Tankar om kristen tro…

Jag skulle inte säga något, men jag kan inte låta bli. I Svenska Kyrkans Tidnings skriver prästen Ulla Karlsson. Jag skriver i min kommentar på SKT förljande:

Detta är en bekännelsefråga som behandlas av Ulla, hon behandlar frågan på ett sätt som är obegripligt eftersom hon är präst i en kyrka som förkunnar just försoningsläran som vital för hennes (kyrkans) uppdrag.

Detta är tragiskt men helt försåtligt, då vi har tagit bort allt som är heligt i vår kyrka ur ett filosofiskt perspektiv.

Vad jag menar är att vi lever i en tid då allt får i ifrågasättas i alla sammanhang. Oavsett vad som är hugget i sten eller inte.

Det är säker så som många tänker att det som är hugget i sten ändras efter tid och samhällets förståelse. Jag påstår att Ulla Karlssons tankar och vilja att förändra kyrkan ligger i linje med en förskjutning av Bibelns roll i våra liv som kristna i Svenska Kyrkan.

Debatt och att tänka kring banbrytande och om tolkning är inte alltid FEL. Men det blir rätt lätt fel då vi ändrar förutsättningar för vårt ifråga sättande. Det blev väldigt tydligt i äktenskapsdebatten då förespråkare argumenterarde för rättigheter. Vilket är fel utgångspunkt i alla debatter om vad kyrkan ska göra och agera. Kyrkan har ett ända uppdrag i världen och det är att vara Guds språkrör om vi ska använda en modern term.

Det betyder att Gud kommer först, vår uppdrag är att tolka skriften och traditionen så att i egen bön och reflektion står klart för oss vad som är Guds vilja i olika frågor. Detta kan förstås ifrågasättas med enkla påståenden som att ”Vi kan ju inte veta vad Gud vill efter som Gud inte talar till oss så tydligt”.

Mitt svar på det är att det spelar ingen roll. Det är Guds vilja som är intressant inte min eller din. Vad jag känner, längtar och vill har inte med vad Gud faktiskt vill. Och att vara Kristen handlar om att vilja ha en relation med Jesus Kristus, måste i någon betydelse handla om att acceptera att min vilja är sekundär och det handlar om att vilja lita på att Kristus Jesus vill mig och alla människor väll och att han vet vad som är bäst för mig och alla andra i alla tider nu och alltid och i Evighet.

Den tanke som genomsyrar Ullas debattartikel är just att det är obegripligt att Jesus skulle dö för mina synder skull och det är en grym tanke som är hissnade. En fyra årings sa en gång till sin mormor på långfredagen ”Momor, Det är tråkigt att Gud är död!”

Och så är det, obegripligt och osannolikt och grymt! Men det hindrar inte från att det är sant.. Ulla, hävdar dock att det är osant och oupplyst att tror på och hålla för sant. Jag påstår att det är tvärtom! Mitt liv skulle inte fungera utan att Gud har genom döden på korset gjort det möjligt för mig och dig att få upprättelse och att återvända till det som är rätt och riktigt är jag har gjort bort mig.

Det är klart att även jag skulle vilja att livet var annorlunda att mina felsteg inte var några fel steg utan en fråga om att utvecklas så som Ulla säger. Problemet med det är att då blir jag utelämnad till mig själv. Det blir helt plötsligt så att jag är fel inte bara har gjort fel. Efter som det inte fins något att omvända sig till.

Alltså utgår Ulla från att det är människan som sätter agendan i alla relationer, att det är vi och ingen annan som bestämmer. Är det så, då fins det inget hopp för de utsatta och behövande.
Eftersom vi människor är impulsiva men Gud består.

Läs också vad PÅSK Valblogg skriver.

Bloggar etiketter: försoning, Gud, kyrkan, svenska kyrkan, ulla karlsson

Bön är centralt i en kristen människas liv! Gud är en lyssnare, mottagare, sändare, budskapet om allas lika värde ligger i skapelses vagga. Ingen människa oavsett livsstil tillhörighet, sexualitet, ras, färg osv osv är budskapet från Gud Fadern, förtydligat i Kristus hans son. Detta blir tydligt i gemenskapen kring Kristus ikonen i Vadstena klosterkyrka.

