Tankar om kristen tro…

Vad ska man göra? Nu har det hänt som inte fick hända. Svenska kyrkan har svikt Gud och Guds ord. Goda kämpar som fr Bertil Murray, fr Fredrik Sidenvall, fr Dag Sandahl med fler har kämpat väl i kyrkomöteskampen om Sanningen. Men nu är det slut, nu får vi efter bästa förmåga bestämma oss om vi kan leva med detta eller inte. Kyrkomötets löften höll bara en vecka om vi får tro radio Kronoberg.
Det är med skam jag ser på vår kyrka och vad hon har blivit p.g.a. att vi omintetgjort Gud och Gudsordet och den suveränitet som bibeln och kyrkan gör anspråk på.

Splitringen är redan ett faktum. Hur går de kristna i Sverige vidare? Vad händer nu? Nå, det kanske vi inte kan veta än. Nu måste vi be och vaka för att veta vad som är rätt.

Bloggar etiketter: äktenskap, kyrkan

Apartheid slutade inte i sydafrika för att de svarta stred för sina rättigheter. Den föll för att den stora massa insåg att det var ett system som inte var ok. Där är jag.. men tydligen inte du.

Några meningar från ett mail jag fick från någon som har varit min vän i över 20 år. Vi har nu inte talats vid på flera år och detta var det som kom när det stod klart för honom att jag sympatiserar med Frimodig Kyrka i kyrkovalet. Jag har alltid sett upp till honom så det var extra hårt att se hur han sprider fördomar utan att vara intresserad av att förstå.

I helgen samtalade jag med min mor och far om äktenskapsfrågan och jag visade mig vara rätt oresonlig. Jo det var jag nog. Men att instituera att jag är apartheid anhängare och odemokrat är lite magstarkt. Nu är det så att det här är inte ända påhoppet jag har fått i den här vägen. Utan det är fler sådan och jag har hela tiden försökt säga att min ståndpunkt inte handlar om människovärde eller rätt att vara med i kyrkan eller att ens leva i samkönade relationer. Jag kan inte avgöra hur innerst inne gör sina ställningstaganden. Det är inte min sak att avgöra. Jag behöver häller inte peta på någons flisa i någons öga som någon har försökt att få det att låta som.

Nej för mig handlar dessa frågor om Gudsord och om Gudsordets ställning i kyrkan och också om vem Jesus är till slutändan.

Någon frågade mig hur jag ställer mig till omgifte och sex före äktenskapet. Och för mig är det sam sak där.. det är inte okej hur som helst med omgifte och heller inte med sex utanför äktenskapet.

Jag talar gärna om dessa frågor också för det är viktiga frågor. Men jag hör också till dem som inte tycker att man ska behöva skämmas för att man har skilt sig eller haft sex före äktenskapet. Men gör det inte till mindre fel utifrån Guds ordet. Att vi alla är syndare är en självklarhet min synd är nog inte större eller mindre än din. Men vi är syndare och vi måste i en sund relation till Gud erkänna att vi handlar syndigt ibland.

Jag kan bara gå till mig själv och se mina fel och brister för att inse att jag inte står högt i kurs om vår syndighet skulle ge oss vårt värde som människor.

Nej jag finer tröst i mötet mellan kvinnan och Jesus vid Sykarsbrun. När Jesus säger till kvinnan som är häpen över att Jesus vill tala med henne, ”Dina synder är förlåtna, Gå och synda inte mer!” Jag klarar inte alltid av att inte göra om min synd utan upprepar den många gånger.. Men att abdikera för ett beteende eller en drift är att säga till Gud ”Dina villkor ställer jag inte upp på!” Och det har vi som del av Guds skapelse inte rätt att göra. Det är att säga till Gud ”Vi vet bättre än du!”. Det är det här som är problemet och det är det som gör att det inte är enligt mig möjligt att låta kyrkan ändra sin syn på äktenskapet. För det får stora effekter på andra områden.

Bloggar etiketter: äktenskap, facebook, kyrkan

… Strax före semestern predikade jag… Den predikan gick inte att publicera för den producerades inte digitalt.. Och är det något jag inte gör i min postilla så är det lilla extraarbetet det är att skriva in min predikan i efterhand.. Det blir aldrig av.. Jag finner inte tid eller så är jag helt enkelt för lat för det… Men temat för dagen blev ”att inte döma”. Något som jag tror just nu är genomgående i min predikningar är fokus på vår lojalitet till Kristus, Och hur vi får små små hintar hela tiden om hur vi ska förhålla oss till varandra och andra.

