Tankar om kristen tro…

Rapporten är på engelska och fins här. Jag hoppas att på att även ungdomar från Sverige skulle vilja följa med mig till English Camp.

Bloggar etiketter: Camp, English

I dag ska jag undervisa om änglar för barn mellan 4-13 år och jag vet inte vad jag ska säga.
Jag tror att jag ska berätta om när jag så två änglar i badkaret hemma när i Örebro när jag var 12- 13 år gammal.
Men jag vet inte än.. Jag har liten om ingen erfarenhet av änglar. Men det ska bli spännade.

Bloggar etiketter: änglar, undervisning

Nådens är 2008 i december, tog jag kontakt med Ärkebiskopen Robert Duncan, som är Ärkebiskop i Anglican Church in North Amerika. För att se om det gick att fina samarbetsmöjligheter för oss klassiskt kristna i Sverige.

Det gick många turer fram och tillbaka. Telefonsamtal, email, gick över atlanten och många olika planer för möten gjordes, men var ända gång så grusades dessa planer. Så kom då möjligheten att träffa representanter för ACNA i maj i år.
Jag blev kallad till Tyskland för att möta dessa.. Men efter som min ekonomi är som den är så var jag tvungen att tacka nej.
Då blev jag bjuden på resan för de ville verklingen träffas.
Så sagt och gjort, jag satte mig i min lilla Renault 5a, och körde 108 mil på 16 timmar.
För att vara med på det tyska stiftets synod, och fick träffa Biskop Royal U Grote och Biskop Gerhard Meyer. För att beskriva situationen i Sverige som jag uppfattar den.

Dessa två biskopar beslöt sig då för att fråga mig om jag ville tillsammans med dem starta en mission i Sverige.
Jag tackade Ja, och blev kallad till Tyskland igen för att tjänstgöra som ungdomsledare och predikant på ett lägger som det tyska stiftet (REC) har en gång om året för tyska ungdomar som vill träna sig på engelska.
Sagt och gjort, jag åkte ner till Tyskland igen. Jag hade en fantastisk tid. Där träffade jag Biskop Meyer igen och en annan Biskop vid namn Biskop Sam Seaman. De bestämde sig för att göra mig till “Lay Reader” Lektor på Svenska.

Det betyder att den Reformerade Episkopalkyrkan fins och är närvarande i Sverige.

Bloggar etiketter: ACNA, anglican, personligt, REC, Tyskland, ungdommar

I dag är det är tystnadens kultur på tapeten. Aftonbladet skrev en artikel igår. Naturligtvis väcker den känslor, en präst som sexuellt utsätter en flika i konfirmandgruppen för trakasserier, skickar snuskiga sms, självproducerad nakenfilm, listan kan göras lång.

Lite längre fram i artikeln kommer det fram att det är i Stockholmsstift (SvK) som detta har ägt rum. Nå det bekräftar bara min bild av Stockholmsstift (SvK), som ett stift där den moraliska traditionen liknar Sodom och Gomora (moral etisk berättelse från GT).
Domkapitlet i Stockholm avvisar konfirmandens anmälan med att film och epost inte kan ses som bevis.

Detta upprör självfallet många, inklusive mig själv, men på POSKs blog skriver man. Jag tycker i stort det är rätt och riktigt det som skrivs av Carina Etander Rimborg, men det som fick mig att reagera idag var det twitter meddelande om inlägget: ‘Brott ska anmälas! Bryt tystnadens kultur!’ . Dyslektiker som jag är så läste jag tystnadspliktens kultur ska brytas. Nå hon fick min uppmärksamhet för att jag inte kan läsa och stava som andra.
Och när jag läste hennes bloggpost måste jag ju läsa vidare.

Och hittills har jag inte läst något som är upprörande utan alla har en politiskt korrekt uppfattning om att alla som utnyttjar sin ställning som präster/andliga ledare osv osv måste anmälas.
”So far so good”, men problemet liger inte där, om vi anmäler eller inte. Problemet är att det fins präster som utnyttjar sin ställning. Och om vi är noggranna i vår analys av Svk så märker vi nog att problemet är att Svk inte ställer några andra moraliska krav än det som sägs i prästlöftena vid vigning.
Det som sägs är att prästen måste levas så att Gud, kyrkan blir ärad och leva oklanderligt. Det är bra! Men om man inte vet vad som är oklanderligt så kan man inte leva oklanderligt.