Bloggar etiketter: bön, gemenskap, taizé

Romerska katolska kyrkan utreder sina egna präster. Konstigt att inte låta en oberoende utredare utreda fallen. Hur ska vi kunna lita på en organisation som säger sig vara den som har hela Sanningen när det hela tiden kommer nya mänskliga missbruk av den makt Romerska katolska kyrkan har.

Jag förvånas över har kalt kyrkan agerar och hur kan man säga sig förvalta den absoluta sanningen när man inte kan hantera sanningen. Ett en präst som är i livet, visserligen så gammal att han inte längre har några permanenta uppdrag, bedöms som skyldig. En sådan man ska inte vara präst. Men Biskop Anders väljer att inte gå vidare då offret inte vill. Konstigt tycker jag.. Då förvaltar man inte sanningen utan man bevarar sanningen utan förvaltarskap.

Samma kyrka har på sina utträddesblanketter en blänkare om att man nu utträder ur kyrkan och därför ställer sig utan för frälsningen som bara fins i Kristis kyrka. Vad är sant? Hur kan Romerska katolska kyrkan ha så hög svansföring när man inte når upp till det enkla att ta hand om de som är skadade och drabbade av henne.

Romerska Katolska kyrkan har visat sig vara en sköka bland andra skökor..

romerska katolska kyrkan måste tagga ner, höga ideal i en kyrka är inte fel. Men när man inte kan leva upp till dessa måste ödmjukheten komma.. och konstatera att det fins fel och brister i kyrkan och därför inte är den ende förvaltaren av den absoluta sanningen. Frälsningen inte fås av att tillhöra en världslig organisation. Utan den fås genom dopet och tron på Kristus Jesus och den längtat till Kristus varje kristen måste ha i sitt hjärta.

Libera, konservativ, traditionalist, bibelsprängd, liturgifreek, osv. är etiketter som placerar oss i olika fack. Men facket avgör inte vad min tro och mitt hjärta säger. Men det är det som är avgörande för frälsningen. Det ser vi i berättelsen om rövarna som kors fästes med Kristus… Att förvalta sanningen måste handla om att leva i ljuset och inte dölja något varse det är positivt eller negativt.. och det betyder att utreda dessa frågor själv vittnar om att det är en eller flera hundar begravna.

Läs mer på SvD.

Läs också andra bloggar om: Biskopen, döma, Jesus, osanning, Personligt, Romerska Katolska Kyrkan, Skandal

Bloggar etiketter: biskopen, döma, jesus, personligt, politik, romerska katolska kyrkan, skandal

Jag har länge sökt efter en gemenskap som går över teologiska och kyrkopolitiska gränser efter som vi alla lever i olika delar av gränslandet. Livet med Kristus förutsätter gemenskap på djupet, hjärta till hjärta, själ till själ.

I den typen av gemnskap går det inte att dra gränsen vid något fack som högkyrklig, lågkyrklig, evanglikal, liberal eller konservativ osv osv. Djupet handlar om att möta sin skapare och frälsare tillsammans. Det kan vi bara göra i miljöer där skapelsen står i centrum för mötet med varandra. Sådan gemenskaper brukar språket vara överflödigt.

Kärleken och respekten för var och en av oss blir naturlig för vi är älskade och sedda utan urskillning. Titlar, social status osv osv spelar ingen roll.

Vi som är skapade till Guds avbild måste också se varandra just så. Min syster och min bror är det därför jag är en del av skapelsen. Inte därför vi delar samma åsikter eller samma bakrund.

Just så är det på PC. Guds kärlek flödar över och blir påtaglig.

Bloggar etiketter: personligt, vittnesbörd

Jag har just sett en film Preacher gav mig 97 minuter av tårar.

Den handlar om Pastor Amstrong Cane som kommit hem till sin pappas kyrka efter att ha avtjänat 15 år i fänglse för mord. Och nu genom sin tjänst möter mäniskorna där de är i området.

Den Gud Amstrong Cane tjänar vill jag tjäna med den oförvanskade förtrösta på honom som förlåter alla Synder och använder oss alla till det som är bra för hans flock.

Gud gör mig till ett redskap för ditt rike!

Amen!