Nå ja,, Hur som helst så tog jag upp äktenskapsfrågan. Det är ingen hemlighet var jag står i den frågan. Men min poäng denna söndag var inte slutsatsen om att äktenskapet ur ett kyrkligt och kristet perspektiv måste vara reserverat för Man och Kvinna eller om du så vill Kvinna och Man. Varför har jag talat om så många gånger så det går jag inte in på nu…

Utan det som var min poäng var att om jag är mot samkönade äktenskap för att jag tycker att det är äkligt eller för att jag mår illa när jag ser män som håller handen och vänslas.. så då är jag helt enkelt fördömande för då lägger jag en värdering på dessa människors val i deras situation. Om jag däremot är motståndare pga att min förståelse av bibeln är sådan så är det faktiskt inte så att jag dömer.. utan jag följer en föreskrift som är det ända vittnesmål vi har om hur Gud ställer sig i frågan. Det betyder alltså att jag kan mycket väl känslomässig tycka att Gud är mossig som inte förstår bättre eller att det är idioti att bibeln talar om sexuella relationer på det viset. Men det är åndå så det står och jag kommer inte runt det..

Min förståelse av kristendom är att följa honom och det vi har av honom, den som vi ofta kallar för den nya Adam. Han som blev sänd att rädda världen och för att återlösa världen. Det har alltså väldigt lite med att göra vad jag personligen tycker, känner och vill tolka skrifen. Och det som är problemet i den här frågan är inte samkönade äktenskap eller inte.. utan att det får vidare konsekvenser av hur vi får tolka, tycka och handskas med skriften.

opps nu kom jag in på frågan igen.. Förlåt det var inte meningen.. Min poäng var i alla fall följande.. att om någon tror att jag anser mig vara finare eller bättre en någon annan så känner man inte mig.. Och tror någon att jag anser att det fins någon som är större syndare än jag eller någon som begår större synder en mina har inte lyssnat tillräckligt på mig och min förklaring till varför jag står där jag står..

Har du nu läst så här långt är min meningsmotståndare så ska jag bara säga en ska till om vad jag säger i detta ämne från predikstolen. Jag säger alltid när jag har den här frågan uppe att det är upp till var och en av oss att fatta ett eget beslut i denna fråga efter som det är en stor och komplex fråga. Men jag måste ändå säga vad jag tror och står för.. För det är jag som predikar och min uppgift är att förkunna ordet och kyrkans lära rent och klart.. För att kunna göra det så måste mina börder och systrar veta var jag står, efter som detta är en fråga som berör alla och alla har möjlighet att välja sida så måste vi predikanter vara tydliga i frågor som denna.. Men fortfarande lämna öppet för att andra åsikter än våra egna..

Nå ja några tankar innan jag gick i sång i kväll..

Bloggar etiketter: äktenskap, bibel, hbt, personligt

Sitter här i min lilla lägenhet i Lagan, där jag bor och funderar över kyrkans framtid. Måste ju säga att jag blir frustrerad. Riktigt frustrerad. Det är som ingen eller rättare sagt väldigt få vill se problemen så som jag ser det. Har jag fel eller prioriterar jag fel saker i kyrkan?

De sista 5 årens problem kan sammanfattas i några centrala frågor för den kristna gemenskapen som kyrkan ändå är.

1. Det kyrkliga äktenskapet och människans sexualitet…

2. Dopet och dopkravet för att delta i Nattvarden.

3. Politikens plats i kyrkan.

4. Kyrkans roll i den världsvida kyrkan.

5. Objektiv eller subjektiv sanning.

6. Anpasslingen till samhället.
(Listan kan göras lång)

Jag känner mig rätt ensam efter som de röster som höjs, som delar mina slutsatser, inte delar min skäl till mina slutslutsatser. Som du vet har jag skrivit många gånger om samkönade äktenskap och säger ständigt att det är otänkbart i kyrkans regi. Men det har inte med homosexualitet att göra. Det har att göra med vad äktenskapet är för något. Ett skäll som ofta framhålls till förmån för samkönade äktenskap är att äktenskapet är inte något annat än en världslig ordning som kyrkan har antagit. Men det tror vi inte i Svenska Kyrkan och de som påstår det måste nog läsa inledningsorden igen. Det fins två alternativ i Svenska Kyrkans Handbok och dessa lyder så här (första delen bara):

alt 1: Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd… osv osv

alt 2 Äktenskapet är ett heligt förbund förordnat och välsignat av Gud.