I Dagen säger Ärkebiskop Anders Wejryd att ‘Kyrkans ansvar är att stå på de utsattas sida.’
Inte något konstigt i det häller, men som sagt problemet kvarstår.
Fler skrivbenter bloggar och tänker om detta:
Seglorasmedja
Jacob Sunnliden
Angelica Karlsson

Fortfarande förbryllande tycker jag att ingen slår huvudet på spiken. Tala om det som är det riktiga problemet!!
Som jag ser det så är det här ett problem som bottnar i att SvK inte har någon moral eller etik som är annan än samhällets. Allt handlar om hur vi ställer oss som kristna i förhållande till Gud och hans ord!
1958 gjordes det en grundläggande och svår ändra filosofisk felgrundat beslut när man bestämde sig för att införa kvinnliga präster. Man använde ord som jämställdhet orsak för att detta skulle göras. Man frågade sig varför kan inte kvinnor göra jobbet som präster? Vilket är frågor som i sig kan anföras i frågor om rättigheter. Att vara präst är ingen rättighet, det kan aldrig vara det häller. Min slutsats är att SvK började orientera sig utifrån människan i centrum. Vår rätt att ställa krav på Gud. Även om det inte var det man ville säga så är det konsekvensen det argument som man anförde. Det resulterar i att mer och mer förskjutning åt moralisk dekadens är möjlig.
Svk talar mer och mer om ‘mina behov’, snart ändrades äktenskapet och blev något annat än det bibeln talar om. Synd är vad jag bestämmer och Gud förlåter allt så jag är alltid saved. På 70-talet så blev skilsmässorna vanligare och vanligare bland präster. Självklart blir det allt några konservativa motståndare upprörda. Men efter effektiv bearbetning började man inom SvK finna sig denna livsstil som säger att om jag har lovat att älska någon i nöd och lust tills döden skiljer oss åt så är det inget jag behöver hålla inte häller som präst. Så mitt ja är inte ett ja utan alltid ett kanske. Det betyder att ingen kan lita på någon och då blir vi alltid ensamma och kyrkan kan inte vara den som står på de utsattas sida.

Sedan fortsätter det bara utför. Den vägen vill vi inte gå in på. Men vi är redan där, är vi beredda att göra bot och ändra oss? Är vi beredda att säga till Jesus att vi som grupp har misslyckats med att vara trogen Honom som gav oss livet? Är vi beredda att om vända oss själva? Återvända till Gud?

Jag är rädd för att många inte är det, och är man inte det så fins det tyvärr ingen frälsning. Helt enkelt vill du inte ställa dig under Kristus och lyda honom så är du utanför, detta är den bibliska läran och så det är enkelt.
Gud älskar dig oavsett vad du har gjort eller gör, men Gud säger inte att det är okej att göra vad som helst. Kraven för att få vara med är små. Men vill man inte gå med på dem så har man sagt ‘Nej, Tack Gud!’ och då har man också ställt sig utanför Guds nåd.

Om jag nu upprör dig så låt mig ändå förklara hur det hänger ihop så som jag förstår det. Guds nåd strålar över världen som Solens ljus, och vill du stå i solljuset och känna värmen och få fin färg, så måste du göra så som Gud, genom Kristus och apostlarna lärt oss är rätt och fel.
Allt annat är gissningar och förhoppningar och säkert en del också sant, men vi vet inte det. Vi vet vad Gud vill enligt uppenbarelsen genom Bibeln och hur kyrkan genom år tusende har förvaltat detta. Alltså fins det bara än sak att göra. Och det är att gå tillbaka till det vi känner till.
Om SvK gjorde det så skulle det också lösningen på problemet i med dessa präster som inte klarar av att hålla sig till lagen. För då fins det ingen anledning att dölja det som är fel. Den enda gången det skulle vara möjligt är när man är rädd om sitt anseende och rädd för att inte stå för att kyrkan är automatiskt inperfekt då det handlar om att vi är människor som är delar av henne.
Det handlar inte om att moralisera eller att säga att allt är fel. Utan det handlar om att sätta Gud och Kristus i Centrum och hans vilja inte min! Att vara del av den Sanna Kristna Kyrkan handlar om att vilja låta Gud styra mitt liv och sätta min egen vilja åtsidan och stå upp för det som Gud vill.
Om något sedan anklagar mig för att vara dubbelmoralist efter som jag inte heller klarar av att leva så som Gud vill i alla lägen, jag ger efter för mina impulser och jag vill massa saker som inte Gud vill, och jag gör dem också. Men det är ju det nåden handlar om. Stå upp för det som är sant, gör det Gud vill och om du faller och gör något som inte är i enlighet med Guds vilja, erkänn det ångra dig (äkta i djupet av ditt hjärta) bekänn din synd. Försök ändra ditt beteende och tankemönster så att du inte faller för samma frestelse igen och igen. Detta är inte dubbelmoral.
Dubblemoral är att ändra mina etiska värderingar efter vad jag gör och kräva att min etik ska stämma överens med mina gärningar.
Men dubblemoral är också att inte försöka ändra mina gärningar efter min etik/moral.

