The Shop Around the Corner

Titeln på en film som gjordes på 40-talet någon gång.. själv är har jag inte sett den men jag har sätt ny filmmatiseringen av den filmen som heter ”You’v got mail!” En av min favorit filmer.. Jag brukar se den när jag misströstar och behöver fokusera på att förändring är möjligt i mitt liv.
Den tröstar mig och inger mig hopp om att förändring är möjligt.
Men ändå så blir jag ledsen och fastnar i min egen sorg över misslyckade förhållanden och längtan till ett liv som fungerar utan ensamheten. Och jag inser att relationer är till för dem som lyckas med livet på ett eller annat sätt. inte för killar som mig..
Nå jag är nog inte helt misslyckad men jag ändå, jag lyckas ju inte med det jag försätter mig. Det jag vet är äkta hos mig är min längtan till Gud och till Jesus Kristus, ensamheten är förtärande.
Tankar som rusar i mitt huvud är räcker mitt jobb för att ge mig ett värdefullt liv?
Jag har nyligen bivit förtalad av min granne att jag missköter mina katter.. och våren var ständigt en kamp och människor har synpunkter på mitt religiösa utövande. Konflikterna har varit många och jag, jag orkar inte. Det är för många konflikthärdar runt om mig som måste tas eller helt enkelt göras något med.
Och jag fixar det inte.. Jag önskar att någon talade om för mig hur det ska va…
Just nu orkar jag inte strida.. Så är det bara… Jag är trött ledsen och ensam och samtidigt så säljer vår kyrkas ledare ut Kristus till högstbjudande och ingen gör något eller höjer rösten… alla har blivit förlamade bara för att man har väntat så länge nu är det dags att göra upp med djävulen och hans heresier sluta tramsa med alla som inte har del av sanningen.
Så enkelt är det.

Popularity: 3% [?]

6 kommentrer av Gustaf Stenström skrivet den 12 augusti, 2009

Lagrad i Personligt

taggad Personligt, The Shop Around the Corner

6 kommentarerkommentera →

Simon Wämmerfors
/ 2009-08-12

Hej

Även om din situation inte är min kan jag kan känna igen mig i den trötthet det kan ge att ständigt vara ansatt, att till slut inte orka eller vilja göra det man vet borde göras för att det suger musten ur en. Jag försöker intala mig att det då faktiskt är det rätta att resignera, åtminstone för ett tag, för att istället söka tröst i Guds fadersfamn. Eller som paulus skriver (visst är det väl Paulus), att kasta alla sina bekymmer på Kristus.

På en annan blogg har jag samtalat med en person som upplevde sig väldigt uppgiven inför frikyrkornas, som han menade, aningslöshet inför den ökande liberalismen och oviljan eller oförmågan att definiera vad man tror och sedan bekämpa irrläror. Från sitt utifrånperspektiv uppfattade jag att han menade att frikyrkorna akut skulle behöva vad svenska kyrkan har, dvs en någorlunda välformerad (i alla fall i jämförelse) motståndsrörelse . Jag har inte tänkt på det så, men så kanske man kan se det så. Det är lätt att bli hemmablind. SvK har ju faktiskt många modiga som drivs av längtan efter en allt mer kristuscentrerad kyrka trogen den universella kyrkans eniga vittnesbörd, och som ansätts hårt. Själv hoppas jag och arbetar för att kyrkovalet i höst ska bli ett mäktigt vittnesbörd om att det finns ett realistiskt hopp för en kursändring. Vi får hjälpas åt…

Allt gott
Hosanna
/ 2009-08-13

Andas, andas, andas. Du är inte ensam och du behöver inte ta alla fighter. Ibland är det bäst att bara låta tystnaden tala – för där finns många svar.
Andreas
/ 2009-08-13

En tröst Gustaf, brukar vara att det finns andra i samma sits (situation); och det kan jag säga att här har du en som verkligen är ensam (jag alltså). Jag har knappt några vänner alls, och inga bästisar (med bästisar menar jag såna man kan tala om vadsomhelst med). Det finns ju ett uttryck ”Ta dagen som den kommer”, det tror jag är detsamma som det Jesus sa nämligen det i Matteus 6:34 om att låta morgondagen själv bära sina bekymmer, och det kan vara ytterligare en hjälp.

Hej då.
Patrick Mattsson
/ 2009-08-13

KRAM DU ÄR BÄST!
Mille
/ 2009-08-16

Det är precis på grund av vad som sker i världen som vi aldrig får tystna-att följa Kristus är att lida, därför skall vi också tala – alltid – tills vår tunga blöder. Tala broder från hjärtat och i frimodighet – vi har inget att frukta – förutom Gud själv. ”En broder i Kristus”
Anneli
/ 2009-08-16

Människor som vågar sticka ut ur den grå massan blir ofta misstänkliggjorda. Vi som du o jag o fler här i kommentatfältet dessutom kämpar för att kunna dra vår kyrka tillbaka till den kaj där hon hörhemma ses av många som suspekta underliga, reaktionära typer. Det får vi stå ut med du också.

Jag har mycket få riktiga vänner utanför min familj och känner mig ofta ensam och modlös, men jag har liksom du och alla troende min bäste vän ständigt i min närhet, han bär oss genom ensamhet, tröstlöshet och andra prövningar.

Vi får be om att vi orkar kämpa med att kyrkan skall kasta ut nya hållbara tampar till oss så vi kan dra henne iland annars är det bara att söka rum hos en kyrka som fortfarande håller på Guds Ord och Traditionerna och Hjälparens vägledning.

Känner man att man inte orkar med kampen till det bittra slutet är det ingen ska, att redan nu släppa den nötta trossen och söka sig någon annanstans.

Gud välsigne dig, jag ber för dig och alla andra här, liksom jag hoppas ni gör för mig.