Dessa är alternativen talar båda om att det är Guds ordning och samhällets. Som kyrkan och paren förvaltar till och för samhällets bistånd. Slutsats är alltså att det är inget vi kan göra åt om vi kallar oss Kristna och tror som kyrkan lär som vi står i. Att påstå något annat är helt enkelt inkonsekvent och felaktigt. Efter som vi tror och lär så som vi firar gudstjänster.

Dopet och kravet att vara döpt för att få ta emot Kristi Kropp och Blod är inte en så stor fråga än men det kommer att bli snart. Det är redan så att det surrar i Pastoralistitutes korridorer i Uppsala. Och när det surrar där så kommer det snart till resten av vår kyrka. Det går liksom inte att värja sig för alla galna upptåg som kommer där ifrån. Men kunskapen och förmågan att se det heliga fins inte där åtminstone inte om man får tolka de intryck som proklameras där.

En lärare i liturgi lär ha sagt att hålla ihop tummen och pekfingret under bön, efter beredelsen var en sexuellt vulgär rörelse, och så får man som präst inte göra. Ett sådant påstående är tecken på att två möjligheter fins, det ena är att hon inte kan något om liturgin och borde alltså inte ha det jobb hon har eller att hon mycket väl viste vad det betyder och där med hädar hon och borde därför. Det fins alltså inget mellanting om hon inte gör avbön. Det var ett exempel på deras okunnighet. Åhh förlåt, jag glömde ju tala om vad det faktist betyder.. jo prästen för ihop fingarna för att inga smulor av Kristus själv ska flyga runt och hamna på golvet.

Logiken är här mycket enkel Jesus Kristus är Gud själv och han har sagt att detta är hans kropp och hans blod. Om vi som kristna tro Jesus så kan vi inte handskas hur vi vill med Nattvarden och dess element. För då är det så det är..För det har Gud sagt. Och oavsätt vad jag själv tror (efter som kyrkan lämnar utrymme till meningsskiljaktigheter) så infogar jag mig i den ordning som är bevarade av det som är heligt och visar på korrekt vördnad. Efter som allt misshagade och misshandlade av oblater och vin i nattvarden måste ses som lika allvarligt eller enu allvarligare än gravskändning. Efter som Gud har sagt.

Vad jag och du tror blir alltså sekundärt här gäller det som Jesus har sagt om vi ska kunna kallas för Kristna. Nå lugn nu mina börder och systrar i Kristus som inte står i min liturgiska tradition vördnad kan visas på många sätt och mitt är inte allena rätt.

Och den subjektiva sanningen som vår Ärkebiskop Emeritus K-G Hammar pläderade för är för mig fullständigt absurt. Gud är Gud och därför fins det bara en sanning och det är Gud. Om jag nu inte tro på att Gud är Gud och där med Sanningen så är man helt enkelt inte kristen. Fader K-G du får ursäkta men det är en herisi du far med. Och den är så förrädisk efter som det låter sund ur ett filosofiskt perspektiv. Och nu är man på väg att gör liknande saker igen och igen. Denna gång med äktenskapet och nästa gång så är det nog äktenskapet igen. Varför ska nu begränsa äktenskapet till ett monogamt förbund? nej låt oss gifta oss med så många vi vill och med vilka vi vill.. Kanske jag kan få gifta mig med min katt..

Eller varför inte med mig själv. Jag lever ju ensam och har för avsikt att göra det resten av mitt liv (Detta är förstås undantaget min son får mitt tidigare äktenskap. Han får alltid komma och bo hos mig!). Bara jag och min katt. Nej, jag blir så upprörd och frustrerad över att det inte är så klart och tydligt för andra som det är för mig. Gud har givit mig nåden att slippa vara osäker på hur det ska vara.

Det betyder dock inte att min intuition alltid är rätt!

Bloggar etiketter: äktenskap, hbt, kyrkan, mässa, personligt, svenska kyrkan

Dagen.se tar upp den om talade Romersk Katolska prästen som setts omfamna och kyssa en kvinna på en strand i USA troligtvis Miami, Florida. Bloggen apg29 och passar på att få det till att Romerska Katolska kyrkan far med irläror när man förbjuder ”folk att gifta sig”.

