Tankar om Kristen tro…

Jag deklarerade för ett tag sedan att jag skulle lägga om kursen och tala om det som är positivt och inte sprida min förtvivlan och den rådvillhet som råder i den kristna världen i vårt land. Och jag måste säga att jag tycker att det är svårt att skriva positiva saker om Kyrkan och den kristna situationen i Sverige.

Nyheterna svallar över oss alla:

Ärkebiskop Rowan Williams ber om ursäkt
Biskop Georg Müller erkänner övergrepp….
Påven kan bli åtalad i England…

Listan kan göras längre… Och det är gott och väl att Biskopar och advokater försöker göra det som är fel rätt igen.. genom att rensa ut det som är fel och göra upp med det förflutna. Samtidig stämmer press och övriga media upp i körer som gör att det är omöjligt att gå vidare utan att skadan som reda drabbat oskyldiga nu drabbar ytligare oskyldiga.

Kyrka och sexualitet är och har nog alltid varit ett problem. Det kommer nog alltid att vara det. Men det som nu är det stora problemet är att Kristus kommer i skymundan för alla skandaler. Det är dessutom konstigt att Herr hDr i Teologi vid Lunds universitet får stå så när som oemotsagd i SVT i sitt program om sin tolkning av Kristen tro (Åh, Herre Gud). Han utrycker att Jesu död i sig inte var konstig och att hans uppståndelse inte har något med våra synder att göra.

Tystnaden bland våra kristna ledare är både konstig och slående. Kyrkan utan framtid är det som slår mig. Varför är detta så viktigt för mig?

Det handlar om en man som vandrade på vår jord för ca 2000 år sedan. Är det som bibeln berättar för oss sant så dog Jesus för dig och för mig för att du och jag skulle kunna få den upprättelse vi så väl behöver för att kunna ta hand om våra liv. Vi behöver upprättelse för att kunna gå vidare i våra liv och för att möta de människor vi sårat eller skadat på ett eller annat sätt. Detta är ett faktum som gäller oss alla.. Och Jesu roll i detta spel är att han gör det möjligt med sin offerdöd på korset, att du och jag ska kunna komma inför Guds ansikte utan att förgås. Detta gör Kristus för dig och för mig individuellt. Men som med alla gåvor och relationer kommer det en lista på regler och förordningar för att våra relationer ska fungera. Där ingår de sexuella reglerna, och där ingår andra etiska och moraliska regler som hur vi ska förhålla oss till dem som gör oss illa.

Alla är välkomna utan urskillning på vem du är. Och ingen har rätt att se ner på dig och dina livsval även om de står i strid med reglerna som vi alla har fått genom skriften och traditionen.

Så trotts allt är buskapet glatt och positivt.. men det försvinner i bruset av självhävdelse och narssistiska predikanter som kastar första stenen utan att ens reflektera över vad sin engen situation.

Därför är detta viktigt för mig och jag önskar att alla kunde förstå vad den faktiska skillnaden blir om vi tror på Jonas Gardells evangelium….

Läs också andra bloggar om: h Dr J. Gardell, Kyrkan, osaning, Skandal

Popularity: 18% [?]

Åter och åter trampar polikerna in i det som är ämbetsbärarens ansvar. Om diakonen tycker att det är nödvändigt så kan man inte hindra henne! Det är fel och liknar censur i mina öron. Sedan kanske det fins skäl att inte dra det till pressen eller i offentligheten men det vet jag inget om.

Men ett avtal mellan församlingen och Socialförvaltningen om vad som får sägas eller inte säga är inte på något sätt sunt.

dagen

Läs också andra bloggar om: Politiker, Diakon

Popularity: 18% [?]

Jag har har utryckt något som kan kanske inte är politiskt korrekt. Och att jag inte efter det hamnar högst på Biskop Sven Thidevalls kompislista efter det jag har sagt är inte så konstigt. Lojal kan man bara vara om det är ärligt och uppriktigt.

Hela frågan börja med att jag sa att Biskop Sven Thidevall borde avkragas efter att ha figurerat i ett bloginlägg. Detta skapade en diskussion om att döma andra och en om lojalitet till biskopen i stiftet.

Vad är att vara lojal? Är det att tiga när man tycker något som är kanske inte faller alla på läppen? Nej jag tror att en öppen debatt om sina åsikter och känslor är viktiga. Jag tror att våga debattera är att vara lojal.

Vist är det så att man kan säga mycket om våra biskopar i tid och otid figurera de i våra medier och är det lojlat att vara tyst då? I bland tycker jag också att man borde vara tyst. Och vara lojal med sin biskop genom att inte dra biskopen extra mycket i smutsen.

Men när biskopen figurerar i sådan sammanhang att det faktiskt skadar kyrkan så är det inte frågan om biskopen är skyldig eller oskyldig utan frågan är Kyrkans väl och ve.

Nu är det också så att Biskop Sven Thidevall har en kör av röster som försvara honom efter som de sett hans handfasta ledning som en välsignelse i de sammanhangen de har sött på honom.

Jag kan inte yttra mig om biskopens skuld. Det är heller inte mitt syfte med att utrycka det jag har utryckt.

Utan mitt syfte är och förblir att utrycka det jag tänker och känner i frågan om det som fins på det allmänna bordet av information. Och det jag känner är att det är svårt att försvara en biskop som så många gånger har blivit ifrågasatt i andra frågor en frågor om tro. Ifrågasätts biskopen frågor om tro så har han mitt fulla stöd. Men här är det andra frågor. Frågor och ärenden som sätter kyrkan och kyrkans fokus ur spel. Det här handlar inte om jag eller du har förtrodde för biskopen utan om VI tillsammans har det. Och det är klart att vi inte har det efter som VI tillsammans upprörs så av den här soppan att några försvara Biskopen andra inte. Bara det är skäll nog att inte ha Honom som biskop. För han kan inte leda kyrkan i Växjö om han inte har förtroendet från det stora flertalet .

Men det kanske är så att jag är dum och borde hålla tyst för jag har inte begripit bättre. Varför skulel det råda andra regler för präster och deras kragar än för biskopar? Det begriper inte jag. Läs gärna åsikterna från Facebook.

SMP 1, SMP 2, 2, SMP 3, SMP 4   dagen rapporterar 1, 2, 3.

Läs också andra bloggar om: Biskopen, Personligt, politik

Popularity: 30% [?]

Sitter på ett kafe i Ljungby och kollar på den nya filmen Fame, Jag mins hur jag växte upp med Fame på lördagsförmiddagar och Gammelsmurf Benjamin Shorofsky, Lydia Grant som sa dom berömda orden “You’ve got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying in sweat.“

Jag mins Leroy Johnson, Danny Amatullo, Doris Schwartz, Jesse Velasquez och farsineras av hoppet som serien utstrålade inte bara rollfigurerna utan för framtiden. Hur vi som var bara barn på den tiden 1980-talets början. Min fråga nu är vad hände? 30 senare hur ser det ut med vår framtid? Eller det som då var vår framtid?

Ärligt talat vet jag inte vad som hände.. Vattnet flöt under broarna, tiden försvan.. Vi är många som har stångat oss blodig för att nå fram några nådde sina mål, andra kom inte äns halva vägen. Vår skolgång präglades av denna anda välj och kämpa och du kommer att nå dina mål.. När du hitta din väg. Valen var många. Och löftena lika så.. Men en sak är säker det är inte enklare att vara ungdom i dag.

Läs också andra bloggar om: Personligt, politik, vittnesbörd

Popularity: 8% [?]