Nå nu får det vara bra för denna gång. Gå med Gud!

Bloggar etiketter: dubbelmoral, etik, kyrkan, moral, präster, sexuella trakaserier

Jag har sett filmen ”The Rite” eller på svenska ”Ritualen”. Med Sir Anthony Hopkins och Colin O’Donoghue, Alice Braga och Ciarán Hinds i de viktigaste rollerna. Colin O’Donoghue spelar en Romersk Katolsk prästseminarist, Michael Kovak, (blivande präst under studier), som strax innan sina eviga löften, vill hoppa av för att han inte har tron. Toby Jones som spelar Father Matthew, som är prästseminariets superior (rektor med ansvar för privatlivet också, skulle man kunna säga för att förstå vad hans uppgift är), som efter en olycka som Michael Kovak blir vittne till, och Michael blir tvungen att utföra sakramentet De sjukas smörjelse, över flickan som blev skada. Father Matthew bevittnar detta och ser något i Michael som gör att Father Matthew inte tar emot hans avskedsansökan, utan skickar honom till Rom och Vatikanen på en 2 månader lång kurs i Exorcism.
Michaels tvivel gör att Father Xavier (spelad av Ciarán Hinds) sänder ut honom på studiebesök som Father Lucas Trevant SJ, (spelad av Sir Anthony Hopkins) som bor som jag förstår det i utkanten av Rom. Michael får bevittna/del ta som assistent i en exorcism. Berättelsen fortsätter… Men det blir ingen vits att berätta mer om du ska se filmen, vilket jag hoppas på.

Det är alltså en film som handlar om kampen mellan det Goda och det onda, eller mellan det Heliga och det oheliga, är kanske bättre att säga.

Jag har alltid varit mycket dragen till kampen mellan det Goda och det onda då det är en del av livet. Demoner och besatthet är en verklighet som inte kan bortförklaras av vetenskapen. Även om mycket i exorcismens historia har varit dubiöst, när man inte har haft möjlighet att ge en diagnos så har vi, kyrkans män och kvinnor gärna förklarat galet beteende med besatthet.
Det är dock inte ett bevis för att exorcism och besatthet inte behövs utan snarare ett utryck för att när vi inte vet vad som pågår så vänder vi oss till Gud och Kyrkan, och kyrkans bedömning beror mycket på den kunskap som råder och möjlighet att härleda den drabbades beteende till någon form att sjukdom.
Exorcism fins i alla Kristna grupper mer eller mindre utbrett. Romerska Katolska Kyrkan har en mycket strikt ordning (rit) för hur exorcismen ska gå till.

Förutsättningen är förstås att det stämmer som bibeln säger. Tror man inte på den eller har den som utgångspunkt för resonemanget om den andliga världen så är det förstås omöjligt att acceptera eller ta till sig.

Fråga Prästen har svart på frågor kring exorcism.

Recensioner om filmen: DN, SvD, Expressen, GP.

Jag kan inte annat än känna att det är mycket filmrecensenterna på Svd och Expressen missar då det inte förstår vikten och djupet i behovet av helande och Guds ingripande i våra liv, oavsett vår tro.

Bloggar etiketter: demoner, exorcism, ritualen, sjukdom, the rite

Den senaste tiden har det varit många långa och svåra frågor som har avgjorts på ett formellt och definitivt sätt som inte kan gagna Svenska Kyrkan i det långa loppet.

Att vara kvinnopräst motståndare har fått en ny dimension, då man inte får ifråga sätta formen och den teologiska grunden för besluten i Svenska Kyrkan. Det var en grymt stor fråga, som var/är mycket mer komplicerad än att säga att kvinnor kan. För det vet nästa alla att Kvinnor kan! Utan det är alltså inte en fråga om att kunna vara. Utan en fråga om hur Gud har valt att ha det. Vilket vi inte kan veta! Utan då är det en förstålse för hur kyrkan fungerar och borde funka.