Det första jag vill säga är att det är beklagligt att den populära prästen inte kunde hålla fingrarna i styr om den nu är så att han har en relation till kvinnan han är fotograferade med. Alla Präster i Katolska kyrkan visste kravet när de valde att bli präster, att bejaka det kalle de har fått. Det är alltså inget som har kommit som en överraskning för någon präst att alla sexuella relationer är synd och förbjudet för en rommersk katolsk präst.

Min slutsats är alltså att det är prästen som har gjortbort sig inte tvärt om.

Är Celibatet något som inte kommer från Gud, Apg29, (författaren till bloggen är pingstvän) argumenterar för det, Föga förvånade att pingstvännen i det här fallet inte har förstått bättre. Gud kallar oss till olika uppgifter, kyrkan sätter upp ordningen för dessa uppgifter, och det betyder att jag är inte kan inte vara kallad till att vara Romersk Katolsk präst utan att vara kallad till celibatet, även om jag inte sedan klarar av celibatslöftet så har jag ändå den kallelsen efter som det är ett av kraven för att bli präst i den romerska katolska kyrkan.

Att påstå något annat är inte bara fel utan helt enkelt dumt, korkat och idiotiskt. För att argumentera på det viset så har nu Apg29 accepterat homovigslar efter som han använder formuleringen ”förbjuda folk att gifta sig” ingen distinktion med vem och med vad. Han antar alltså att något är underförstå och självklart. Och det han antar är ur sann biblisk mening fel. Paulus uppmanar folk att leva i Celibat och därför kan det inte vara en irlära.

Det är lätt att ha åsikter om sin nästas organisation utan att ta ut bjälken ur sitt eget öga. Jag är som ni vet om ni läste min predikan från i Söndag inte fel fri eller perfekt. Nå jag blir upprörd på alla som lägger sig i något som de inte har andlig mognad att ha en adekvat åsikt om. Vi får helt enkelt lita på Gud i de sammanhang vi inte förstår.

Det är inte en lätt väg att gå men jag vet av egen erfarenhet att celibatet för präster är en god och va Gud given ordning. Om inte annat så för att skydda prästfamiljen. Hustrun/mannen och barnen.

Jag är prästbarn och jag är son till en utmärkt präst som utan tvekan har en klar kallese till att vara präst i Kristi kyrka men det är något som familjen alltid får betala. Prästfamiljen måste alltså också acceptera det faktum att prästen är just präst. För att vara en god präst är att finas till för sin församling, det fins inte tid att också sköta sina relationer till familjen.

Jag har hört att det fins argument för att präster som är gifta har också en skyldighet mot sin familj och det är sant, men Kyrkan och familjen måste alltid komma i första hand. Och därför är en gift prästs familj också en del av dennes kallelse och försakelsen av familjen eller de förpliktelser prästfamiljen har är alltså något som familjen i överrikt måste acceptera och också är kallade till..

Nå som ni nu har förstå så är jag för ett införande av celibat för alla präster/pastorer på ett plan. Men jag vet också att det inte är praktiskt möjligt och jag på intet sätt otacksam mot min egen barndom eller min fars val att låt sig bejaka den kallelse till ämbete han har. Utan detta är bara ett kalt konstaterade att det är så det är och det är så det ser ut i de flesta prästfamiljer.

Jag är rätt tacksam för min fars position i kyrkan och samhället för det har öppnat möjligheter för mig och gett mig möten men spännande och intressant människor som jag aldrig skulle få träffa annars. och jag har kanske inte världens bästa relation till min far. Men den relationen är nu mera en 2 vägs relation, alltså inte bara min fars ansvar utan också mitt ansvar. Så jag kan inte skylla det som är dåligt i vår relation på min far eller på det faktum att han är präst.

Jag skulle heller inte vilja vara ofödd. Vilket gör att jag har något form av moment 22 i mitt sätt att se på prästerskapet. Det är helt enkelt inte upp till den enskilde prästen om han ska vara gift eller inte.

Bloggar etiketter: äktenskap, celibat, kyrkan, präster, romerska katolska kyrkan, sexualitet

Min gode broder i Kristus, Pelle Poluha skriver på sin blog om äktenskapet.

Bland annat med tanke på hur man pastoralt möter människor i sin omgivning som har gift om sig eller vill göra det.