Nu har det gått rätt länge sedan jag skrev ca 2 månader. Och min växande känsla är att jag har inte något mer att tillföra i den kyrkliga debatten. Jag bor på en ort där jag inte känner mig välkommen tillhör en kyrka vars urkunder förfalskas. Det är inte många som tycks förstå vad som står på spel i vår kyrka. En stor massa verkar tycka det är mysigt med dessa förändringar som innebär att du och jag yterst blir ensamma och utan hopp.

Gemenskapen i Kristus är nu mera bara gemenskapen i kafferepet/kyrkaffet. Resultatet är att min plats vid bordet som Jesus givit mig inte fins kvar i Svenska Kyrkan.

Min fråga är vart ska man gå för att möta Kristus sådan han är när människor inte är beredda att låta sig genomsyras av hans kärlek på allvar.

Som ni hör/läser är min ton lika ledsen/bitter som vanligt.. Min röst fyls inte av envaglium. Vilket min röst borde göra. Efter som det vi alla behöver höra. Därför kära läsare, så slutar jag skriva på min blogg på obestämdtid. Om du är en av mina RSS läsare så kanske du får ett inlägg då och då.. men då är det bonusmatrial.

Det fins röster som gör detta bättre än jag.

Men en ska måste jag påpeka, och det är att jag inte tål dubbelmoral i still med de som i kör kritiserade mig för att sparka på en som ligger när jag talade om vad jag tyckte att Biskop Sven av Växjö borde drabbas av.. När det sen var avgjort var det flera som av de som kritiserade mig för mitt tydliga ställningstagande börja stämma upp i en kör som smutskastade biskopen. Det var inte jag som sparkade på en som ligger..

Så till Biskop Sven önskar jag nu Guds rikaste välsningser och lyckönskan till hans nya förvärv.

Pax från mig som inte orkar mer.

Gustaf

Bloggar etiketter: biskopen, förtröstan, framtid, kyrkan, personligt, politik

Jag har för ett pardagar sedan tagit avsked av min ingifta morbror. Mycket kan sägas om honom men jag hittar inte ordboken så jag finner rätt ord för att ge honom den minnesruna som han är värld.

Han var en ordens man, journalist, kyrkopolitiker, pappa, farbror, morbror, morfar, farfar, bror och vän. Men det jag mins ett busfrö som pysslade med söta Practical Jokes. Som hemma hos mormor och morfar fans det en byrå som hade fina keramik gubbar som min morbror alltid vred ett halvt varv på. När han blev sjuk så märkte jag det på att figurerna inte blev vridna på. Mina kusiners far.. sorgen är blandad med lättnad. Kampen är över. Det är en konstig känsla när sorg och lättnad blandas,

Det blir som en när man blandar rött och blått. Det blir en ny nyans, vår familj har drabbats av sorg igen. Och jag, jag är som förstoppad. Jag vill gråta så jag kan få kanten på min känsla att mattas. Precis som en glasskärva som får ligga i på havsbotten en tid. Den försvinner inte av att jag gråter, men den blir formad och mjukare och går att leva med.

Problemet med sorg är att varje gång sorgen översköljer mig, när någon någon förlorat livet så är det som att plocka upp en ny skärva glas med skarpa kanter. Det som händer samtidigt är att kanterna på de gamla skärvorna. Men jag kan inte gråta. De personer som har stått mig närmast som jag har förlorat har alla dött i någon form av cancer.

Vägen jag går genom sorgens dal är via sentimentala teveserier som IR, Trauma, House och Greys Anatomy och jag ser en säsong i taget. Jag väljer ut de avsnitt som just handlar om cancer och förlust. Jag gråter och gråter, 45 min i streck. Kanterna på mina skärvor blir lite lite mindre skarpa.

Banden till de av min familj som är kvar blir tajtare och samtidigt jobbigare att bära. Hur kan jag inte förklara.

Men en ska är säker jag älskar min familj och jag önskar att jag hade förmågan att dela min smärta med dem, men den förmågan har jag aldrig haft, jag har alltid varit den soloflygande planeten i utkanten av solsystemet inte för att jag vill och inte för att någon av familjen har velat att jag skulle vara utanför.

Utan helt enkelt för att jag är för självupptagen för att förstå eller kunna ta emot mina närmastes kärlek och vänskap.