Jag har hört en biskop säga till en ev. prästkandidat som utryckte sin osäkerhet med att säga som följer: ”Jag är inte säker på att det var rätt beslut som kyrkan fattade, Men jag skulle aldrig vara olojal med kyrkans beslut.” Biskopen replikerade ungefär så här ” Jag kan aldrig viga en kvinnoprästmoståndare.”

Alltså den personen upplever sig inte som motståndare till kvinnor i präst ämbetet utan osäker.

Sedan har vi förstå äktenskapsfrågorna som sköljt över oss, rätt eller fel. Motståndarna har hävdat bibeln suveränitet. Dopet som kvar för att få ta emot nattvarden är på tapeten, och nu Ulla Karlssons inlägg om att Synden ska bort.

Att det handlar om att människor ska slippa bli nertryckta i skorna av att veta att de lever i synd. Min reflektion kring detta handlar om att känner jag skam för att jag inte kan leva upp till de ‘Normer’ som skulle göra att jag fri från synd så är det något som är allvarligt fel i den förkunnelse jag har fått ta del av.  Synd är det samma som att leva mot Guds vilja med mitt liv och handling. Det betyder att hur jag än vrider och vänder på det så är jag alltid påväg från Gud med mina tankar ord och gärningar.

Mitt hjärta säger att jag vill leva med Gud efter som Gud är allt som är gott! Men med mitt liv och mina fel och brister så gör jag inte det som är kärleksfullt, utan tvärt om. Med Ullas resonemang så är det så att jag är alltid i Guds kärlek och inget jag kan göra för mig bort ifrån den kärleken. Och då drar hon slutsatsen att jag inte kan synda. Vilket är helt uppenbart fel! Efter som oavsett hur Gud ställer sig till mig så handlar synd om hur jag får till det med min relation till Gud. Gör jag saker Gud inte tycker om? Det är det som är frågan.

Gud tycker nog inte om allt jag gör. Alltså lever jag i Synd. PRECIS SOM ALLA ANDRA! Synden garanterar att vi alla är lika inför Gud.

Dagen 1, Dagen 2, Stora Syster i Vassen, fjärde väggen.

Bloggar etiketter: biskopar, kvinnopräst motstånd, svenska kyrkan

Dagen skriver om Ulla Karlsson igen. Denna dag handlar det om att Gabriel Fjellander har anmält U. Karlsson till domkapitlet.

Till Gabriel vill jag bara säga bra jobbat, jag har så många gånger skrivit om att Svenska Kyrkan snävar in sin tolerans mot ”klassisk” kristen tro.

Och lämnar den grund som handlar om att Fadern och Sonen och den helige Ande står i centrum och människan är en del av skapelsen. Bibeln är del av den uppenbarelse Gud har gjort sig till känna för oss människor. Och som jag förstår det betyder det att vi kan inte ändra på vad bibeln säger och det är det är rättesnöret för oss kristna.

Allt annat är icke kristet och därför utan för den ram som kyrkan måste hålla sig till. Kyrkan har självklart brutit många gånger mot bibelns ord och vad Gud har uppenbarat som sin sanning. Men det är inte ett skäl nog att upprepa dessa misstag. Många av den så kallade liberala ordningen tycker att det är dubbelmoral att kyrkan inte anpassar sin lära efter den praxis som råder.

Ulla Karlsson är alltså bara barn av sin tid. Hennes åsikt är den logiska slutsatsen, av de beslut och förändringar som Svenska Kyrkan har gjort sedan 1958 och framåt. Är dessa beslut fel då? Det är inte självklart så, utan det är de angivna och grundläggande orsakerna till dessa beslut och förändringar som är fel.

Alltså är det så att nu upp Västerås domkapitel att hörsammar Gabriel Fjellanders anmälan och följer den uppmaning han gör så är det klart att Svenska Kyrkan inte längre kan göra anspråk på att vara en Kristen kyrka. Det är redan sedan länga massor av saker som är fel i Svenska Kyrkan men så kommer det allt att vara, så länge som vi är människor. Problemet med att om Västerås fäller Ulla Karlsson, är att då så kan man inte erkänna de argument som Svenska Kyrkan anger för att tex för kvinnor kan bli präster eller för att samkönade äktenskap kan äga rum i kyrkan och det i sin tur kan man inte.. så Västerås är först ut med att hamna i rävsaxen. Lycka till säger jag bara. Att nu följa den linje som är inslagen på är uppenbart inte rätt för det suddar ut norm och budskap till inget ting. Att säga nej till Ulla är det samma som att säga Ja till den klassiska ordningen och det har kyrkomötet redan sagt ‘nejet’. Så det ska alltså avgöras om Svenska Kyrkan är ett sofistiskt samfund eller inte.