Men jag möter så ofta goda människor, och ibland även nära och kära, som skilt sig för att de inte stod ut att vara kvar, människor som antingen redan gift om sig eller önskar göra det. Vad ska jag säga till dem? Bibelns budskap, som jag och många andra tolkar det, tar tydligt avstånd från både skilsmässa och omgifte. Samtidigt upplever jag denna sanning som förkrossande. Var finns evangeliet i detta? Var finns det goda för den människa som skilt sig efter att i ett årtionde levt i ett kärlekslöst äktenskap?

Det här är en intressant fråga ur många perspektiv! Först så ska jag kanske säga att jag är frånskild, men inte omgift. Vill jag leva i ett äktenskap? Jo det vill jag nog, men kan jag det efter att mitt tidigare äktenskap inte är som man säger i romerska katolska sammanhang ogiltigförklarat? Tror att vi inte kan hantera äktenskapet hur som helst men vi måste nog identifiera vad äktenskapet är idag för jag är rätt säker på att många juridisk ingångna äktenskap inte är äktenskap ur en strikt romersk katolsk anda som Pelle hänvisar till i sin frågeställning.

Så när David Nyström häromdagen skrev om att han tycker sig ha hittat ett sätt att tolka skriften som tillåter skilsmässa i vissa fall är jag inte sen att reagera. David refererar till en artikel i Christianity Today skriven av sin forskarkollega David Instone-Brewer på Tyndale House. Eftersom artikeln är en sammanfattning av ett större arbete finns det förstås risker med att ytterligare förkorta budskapet. Så läs artikeln och återvänd sedan hit!

Sagt och gjort. Intressant läsning. David Instone-Brewer’s slutsats spännande om den är korrekt vill säga. Om den är det kan jag inte egentligen uttala mig om efter som jag inte kan eller har tillskansat mig den kunskap om grundskriften som behövs för att säga något om detta. Nå, Pelle tar upp det faktum att det fins fler bibelställen som hanterar frågan som ignorerar denna fras som David Instone-Brewer tar upp. Fortsatt spänade läsning men här kommer några så saker som tycks vara ur min amatörmässiga förståelse.I alla dessa texter som Pelle hänvisar till fins det ett ‘och’ som måste vara avgörande. ”Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne.” Detta och måste ändå betyda att det betoningen hamnar på omgiftet och inte skilsmässan.

Om nu formuleringen av fariséernas fråga i Matteus 19 är så viktig för att förstå vad Jesus säger, varför finns denna fråga inte återupprepad ordagrant här och i de övriga texterna? Det är inte rimligt att tänka sig att Markus och Lukas (och även Paulus i 1 Kor 7:10-11) utelämnar denna information om den verkligen vore kritisk för förståelsen av undervisningen.

Det är inte första gången kyrkan bygger sin lära på en av evangelisternas lära om David Instone-Brewer’s förstålse av texten är korrekt. Sedan har vi Ortodoxa kyrkans ordning med skilsmässa och omgifte vilket man kan göra 3 gånger. Hur de motiverar sin lära vet jag inte men så är det.

För det andra sammanfattar Jesus själv innebörden i sin undervisning. I texten ovan citerar Jesus skapelseberättelsen och säger sedan: “Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” Han säger “alltså” för att förtydliga att detta är huvudpoängen i hans undervisning. Texten i skapelseberättelsen sammanfattas på ett liknande sätt av Jesus i Matt 19:6. Och i Matteustexten finner vi en slutkläm i vers nio där Jesus säger: “Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.”

Återigen finner vi detta lilla ord och! Min fråga är hur förstår vi otukt? Otukt som begås inom äktenskapets väggar eller om min hustru redan har begått otukt och jag inte får reda på det innan vi gifter oss utan det kommer fram under äktenskapets gång? För min engen del dyker det upp en del intressant frågeställningar som jag inte upplever att Pelle eller någon annan svara på.

För det tredje kan vi också läsa hur Paulus förstod Jesu undervisning. I 1 Kor 7:10-11 skriver han:

De gifta ger jag denna föreskrift som inte är min utan Herrens: en hustru får inte lämna sin man – men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen – och en man får inte skilja sig från sin hustru.

Enligt Paulus är detta alltså Herrens föreskrift och således Paulus förståelse av Jesu undervisning. Inte någonstans i texterna finns det antydningar till att skilsmässa vore i sin ordning om endera av parterna har försummat den andre. Ändå vill David Instone-Brewer få oss att tro att det är det som Jesus och Paulus menar!