Bloggar etiketter: hopp, personligt, sorg, vittnesbörd

Jag deklarerade för ett tag sedan att jag skulle lägga om kursen och tala om det som är positivt och inte sprida min förtvivlan och den rådvillhet som råder i den kristna världen i vårt land. Och jag måste säga att jag tycker att det är svårt att skriva positiva saker om Kyrkan och den kristna situationen i Sverige.

Nyheterna svallar över oss alla:

Ärkebiskop Rowan Williams ber om ursäkt
Biskop Georg Müller erkänner övergrepp….
Påven kan bli åtalad i England…

Listan kan göras längre… Och det är gott och väl att Biskopar och advokater försöker göra det som är fel rätt igen.. genom att rensa ut det som är fel och göra upp med det förflutna. Samtidig stämmer press och övriga media upp i körer som gör att det är omöjligt att gå vidare utan att skadan som reda drabbat oskyldiga nu drabbar ytligare oskyldiga.

Kyrka och sexualitet är och har nog alltid varit ett problem. Det kommer nog alltid att vara det. Men det som nu är det stora problemet är att Kristus kommer i skymundan för alla skandaler. Det är dessutom konstigt att Herr hDr i Teologi vid Lunds universitet får stå så när som oemotsagd i SVT i sitt program om sin tolkning av Kristen tro (Åh, Herre Gud). Han utrycker att Jesu död i sig inte var konstig och att hans uppståndelse inte har något med våra synder att göra.

Tystnaden bland våra kristna ledare är både konstig och slående. Kyrkan utan framtid är det som slår mig. Varför är detta så viktigt för mig?

Det handlar om en man som vandrade på vår jord för ca 2000 år sedan. Är det som bibeln berättar för oss sant så dog Jesus för dig och för mig för att du och jag skulle kunna få den upprättelse vi så väl behöver för att kunna ta hand om våra liv. Vi behöver upprättelse för att kunna gå vidare i våra liv och för att möta de människor vi sårat eller skadat på ett eller annat sätt. Detta är ett faktum som gäller oss alla.. Och Jesu roll i detta spel är att han gör det möjligt med sin offerdöd på korset, att du och jag ska kunna komma inför Guds ansikte utan att förgås. Detta gör Kristus för dig och för mig individuellt. Men som med alla gåvor och relationer kommer det en lista på regler och förordningar för att våra relationer ska fungera. Där ingår de sexuella reglerna, och där ingår andra etiska och moraliska regler som hur vi ska förhålla oss till dem som gör oss illa.

Alla är välkomna utan urskillning på vem du är. Och ingen har rätt att se ner på dig och dina livsval även om de står i strid med reglerna som vi alla har fått genom skriften och traditionen.

Så trotts allt är buskapet glatt och positivt.. men det försvinner i bruset av självhävdelse och narssistiska predikanter som kastar första stenen utan att ens reflektera över vad sin engen situation.

Därför är detta viktigt för mig och jag önskar att alla kunde förstå vad den faktiska skillnaden blir om vi tror på Jonas Gardells evangelium….

Bloggar etiketter: jonas gardell, kyrkan, osaning, personligt, politik, skandal

Nu har det gått någon dag sedan jag var iväg och informerade om alkohol och droger. Vi som informerade var från Våga Va, polisen, socialen, metalarbetarförbundet, kyrkorna (Ljungbys kristna ungdomsråd, vilket jag representerade. Vi var rörande överens om vad som behöver göras och situtationen i Ljungby kommun.

Frågorna var många, svaren rätt entydiga. På det hela taget var jag rätt glad över förtroendet jag fick, och jag hoppas att jag förvaltade det väl.

Bloggar etiketter: alkohol, ljungby

Jag ska snart i väg och ha en presentation om hur jag upplever drogsituationen i Lagan. I egenskap av tidigare ungdomsledare i Svenskakyrkan i en av församlingarna i Ljungby kommun.

Tanken är att jag ska presentera lite hur jag ser på det som sker i vår kommun. Och jag måste säga att det är ett svårt uppdrag att säga något framförallt så är det ett tungt och jobbigt ämne som kräver hårda tag men samtidigt, så vet jag av bitter erfarenhet att det år svårt att nå fram till en person som redan har gått ner sig i sprit och drog träsket..

Och just nu är det 11- 14 åringar jag talar om. Vilket är ett mycket känsligt kapitel. Men jag får återkomma efter att har haft min pressentation.

Bloggar etiketter: alkohol, personligt