Bloggar etiketter: gabriel fjellander, prästämbete, sofism, ulla karlsson

….vara tyst.. så Jag bloggar igen. Det är lite roligt att blogga. Hoppas att ni fins kvar i etern… Men det är ju så att jag har bloggat på eget webhotell, som jag tycker börjar blir för långsamt det går nästan inte att vänta på att sidorna ska hoppa fram.. Så jag byter till blogspot.com, troligt vis är det bara tillfälligt men det betyder att du som följer den här bloggen via rss måste använda följande RSS. Självklart kommer jag att peka om domänen så att adressen till bloggen är den samma… www.gsm.liturgi.se

Bloggar etiketter: avslut, början, igen

Jag skulle inte säga något, men jag kan inte låta bli. I Svenska Kyrkans Tidnings skriver prästen Ulla Karlsson. Jag skriver i min kommentar på SKT förljande:

Detta är en bekännelsefråga som behandlas av Ulla, hon behandlar frågan på ett sätt som är obegripligt eftersom hon är präst i en kyrka som förkunnar just försoningsläran som vital för hennes (kyrkans) uppdrag.

Detta är tragiskt men helt försåtligt, då vi har tagit bort allt som är heligt i vår kyrka ur ett filosofiskt perspektiv.

Vad jag menar är att vi lever i en tid då allt får i ifrågasättas i alla sammanhang. Oavsett vad som är hugget i sten eller inte.

Det är säker så som många tänker att det som är hugget i sten ändras efter tid och samhällets förståelse. Jag påstår att Ulla Karlssons tankar och vilja att förändra kyrkan ligger i linje med en förskjutning av Bibelns roll i våra liv som kristna i Svenska Kyrkan.

Debatt och att tänka kring banbrytande och om tolkning är inte alltid FEL. Men det blir rätt lätt fel då vi ändrar förutsättningar för vårt ifråga sättande. Det blev väldigt tydligt i äktenskapsdebatten då förespråkare argumenterarde för rättigheter. Vilket är fel utgångspunkt i alla debatter om vad kyrkan ska göra och agera. Kyrkan har ett ända uppdrag i världen och det är att vara Guds språkrör om vi ska använda en modern term.

Det betyder att Gud kommer först, vår uppdrag är att tolka skriften och traditionen så att i egen bön och reflektion står klart för oss vad som är Guds vilja i olika frågor. Detta kan förstås ifrågasättas med enkla påståenden som att ”Vi kan ju inte veta vad Gud vill efter som Gud inte talar till oss så tydligt”.

Mitt svar på det är att det spelar ingen roll. Det är Guds vilja som är intressant inte min eller din. Vad jag känner, längtar och vill har inte med vad Gud faktiskt vill. Och att vara Kristen handlar om att vilja ha en relation med Jesus Kristus, måste i någon betydelse handla om att acceptera att min vilja är sekundär och det handlar om att vilja lita på att Kristus Jesus vill mig och alla människor väll och att han vet vad som är bäst för mig och alla andra i alla tider nu och alltid och i Evighet.

Den tanke som genomsyrar Ullas debattartikel är just att det är obegripligt att Jesus skulle dö för mina synder skull och det är en grym tanke som är hissnade. En fyra årings sa en gång till sin mormor på långfredagen ”Momor, Det är tråkigt att Gud är död!”

Och så är det, obegripligt och osannolikt och grymt! Men det hindrar inte från att det är sant.. Ulla, hävdar dock att det är osant och oupplyst att tror på och hålla för sant. Jag påstår att det är tvärtom! Mitt liv skulle inte fungera utan att Gud har genom döden på korset gjort det möjligt för mig och dig att få upprättelse och att återvända till det som är rätt och riktigt är jag har gjort bort mig.

Det är klart att även jag skulle vilja att livet var annorlunda att mina felsteg inte var några fel steg utan en fråga om att utvecklas så som Ulla säger. Problemet med det är att då blir jag utelämnad till mig själv. Det blir helt plötsligt så att jag är fel inte bara har gjort fel. Efter som det inte fins något att omvända sig till.

Alltså utgår Ulla från att det är människan som sätter agendan i alla relationer, att det är vi och ingen annan som bestämmer. Är det så, då fins det inget hopp för de utsatta och behövande.
Eftersom vi människor är impulsiva men Gud består.

Läs också vad PÅSK Valblogg skriver.

Bloggar etiketter: försoning, Gud, kyrkan, svenska kyrkan, ulla karlsson