Det här är en farlig lek med ord men det är många frågetecken.. Paulus talar om att försona sig. Det låter på Pelle att slutsatsen är att allt blir som förut att man återgår till varandra men jag kan tänka mig fler tolkningar av försoning. Som att förlåta varandra de oförrätter som man har åsamkat varandra och gå vidare i ny bemärkelse.

För det fjärde tar Jesus tydligt avstånd från Mose föreskrifter om skilsmässa i både Matteus och Markus. Det var för att människan var “förstockad” som Moses skrev denna bestämmelse. Men från början var det inte så, säger Jesus. Han verkar vilja föra tillbaka sina efterföljare till ursprungstanken med äktenskapet – att det verkligen skulle vara livslångt.

För min del räcker denna kritik för att helt avfärda David Instone-Brewers tolkning av Jesu budskap om äktenskapet. Den som vill ha mer kan med fördel läsa John Pipers utförligare kritik (för att inte säga sågning) av Instone-Brewers utläggning. Och jag instämmer med John Piper när han säger att så gott som varje äktenskap skulle kunna avslutas med en giltig skilsmässa om David Instone-Brewer skulle ha rätt.

Jo det är lätt att avfärda men var är svaren på de frågorna jag har ställt att det inte är så enkelt att dra den slutsats Pelle gör bara så där utan att det behövs mer granskning av tex ortodox lära i frågan osv osv.

Så då är jag tillbaka vid ruta ett. Och inget annat var väl egentligen att vänta. Det krävs ingen doktorshatt i teologi för att förstå Jesu budskap på denna punkt. Och jag tror att kyrkan fram till 1900-talet har varit trogen detta enkla budskap: äktenskapet är livslångt och omgifte är därför otänkbart så länge båda makarna är vid livet. Det går inte att som David Instone-Brewer hoppa över 2000 år av kyrkohistoria och med en nyläsning av Skriften komma till helt, för kyrkan, nya slutsatser (faktum är att för David Instone-Brewer handlar det inte ens om en nyläsning av Skriften utan om en nyläsning av annan judisk litteratur från 100-talet). Det måste finnas en kontinuitet i den läromässiga utvecklingen.

Jo det är ju sant att det inte kärvs en doktorshatt. Men den österländska kyrkans tradition och lära och förståelse av Jesus skilsmässoordning kan man tydligen hoppa över.

Nej jag är nog benägen att ge Pelle rätt i sin tolkning av Jesus ordet men att göra det så enkelt tror jag är ett stor misstag och jag tror helt enkelt att ska man kritisera David Instone-Brewer så får man nog ha mer kött på benen än att bara hänvisa till kyrkans 2000 åriga tradition och lära och glömma Öst Rom. Då tycks det nog krävas en doktorshatt iallafall.

Alltså jag tycker nog att denna analys är lite för enkelt har för mycket frågetäcken men jag delar grunden jag är tror på den klassiska västerländska äktenskapsläran.

Bloggar etiketter: äktenskap, skilsmässa

Det här debatten börjar blir fånig och långdragen. Idag skriver Elisabeth Sandlund i ledardblogen på dagen.se. Att lösningen inte är bra för något vilket hon har alldeles rätt i! Detta behandlas i följande artiklar från SVD, DN, Dagen och SydSv

Detta handlar om bekännelse det har biskopen av Växjö sagt åtminstone enligt hörsägen.
Den frågan som diskuteras är din och min rätt att få Guds välsignelse över en relation med intentionen att vara livslång.

Bara det är för det första inte enfråga att diskutera i ämnet för det handlar inte om din eller min rättighet. Utan det är ett antal frågor som igentligen är det vi ska behandla i ämnet.

Och några av dem är:

1. Juridiskt skyd för alla som har valt att leva ihop rästen av sina liv!

Den första frågan är en sak för Regering och Riksdag, sen kan vi ha åsikter och tankar om det men den här blogen är inriktad på kristendom och kyrka så det kommenterar jag inte och jag överlåter det åt de politiska förtroendevalda.

Fråga två är komplicerad sedan år 2000 borde relationen vara bruten och det är den inte.

Nummer 3 kyrkan har tolkningsföreträde för dig och mig och alla andra privatpersoner, men här kommer problemet Svenska Kyrkan

är den ända organisationen som ingår i Kyrkan. Därför har Svenska Kyrkan inte rätten att ändar tolkningen själv och inte ensam. Oavsett om man vill vara föregångare och radikal!

