det betyder att den som ser ner på din mamma är den som borde skämmas och ser alltså ner på någon som har ett problem som personen ifråga inte kan lösa själv.

Hur man hjälper alkoholister är inte så enkelt men det fins massa hjälp att få.
Vill man ha behandling så får man går tillsociala myndigheten.

Vill man ha annan hjälp så kan man ta kontakt med AA eller Al-Anon. Det fins fler former och andra grupper som kan hjälpa dig också. Men många alkisar som jag har blivt hjälpta med stöd från AA eller länkarna osv osv. Där har vi fått hjälp med att se vad som är problemt med alkoholen i våra liv. Sedan har vi fått se hur vi ska/kan lösa problemet. Nu är det inte så att alla kan bli nyktra (enligt mig) utan det är några det är förunnat.

Nykterhet handar om att våga se sig själv i ögonen och våga vägra skämmas för att jag är den jag är. Din mor är rätt gammal och jag kan inte annat än att önska att du får den hjälpen du behöver.

Nu till det riktigt tunga och smärtsamma att säga. Jag tror att den situation du befinner dig i, är av sådan art att du inte kan nå din mamma oavsätt om du har rätt i att hon har problem med alkohol eller inte. Det är viktigt att du tar hand om dig och dina barn så ni kan hjälpa din mor om det blir aktuellt. Min erfraenhet säger mig att viljan och förståndet måste komma inifrån henne själv, så att det är din mamma som kommer på att hon har problem med alkohol. I min öron så låter det som hon använder alkoholen till att bedöva sin sorg. Och att det än så länge fungerar vilket gör det nästa omöjligt att bryta ett sådant missbruk. Min erfarenhet från den typen av användande av alkohol är att de som står närmast inte kan bryta den problematiken efter som ni (nära och kära) står för nära för att kunna möta den som har alkoholberoendet på ett plan där personen i fråga inte känner sig dömd. Jag hoppas och tror att det fins en väg ur för dig men jag kan inte lova det.

Popularity: unranked [?]

Lindande och hopp.

I går var det stiftgrupp med Biskopen av Strägnäs på PIUS i Uppsala. Samtalet som utspelade sig efter en utmärkt purjolöksåppa handlade om hopp och lidande i vårt tid med betoning på vad är vår uppgift som kyrka.

Vad som sades var mycket tänkavärda tankar kring prästens roll själavårdare här och nu. Vi kom fram till att det är inte tillåtet idag att lida då är man misslyckad (så uppfatar vi världens buskap utanför kyrkan om lidande). Sedan talade vi också om vad som är lidande och hur möter man människan i sitt lidande. Utan att vidare resonera kring samtalet så vill jag nu tala om hur jag uppfatar lidande. Och vad Kristus erbjuder oss.

Lidandet är för mig allt som gör att jag känner obehag eller smärta osv osv. Det betyder att jag inte gör någon skilnad på lidande oavsett om det är fysikt eller psyikiskt. Någon sa att i lidandet är allt hopplöst och när/om hoppet infiner sig så är det inte något lidande.

Jag och andra sidan sa att Jesus lovar oss att han ska återupprätta oss. om vi tror på honom. Hoppet står alltså i lidandet till Jesus Kristus världens frälsare. Han (Jesus) lovar oss syndernasförlåtelse som jag uppfatar som en befrielse från skamen (om vi ska tala i andra termer än de kyrkliga) Jag behöver inte längre skämmas över mina missgärningar. Och det är det här som är hoppet vi som kyrka och kristna har att erbjuda dig som inte kan tro. Upprättelsen som människa liger i att jag är villig att se och brytta med min synd.

Vad är då synd? Någon har talat om tillkomma kortande, någon annan talar om de synder som står upprade i bibeln.

Men jag säger eder Synd är det som för dig bort från Gud, var sig mer eller mindre. Vad är det som för mig bort från Gud?

Jesus säger det ni har gjort mot en av mina minsta det har ni också gjort mot mig.

Jesus idetifera sig självt med den som är utanför. Den bibel text som vi oftast relaterar till är historien om Kvinnan vid sykarsbru.

Kvinnan är med stor sanorlikhet prostituerad och kalls där för äktenskapsbryterska. Hon går till brunnen när ingen annan går till brunnen för att slippa skämmas inför dem hon kan möta där. Jesus möter henne där och han säger att han ska inte dömma henne och han säger att hon ska gå tillbaka till sin by och inte synda mer.

Så som jag uppfattar den historien så betyder det att hon får helt enkelt ändra sitt liv för att nåden ska bita på henne. Hon måste sluta synda. Men hon behöver inte skämmas mer för det hon dittils har gjort. Vad är det hoppfulla i detta? Jo att vi är lovad att om vi vill bryta och se våra synder och ber om det så är vi förlåtna för det vi hittils har gjort. Och om jag skulle inte skulle ändra mitt sätt att leva men har viljan att bryta med mina synder uppriktigt i mitt hjärta (vilket betyder att bara Gud och jag vet hur det ligger till) så är mina synder förlåtna. Det fungrar som Annonyma Alkoholisters krav för medlmskap ”Enda kravet för medlemskap i Annonyma Alkoholister är en önskan att sluta dricka.” Sjäv hade jag svårt för den formuleringen och bit vis har jag det fortfrande. Hör jag kunnde inte förstå vad en önskan är. Efter många funderingar kring det så kom jag fram till att en önska är att vara med veten om sitt behov och sträva efter att uppnån det. Inte äns själv klart att jag med en ren och klar tanke kan formulera att jag vill.

Precis så fungerar Syndernas förlåtese för mig. Och det är trösterikt och hoppfult. (om det här är vad Luther menar med ”tron allena” så jag nog lutheran)

Tyvärr så är det inte slut där. Att det är frid och fröjd för jag är förlåten av Gud. Utan nu börjar det riktiga arbetet med mig och mina gärninger. Jag måste nu arbeta med mina syndfulla sidor så att jag slipper drivas från Gud och hans ljus. Men vi talar rätt sällan om Bot i vår Svenska Kyrka fast det är en nödvändighet för att våra liv ska bli fullt helgade av de löften som kristendomens Gud ger oss.

Åter ett ämne jag får återkomma till.

Popularity: unranked [?]