Nu till Synd!! Är homosexualitet Synd?

Nej jag tror inte att homosexualitet är synd.

Men jag är övertyga dom att Sex med samma kön är synd. Det handlar inte om vem jag är dragen till utan min handling.

Synd handlar främst om gärningar! Men också om tankar och ord.

I syndabekännelsen i Svenska kyrkan ber man om att Gud ska låt mig se och bryta med mina synder i tankar ord och gärningar.

Alltså är känslor inte synd. Vad jag känner kan jag kanske lära mig att kontrollera eller leva med utan att agera på min känsla. Äktenskapet är instiftat av Gud till människans väl Samhällets välbestånd enligt den nu rådande ordningen.

Nu till det som jag tycker är riktigt allvarligt i frågan och det är den konsekvens det får när vi hanterar bibelns texter på det sätt som Ärkebiskopen måste göra för att dra de slutsatser han gör i Ekots lödagsintervju. När kyrkan tar avstånd så tydligt från bibeltexten och dessutom motivera det med att vi vet bättre nu så får det oanade konsekvenser.

Som kristna tror vi att Bibeln är Guds ord och det är alltså påverkad av Honom som har skapat oss! Vi tror också att Ordet blev Människa och tog sin boning i bland oss. Och det var Jesus Kristus som kom till världen för att frälsa oss. Att då påstå att vi vet bättre nu är det samma som att säga att vi vet bättre än Jesus Kristus vår Herre och frälsare! Och det är en herisi! Alltså att säga det är att ta avstånd från vår frälsare Jesus Kristus! Och det är en fribiljett till Helvetet!

Med det vilja ha sagt att det är ett problem med vad vi gör till kyrkans lära. Alltså jag menar på allvar att det inte är frågan om rättighet utan om skyldighet att stå för det ord Gud har givit oss i arv i generationer. För det är Kristus inkarnationen det handlar om.

Förstår jag vad Gud vill med att förbjuda sex mellan samkönnade? Nej jag begriper inte det men han måste han en plan med det och det måste vi lita på. Jag har vänner som är homosexuella som lever i livslånga relationer och när jag ser dem så tycker jag och känner att de är rätt för varandra och jag är mycket glad för att de har funnit varandra och jag tror också att de har ett bra liv. Men det handlar inte om dem eller deras synd eller inte synd. Även om man kan tror det när jag säger att vi kan inte tillåta kyrkan att välsigna deras relation!

Detta handlar inte om en grupp människor utan det handlar om vår relation till Gud och om vi litar på att han är den han har sagt att han är.

Jag menar alltså att gå in och ändra vigselordningen eller att acceptera samkönade välsignelser är att ta avstånd från det som Gud har givit oss och den apostoliska tron.

Bloggar etiketter: äktenskap, dumt, kristendom, kyrkan, omvändelse, personligt, svenska kyrkan, vigselrätt

Tagen på sängen blev jag i kväll när jag surfade runt. När dagen.se, DN.se, SVD.se och SydSvenskan.se raporterar att ordet äktenskap ska tas bort ur vigselritualet i Svenska Kyrkans ordning.

Det var en vändning jag inte var beredd på. Vad betyder det?
Vad får detta för konsekvenser för vigsel?
Vad betyder det i bekännelsen och bibelsynen som ny kyrkan antar? Vad betyder det i relation till Katolska kyrkan? Kommer alla äktenskap ingångna i Svenska Kyrkan bli automatiskt annullerade nu?
Det är intressant att Ärkebiskop Anders går ut och kungör att detta kommer att hända, vad värre är att central styrelsen förberder för detta.

I och med att beslutet fattas så är Svenska Kyrkan inte längre en Evangelisk Luthersk Kyrka. Och kan inte heller längre betraktas som en del av den allmänna apostoliska kyrkan heller utan bara en intresse förening vilken som.

Liberal Katolska Kyrkan och Svenska Kyrkan borde slå sina påsar ihop. Det är ju inte längre någon skillnad på Svenska Kyrkans Lära och Liberal katolska kyrkan.

Man får nu mer tycka och tro bekänna vad man vill så länge man inte står för värderingar som står för klassisk bibel syn eller klassisk Kristendom för då blir man kallad fanatiker och fundamentalism.

Bloggar etiketter: äktenskap, svenska kyrkan, vigselrätt